Gästkrönika: Dumma skyltar varnar för fartblindhet

Vägverkets och Jämos projekt med Fru Gårman riskerar att dra ett löjets skimmer över allt jämställdhetsarbete, skriver Eric Salmgren.

Politik2008-10-14 06:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Makten berusar, sägs det. Alltför många makthavare blir fartblinda på sina poster. Vill man ont? Nej, de allra flesta vill gott. Den där maktberusningen kännetecknas av att beslutsfattaren utgår från att han eller hon sitter inne med en högre insikt som Anita i Farsta, Kalle i Alingsås och andra "vanliga" människor inte begriper. En sådan beslutsfattare anser sig ha rätt att använda nästan vilka medel som helst, även uppenbara dumheter, för att uppnå sina ogripbara målsättningar -allmänheten fattar ju ändå inte. Det är vad jag kommer att tänka på då jag ser att Vägverket tillsammans med Jämo har tagit fram en Fru Gårman-skylt att sätta upp vid våra övergångsställen. Den gamla skylten, den välkända Herr Gårman-skylten, anses ju beskriva
siluetten av en man. På ett förslag som Vägverket har arbetat fram får man nu i stället se siluetten av en kvinna. Den där nya siluetten ska ha kjol på sig. Att det lika gärna kan vara fråga om en man som går i kvinnokläder är en risk som man
tydligen är beredd att ta. De nya skyltarna kommer att kosta Vägverket miljoner och åter miljoner kronor. Det handlar förstås om jämställdhet. Då kommer jag plötsligt att tänka på att vi väl också vill ha rättvisa i samhället - sådär i allmänhet. Varför inte löpa linan ut och även prioritera andra rättviseaspekter i vår trafikmiljö jämsides med jämställdhetsfrågorna? Fast jag inser svårigheterna. Vi kan till exempel inte ha både en man och en kvinna på skylten, för då skulle de ensamstående kanske känna sig personligen kränkta. Sedan tycker jag nog att den där gångtrafikanten på skylten ser misstänkt smal ut. Alltså borde vi av rättviseskäl också tänka på de lite kraftigare medborgarna. Låt oss därför på våra övergångsställen sätta upp skyltar föreställande en joggande sumobrottare i profil. Då får vi ju med alla viktklasser. Ingen behöver känna sig kränkt. Utom kanske de riktigt smala förstås. Sedan kan vi ju fråga oss om de som bär turban känner sig kränkta av det faktum att personerna på skyltarna inte bär sådan huvudbeklädnad. Fast om vi har skyltar med siluetten av en turbanklädd gångtrafikant kanske de som i stället bär fez , som ju är något annat än en turban, känner sig kränkta. Ska det vara rättvist, så ska det. Ni ser att det är svårt. Ändå har jag ännu inte kommit in på hur våra UFO-fantaster, trubadurer, fågelskådare och många andra vill att skyltarna vid våra övergångsställen ska se ut, så att de inte ska känna sig personligen kränkta. Javisst, att sätta upp Fru Gårman-skyltar sker förstås i jämställdhetens intresse, men har troligen redan mest förlöjligat det viktiga jämställdhetsarbetet. Hela 88 procent ansåg i en opinionsundersökning i tidningen Metro att Vägverkets könsmässiga hantering av övergångsskyltarna ordagrant är - trams. Vägverket verkar inte bara underskatta Anitas och Kalles fattningsförmåga - utan hela det svenska folkets. Man vill väl. Men välvilja är ingen ursäkt för rena dumheter. Särskilt inte när dumheterna sker på skattebetalarnas bekostnad.
Eric Salmgren, Bryssel, är UD-tjänsteman och gästkrönikör på Norrbottens-Kurirens ledarsida.