Ledare: Befria Sverige

Förmågan att regera räcker dock inte. Det krävs nya saker att utföra och nya mål att uppnå för att övertyga väljarna.

VÅGA MER. Göran Hägglund (kd), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c) och Fredrik Reinfeldt (m) bör ta ut svängarna inför valet 2010.

VÅGA MER. Göran Hägglund (kd), Jan Björklund (fp), Maud Olofsson (c) och Fredrik Reinfeldt (m) bör ta ut svängarna inför valet 2010.

Foto: HENRIK MONTGOMERY/Scanpix

Politik2008-10-22 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
"Välkomna till Sveriges enda fungerande och sammanhållna regeringsalternativ", sade Fredrik Reinfeldt (m), när han tog emot pressen under alliansens toppmöte i Varberg. Hur väl regerandet fungerar råder delade meningar om. När regeringen tillträdde var målet att föra politik på ett modernt sätt. Kontakten och kommunikationen med väljarkåren sågs som avgörande. Valrörelse skulle bedrivas under hela mandatperioden och opinionen ständigt vinnas på nytt. Sett till den strategin har alliansen uppenbarligen, så långt, misslyckats. En antydan till vändning fanns i senaste opinionsmätningen från Synovate, men glappet till oppositionen är fortfarande nästan 13 procent. Historien säger att det är för mycket att hämta in på två år. Samtidigt är förutsättningarna i svensk politik i grunden förändrade. Borgerligheten kan presentera ett sammanhållet alternativ. Det finns numera en helt annan vilja bland alla att underordna det egna partiet alliansens bästa. "Vi tror att summan av det som alliansen gemensamt kan åstadkomma är större än summan
av vad de fyra partierna var för sig kan åstadkomma", sade Jan Björklund (fp) i går. Det talas till och med om gemensamma listor i nästa val. Mot detta står en opposition med så stora svårigheter att komma överens att det ibland blir riktigt pinsamt för de inblandade. Det här kan innebära överraskningar för historiker och statsvetare i nästa val. Just nu kritiseras regeringen från alla håll och kanter, men ju närmare valet vi kommer desto mer samlad bedömning kommer väljarna att göra av regeringsalternativen. Förmågan att regera räcker dock inte. Det krävs nya saker att utföra och nya mål att uppnå för att övertyga väljarna. Alliansen har redan börjat. Samlingen i Varberg blir en tidig val-kickoff. Två
huvudgrupper tillsätts. Den ena för att ta fram en ny reformagenda och valplattform. Den andra, ledd av finansminister Anders Borg (m), för att utforma den framtida ekonomiska politiken. Dessutom skapas ett tiotal arbetsgrupper med olika ansvarsområden. Ju snabbare de blir överens desto mer möjligheter får alliansen, dels att sätta sina gemensamma förslag i kontrast till oppositionens spretande, dels att skrämmas med de värsta rödgröna exempel som de kan hitta i röran. Alliansens reformagenda behöver inte i grunden göras om. Linjen från 2006; att göra det mer lönsamt att arbeta, att förbättra förutsättningarna för företagande, att stärka rättssamhället och rycka upp skolan håller. Men alliansen måste bli mer vågad, både i utformningen av förslagen och i
den ideologiska inramningen. De rödgröna besegras inte genom tävlan i offentligt finansierad "trygghet". Verklig trygghet skapas genom eget arbete, och mer egen makt över de pengar man tjänar - på bekostnad av politikers och byråkraters. Alliansens politik ska vara ett frihetsprojekt.