Ledare: Ett obehagligt parti
Sverigedemokraterna företräder en unken folkhemsnationalism.
PÅ TURNÉ. Björn Söder (sd) lockade inte mycket folk i Luleå, men hans parti får tyvärr stort stöd i opinionen.
Foto: Foto: JOSEFIN WIKLUND
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
de dock inte locka. I Piteå var det fler poliser på plats än åhörare. Och när turen hade kommit till Luleå i går eftermiddag utgjorde det tjugotal poliser som utkommenderats en ansenlig del av publiken. De få "vanliga" åhörare som makat sig ner till Gula paviljongen på Storgatan
hade antagligen lockats av att kunna få beskåda ett spektakel. I sådana fall blev
de inte besvikna. Största gruppen på plats var vänsterdemonstranter, som buade, visslade, ropade slagord och gjorde sitt bästa för att störa och förstöra. Polisen lyckades hålla hyfsad ordning, men då åhörarskarorna i övrigt var så
glesa valde sd:s partisekreterare Björn Söder ganska snabbt att ge upp. Symptomatiskt frågade han retoriskt också redan i inledningen av sitt anförande vad sverigedemokraterna egentligen gör här i norr. Här finns inte särskilt mycket stöd att hämta för partiet. Än så länge, i alla fall. För från att ha varit en obskyr skånsk företeelse har
sverigedemokraterna blivit en potentiell spelare av betydelse även i rikspolitiken. Den glesa publiken vid partiets torgmöten står i kontrast till stödet i opinionen; enligt senaste mätningen 5,5 procent. Och inte så få svenskar delar partiets åsikter i enskilda frågor. Att så få människor vågar stoltsera öppet med sina sd-sympatier beror på att sverigedemokraterna fortfarande är en paria i det offentliga Sverige. Efter valframgångarna har det lättat något, men fortfarande förs en tämligen tröttsam
debatt om hur partiet ska motas tillbaka, som om det vore alla politikers och journalisters förbannade plikt att hålla sd borta från makten. Men det ansvaret får väljarna ta 2010. Förhoppningsvis blir resultatet då ett annat än vad opinionen visar idag. För sverigedemokraterna är ett obehagligt parti. Nynazistiskt är det inte, med den gruppen har den vansinniga vänster som saboterar partiets torgmöten mer gemensamt. Inte heller borde sd kallas högerextremt. På den kanten återfinns med svenska politiska mått mätt nyliberalerna: marknadsälskande, antinationalistiska och invandrarvänliga typer; knappast det rätta sällskapet för sverigedemokraterna. Deras politik utmärks av en aggressiv och unken folkhemsnationalism, med
udden riktad mot invandring, etablissemang, EU och neddragningar i välfärdssystemen. "Trygghet och tradition" är parollen, och allt som upplevs som nytt och främmande betraktas som ett hot. Partiet påminner om arbetarrörelsen i sina sämsta stunder, med sina varningsrop inför "hotet" mot den svenska modellen från utländsk arbetskraft och EU:s jurister. Då den typiske sd-sympatisören dessutom är en ung, manlig LO-medlem är det inte så konstigt att socialdemokratin markerar så hårt mot sverigedemokraterna. Här finns röster att förlora.