PITEÅ OCH NORRBOTTEN blir nu centrum för den största energiinvesteringen i Sverige på närmare 30 år. Vi skulle kunna glädjas, men det räcker ändå inte riktigt enligt Norrbottens-Kurirens ledare den 5 augusti. Det går lite för fort och framförallt är det fel typ av ny energiproduktion som byggs om man ska tro ledarsidan. Dessvärre innehåller texten några sakfel och problematiska formuleringar som förtjänar att bemötas. VINDKRAFTSUTBYGGNADEN ÄR ett resultat av en fungerande marknad med fungerande styrmedel. Det är inte politikens uppgift att peka med hela handen på ett energislag. När det nu byggs vindkraft som aldrig förr i Sverige är det inte heller ett resultat av statliga subventioner som Norrbottens-Kuriren anger, utan frukten av det marknadsbaserade elcertifikatsystemet. VINDKRAFTEN ÄR OPÅLITLIG i jämförelse med vatten- och kärnkraft skriver ledarsidan. Må så vara, men låt oss vända på resonemanget. Sveriges elproduktion består i grova drag av hälften vattenkraft och hälften kärnkraft. Vi som bor och lever i Norrbotten vet vad som händer när temperaturen kryper ner mot minus 30 grader. Då behöver vi lita på att det finns el i vägguttaget och till motorvärmaren. I ETT LÄGE med lite vatten i magasinen och kärnkraftverk som krånglar riskerar människor, hus och bilar att frysa inne. Att folk ska kunna lita på elförsörjningen är ett skäl gott som något att bygga fler vindsnurror och öka mångfalden i elproduktionen. För att mota stigande elpriser behöver vi både ny produktion, tuffare konkurrens och fler energislag. MAN FÅR NÄSTAN intrycket av ledaren att staten idag inte satsar på energiforskning. Läget är snarare tvärtom, närmare en miljard skattekronor satsas varje år på energiforskning, med inriktning på förnyelsebara energikällor och energieffektivisering. Under hösten ska ambitionerna skruvas upp ytterligare. NÄR REGERINGEN uttrycker besvikelse över att inte fler svenska riskkapitalister investerar i miljöteknik är det med vetskap om att många andra länder redan är uppe ur startblocken. MED FLER SVENSKA investeringar kan vi både rädda klimatet och skapa fler jobb så väl i Piteå, Norrbotten och övriga Sverige.
Frank Nilsson (c), Luleå, pressekreterare hos näringsminister Maud Olofsson
Svar: Frank Nilsson kallar elcertifikatsystemet för marknadsbaserat, men glömmer (avsiktligt?) att nämna att det rör sig om ett stödsystem, tillkommet för att energikällor som centerpartiet gillar, exempelvis vindkraft, ska kunna konkurrera med energislag som centerpartiet inte gillar, exempelvis kärnkraft, som egentligen är mer prisvärd.
Vidare må det så vara att svenska riskkapitalister är trögstartade, men man undrar vilka länder det är Frank Nilsson ser som föredömen. Kanske USA, där investerare flockats till den "gröna" sektorn efter att staten gödslat "förnyelsebar" etanolproduktion med subventioner, med numera världskända
negativa effekter? Slutligen tror jag att många norrbottningar med mig litar mer på reaktorer än på vindsnurror, vilka ofta står helt stilla även när de inte krånglar.
Gustaf Blomberg
