En rödgrön koalition bildas. Bra, tycker Fredrik Reinfeldt. Nu får väljarna två tydliga alternativ.
Men det ena alternativet är väldigt otydligt. Ännu vet de rödgröna inte vad de tycker eller vill, förutom att de vill snuva alliansen på regeringsmakten 2010. Till dess kan mycket hända.
Miljöpartiets språkrör visar fortfarande med kroppsspråket hur svårt de har att vistas i samma rum som Lars Ohly. Mona Sahlin vill egentligen inte heller ha honom med. Så dörrar kan säkert öppnas och stängas igen.
Även om väljarna vinner kan de rödgröna förlora på ökad tydlighet. När alla luddigheter och galenskaper konkretiseras blir de lättare att attackera och skrämmas med för motståndarna.
Dessutom gör kompromissandet att de rödgröna visserligen vinner i regeringsduglighet men samtidigt förlorar sina traditionella positioner: vänsterpartiet som radikalt alternativ, miljöpartiet som civilisationskritisk blocköverskridare och socialdemokraterna som gammal självklar herre på täppan. Risken finns att en del väljare ser det som ett väl högt pris att betala för samarbete.