LEDARE: Ledare: Destruktiv debatt

Utrota vargen i Sverige. Det föreslår Mats Wångersjö, krönikör i GT (Expressens lokala Göteborgsutgåva), och ger sig in i rovdjursdebatten. Att tigga om trubbel, kan man tycka. Men Mats Wångersjö vet precis vad han gör. En krönikör vill ju bli uppmärksammad och denna debatt är minst lika infekterad som diskussionen kring Israel-Palestina-konflikten, och lika tröttsamt destruktiv och förutsägbar. Mats Wångersjö faller i viss mån in i ledet. Enligt honom är det bara "en röststark och inflytelserik rovdjurslobby som huvudsakligen bor i Stockholm med omnejd" som vill ha varg i svenska skogar. Det är så det brukar låta från de mest högljudda extremisterna bland vargens fiender; ofta jägare eller boskapsägare, vilka anklagar alla med en annan åsikt än dem för att vara verklighetsfrånvända storstadsbor ute efter att jävlas med folket på landsbygden som lever för sin jakt. Mot dem står biologer och så kallade naturvänner, som i extremfallen i lika
onyanserade ordalag utmålar sina motståndare som blodtörstiga vargfobiker
utan någon respekt för lag och ordning. Mats Wångersjö är emellertid inte rädd för vargen. Han känner sig bara blåst. Medan älgstammen decimerats av vargen och försvunnit utom synhåll i hans älskade hemtrakter i Dalsland så syns inte heller några vargar till. Så vad är då vitsen med att hålla liv i vargstammen, om den ändå inte erbjuder några "naturupplevelser", undrar han. Och får omedelbart mothugg från vargforskaren Olof Liberg: "Det hade varit
tråkigt om vi hade en däggdjursfana som enbart bestod av gräsätare. Då skulle
Sverige bli som en kohage". Två olika linjer, som dock tycks förenas av en syn på naturen som en djurpark. Men naturen kan vi aldrig helt kontrollera, även om vi genom viltvård kan försöka anpassa den mer till våra behov. Vill vi att naturen ska förbli naturlig så får vi acceptera att den inte alltid gör som vi vill. Naturen lever sitt eget liv och förblir ett ofta otrevligt och farligt ställe. Älgar dödar människor i trafiken. Vargar dödar hundar, får och andra av våra tamdjur, och kan vara farlig för människan. Ändå stöder en majoritet av svenska folket, liksom våra folkvalda i riksdagen (där inte bara Stockholm finns representerat tro det eller ej), dagens rovdjurspolitik, vilken har som mål att varg liksom andra rovdjur som björn och lo ska finnas i Sverige i "livskraftiga bestånd". Detta får därmed även de som har vargen runt knuten försöka leva med. Samtidigt måste dessa människors behov av att ibland försvara sig och sina husdjur mot angrepp från rovdjuren accepteras av dem som bor i - i det här fallet -trygga storstan, där man ibland tyvärr tenderar att hemfalla åt en disneyfierad myspysbild av vargen som en något större men trevlig schäferhund.

Ledare: Ledare: Destruktiv debatt

Extremism och mytbildning utmärker diskussionen om rovdjurens vara eller icke-vara i Sverige.