Ledare: Skolan måste krympa
Att Luleå kommuns skolstruktur inte är anpassad till antalet elever borde inte komma som en chock för de ansvariga politikerna.
SLÖSERI. Enligt Luleås skolchef Sture Bryggman har kommunen totalt misslyckats med att effektivisera användningen av skolans lokaler.
Foto: ROLAND S LUNDSTRÖM
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
av den kommunala skolan i Luleå att årskullarna av elever blir mindre, att fler friskolor får tillstånd att starta och att Luleås skolförvaltning har krav på besparingar och effektiviseringar hängande över sig. Inte heller borde det vara någon överraskning för politikerna att barn- och utbildningsförvaltningen tvingas ta till vad skolchefen Sture Bryggman i går kallade "drastiska åtgärder" - det vill säga att med ett enda drag hyvla bort en mängd personal inom alla skolformer och olika yrkesgrupper, då politikerna själva sett till att upprätthålla en skolstruktur som inte håller i längden. År 2000 hade Luleå 9.100 elever i sin grundskola och 149.000 kvadratmeter lokalutrymme. Åtta år senare är antalet elever 7.000, men lokalutrymmet lika stort. Vid barn- och utbildningsförvaltningens presskonferens på onsdagen, med anledning av nedskärningsförslaget, snålade Sture Bryggman inte med de starka orden när han beskrev situationen: "Totalt misslyckande"; "stort problemområde", "resursslöseri"; "det här hotar att äta sönder vår budget på lång sikt". Att de ansvariga politiker som blundar för problemet samtidigt har mage att ställa krav på ökad effektivitet i förvaltningen av skolan är rena skämtet, fast ett mycket dåligt och kostsamt sådant. Priset får den skolpersonal som nu ställs inför en eventuell uppsägning betala. 213,5 helårstjänster behöver enligt förvaltningens förslag tas bort för att spara de nödvändiga 30-35 miljonerna 2009. Redan till det årets utgång ska man ha nått en budget i balans, det är Sture Bryggmans tydligt uttalade ambition. Förutom uppsägningar blir det fråga om
sänkt investeringsnivå och frysta utgifter för inventarier och dylikt. Flera förslag att dra ner på mängden lokaler har också tidigare lagts fram av förvaltningen. Men skolnedläggningar är politiskt känsliga, och politikerna därmed måttligt intresserade. Kanske ska varselhotet därför ses som ett sätt för skolbyråkraterna att få politikerna att vakna. I sådana fall är det verkligen en drastisk åtgärd, men kanske kan den få effekt. Politikerna måste nu våga anpassa skolans kostym och sluta att väja för skolnedläggningar. Misshushållningen kan inte få fortsätta.