LEDARE: Ledare: Ok, Obama

När amerikanerna i dag beger sig till vallokalerna står valet mellan de två mest kompetenta presidentkandidater som USA sett på länge. Två kunniga herrar med personlig karisma och retorisk slagkraft. Ändå har presidentvalskampanjen kantats av besvikelser. I början orienterade sig båda kandidaterna mot den politiska mitten. Men ju längre valkampanjen pågått desto mer av sina sämsta sidor har demokraternas Barack Obama och republikanernas John McCain visat upp. Obama har lagt sig till med en tydligare vänsterretorik. Det bådar illa i en tid då fri marknad och världshandel behöver alla vänner de kan få. Att de fackföreningsnära demokraterna ser ut att även gå mot en stabil majoritet i kongressvalet stärker oron att USA ska gå i frihandelsfientlig och överreglerande riktning vid en Obama-seger. Å andra sidan har Obama i sin reaktion på finanskrisen visat både större insikt
och beredskap till handling än John McCain, och avhållit sig från antikapitalistiska utspel. Ekonomi är inte John McCains starka sida och George W. Bushs brist på budgetdisciplin verkar bestå vid en seger för McCain. Han lovar fortsatta ofinansierade skattesänkningar. Och fortsatt intolerans. McCain har tidigare gjort sig känd för att våga stå upp mot sitt partis värsta galenskaper och förespråka moderation. Nu har banden
till den kristna högern i stället stärkts och den mycket konservativa Sarah Palin utsetts till vicepresidentkandidat. Med den utnämningen har McCain också visat samma förmåga som Bush att knyta till sig inkompetent personal. John McCain är visserligen erfaren, det är hans styrka - men också hans svaghet. Det går inte att komma ifrån känslan att hans tåg redan har gått. På grund av John McCains relativt höga ålder (72 år) och sviktande hälsa är Sarah Palin som president dessutom ett högst realistiskt scenario. Det talar emot honom. Det gör även det faktum att hans egen kandidatur både i praktik och i retorik alltmer ser ut att bli en fortsättning på Bush-eran, i ett land som ropar efter någonting nytt. Å andra sidan är han en uttalad frihandelsvän. Båda kandidaterna har alltså uppenbara svagheter - och styrkor. Så valet blir inte lätt. Men i slutändan väger argumenten över i Obamas favör. Han erbjuder på alla sätt ett tydligare brott med den i vissa fall destruktiva Bush-erans politik. Han framstår som både mer inspirerad och mer realistisk och pragmatisk än sin motståndare. Visst, den som hoppas på Obama tar en risk. I värsta fall får vi se en uppvisning i demokraternas värsta vänsterexcesser. I bästa fall en välkommen återgång till 1990-talets Clinton-år, som präglades av en moderat politik inom både ekonomi
och internationella relationer. Vi får helt enkelt hoppas att Barack Obama växer med uppgiften.

Ledare: Ledare: Ok, Obama

Båda kandidaterna har uppenbara svagheter - och styrkor. Men i slutändan väger argumenten över i Obamas favör.