I BREVET lovar han att under sitt besök på Noliamässan i dagarna "ge exempel på den borgerliga regeringens regionalpolitik". Eller snarare bristen på den, som Kent Ögren uttrycker det. EN SAK, meddelade han i måndagens Kuriren, är han dock nöjd med när det gäller förslag med regional vinkel som kommit fram under alliansen: ökad regionalisering av kulturpolitiken. STATSANSLAGEN TILL olika kulturinstitutioner ska inte längre detaljstyras, utan den regionala politiska nivån ska få mer att säga till om fördelningen, föreslår den pågående kulturutredningen. Kommer det att vara bra för kulturen? "Absolut, alldeles självklart", säger Kent Ögren. Förstås. Ödmjukhet kännetecknar inte en riktig politiker. ENLIGT KENT ÖGREN har Norrbotten god infrastruktur för kultur, och kulturell kompetens finns hos både politiker och tjänstemän. Finns det något problem så är det i sådana fall folket (som vanligt). "Jag tycker inte att kulturen efterfrågas nog mycket", säger Kent Ögren, och snackar om att skapa "större förståelse hos medborgarna". VAD DET HANDLAR OM är att inte bara norrbottningar, utan svenskar i allmänhet, är alldeles för förtjusta i saker som jakt, fiske, friluftsliv och idrott jämfört med teater, opera och estradpoesi. Vi verkar helt enkelt trivas bättre med djur och natur än kultur. POLITIKERNA KAN göra en del åt detta genom att stödja kulturlivet, men så länge folk i gemen hellre lägger pengarna på annat kommer kulturen gå på knäna. Och att ändra på en hel kultur är svårt. DET KOMMER NATURLIGTVIS inte hindra Kent Ögren och hans gelikar från att försöka, om folket nu inte fattar att de borde digga kultur. VAD KULTUR ÄR råder i och för sig delade meningar om. Med lite god vilja kan kanske idrott räknas dit, kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) är ju även idrottsminister, en titel som för övrigt har något totalitärt över sig: till och med vår motion ska staten lägga sig i. PÅ TAL OM idrott och totalitärt hålls idag invigningsceremoni i Peking (där vår idrottsminister finns på plats) och OS börjar "på riktigt", även om tävlingarna redan smygstartat. NU FÖLJER en utdragen kamp om medaljer i 38 olika sporter, en del av det mer udda slaget, som trampolin och lerduveskytte: en småtrevlig kontrast till det storpolitiska spel som föregått OS, med demonstrationer, hot om bojkotter och annat. NÅGON STOR BOJKOTT blir det nu inte. Tråkigt. Regimen hade förtjänat att få skämmas i TV. Att värdlandet är ovärdigt ett OS är det inte tu tal om. DÄR ÄR KINA å andra sidan inte unikt i de olympiska spelens solkiga historia. Vilket inte hade gjort en skarp politisk markering mindre viktig denna gång. Men icke. DÄRMED ÅTERSTÅR väl bara att koncentrera sig på de enskilda idrottsutövarna och deras prestationer, och glömma potentaterna i publiken. Eller?
DEN SOM INTE helt vill överge politiken kan välja att se tävlingarna som en mer civiliserad form av de politiska systemens historiska kamp. Det borde väl kunna spetsa till även den mest ospännande tävling i lerduveskytte? LADDA GEVÄREN, och må bästa demokrati vinna! 