LEDARE: Ledare: EU ska inte göra mer

Vad innebär ett svenskt ja till Lissabonfördraget? Beror på. Ingenting alls, är ett inte helt osannolikt alternativ. För att fördraget ska gå igenom måste det godkännas av samtliga EU:s medlemsstater. Irland sade i juni nej efter en folkomröstning. Så kanske blir det bara pannkaka av alltihop. Om alternativet - att fördraget förverkligas - inträffar, beror det ändå på. På vem man frågar. För ingen verkar riktigt veta. Motståndarna är inte överens om på vilket sätt Lissabonfördraget är dåligt. Höger- och vänsteranhängare har olika tolkningar om varför fördraget är bra. En slutsats är i alla fall att ett av fördragets huvudmål, att i grunden göra EU mer lättbegripligt, inte har uppnåtts. Avståndet mellan politiker och väljare i EU-engagemang kommer därför bestå även med ett nytt fördrag. För många av Europas medborgare framstår EU, inte alltid helt utan grund, alltmer som en födkrok för politiker - i övrigt har de svårt att se nyttan. Det är en förklaring till varför människor på Irland, både ja- och nej-sägare, passade på att rösta om lite av varje. Få var särskilt intresserade av att sätta sig in vad fördraget handlar om. Så har även varit fallet med svenska politiker. I Sverige har debatten handlat mycket om beslutsform. De som ogillar fördraget kräver en folkomröstning eftersom de räknar med seger. Fördragets anhängare är av samma skäl emot att fråga folket. I sak har motståndarsidan däremot inte haft mycket att komma med. Invändningarna om att EU hotar kollektivavtalsmodellen och alliansfriheten må ha fog för sig, men de "hoten" försvinner inte med Lissabonfördraget. Anhängarna till fördraget har inte heller övertygat. En del har lyft fram att EU:s beslutsmaskineri blir effektivare. Andra att de nationella parlamenten kan bromsa EU-förslag. Vissa gläds åt att EU-parlamentets inflytande stärks. Vad de alla gärna talar tystare om är att Lissabonfördraget lyfter över mer makt till EU från medlemsstaterna. Färre beslut i Ministerrådet kräver enhällighet. EU skaffar sig fler befogenheter på fler områden. Plötsligt är det mesta EU-frågor. Även om EU blir effektivare innebär snabbare och fler beslut på europeisk nivå dessutom mer maktutövning av politiska organ med svag legitimitet hos de europeiska väljarna. EU-parlamentets stärkta ställning i Lissabonfördraget ökar inte legitimiteten, tvärtom. Ingen folklig europeisk debatt finns om vad som händer i det parlamentet. Och folkets intresse av att vara med och utse dess representanter är som bekant litet.

Häri ligger huvudinvändningen mot Lissabonfördraget: en union som redan - även i många väljares ögon - gör alldeles för mycket ska nu göra ännu mer. Vad hände med visionen om ett "mindre och vassare" europeiskt samarbete?

Ledare: Ledare: EU ska inte göra mer