LEDARE: Gästkrönika: FRA - Folkets Riksangelägenhet!

I MORGON DRAR den välkända Almedalsveckan igång, politikernas eget lilla sommarkollo i Visby. Arrangemanget firar 40-årsjubileum i år, och jag har ett utmärkt förslag på hur man kan uppmärksamma det: Riv upp FRA-lagen! Onsdagen den 18 juni 2008, samma kväll som Sverige åkte ur EM, beslutade Sveriges riksdag att säga ja till denna minst sagt omstridda lag. Två stora nederlag samma kväll. Svenskarnas internet- och telefontrafik ska avlyssnas, lagen träder i kraft 1 januari 2009. Jag hade den vanföreställningen att det är en rätt dum idé att gå emot majoriteten av svenska folket om man säger sig vara dess företrädare? I stället har ordet politikerförakt plötsligt fått en helt ny innebörd. Medierna uppmärksammade nyligen en arbetsgivare i Göteborg som i sann FRA-anda bevakat sina anställda via ett spionprogram på deras hemdatorer. Efter en chattkonversation två kollegor emellan så blev de uppsagda från sina jobb. Visst, alla är naturligtvis inte av samma skrot och korn som denne arbetsgivare, men vem ska ytterst ansvara för att den personliga integriteten inte kränks? Vem ska ytterst egentligen kunna garantera att inte mina privata angelägenheter hamnar på FRA:s agenda? EN PROFESSOR I praktisk filosofi, Per Bauhn, skrev i en artikel att det mest anstötliga med FRA-lagen är att den jämställer vänner och fiender. "Jag har inget att dölja!" skanderar då ja-sägarna. Nej, inte jag heller faktiskt. Jag har inte en enda självmordsbombare i garderoben. Men det hör inte till saken! Tänk att FRA får rätt att avlyssna din telefon! Jag kan sitta i timmar och prata strunt med vänner. Och så tar folk betalt för att lyssna på det. Så fort mina vänner får reda på det kommer de säkert också vilja ha betalt. JAG INSER GIVETVIS att signalspaningslagen i första hand inte är till för att avlyssna min telefon och analysera mina mejl med kakrecept. Om jag inte bestämmer mig för att skicka dem till al-Qaida förstås, men faktum kvarstår: Mitt privatliv är inte privat! Vi vet att det finns läckor överallt. Ta skräckkällaren i Amstetten som exempel. Det uppdagades att en medarbetare hade smygfotat på kliniken där de drabbade vårdades. Inte för sitt privata fotoalbum utan för att sälja bilden till pressen för 300.000 euro.
En medarbetare. En enda person. Informationshantering är riskfyllt. Ponera att ett mejl från Zlatan landar på en datorskärm hos FRA. Innehållande personlig information om honom som ingen annan vet. Det är illa nog om det kanske skrattas och skämtas om detta i FRA:s lunchrum, men vem ska sedan kunna kontrollera om det berättas vidare för sambo, vänner eller Se & Hör? BEVAKA DE SOM bevakas bör i stället! Byt namn till Folkets Riksangelägenhet och gå folkets ärenden. Sätt en specialstyrka på politiker som använder våra skattemedel för privata utlandsresor och annat. Där finns det att göra! Om vi fick igen alla miljoner som avgående politiker fått i avgångsvederlag och donerade de pengarna till sjukvården i stället så kanske inte våra sjuksköterskor behöver strejka igen ...

Ledare: Gästkrönika: FRA - Folkets Riksangelägenhet!

Nu är mitt privatliv inte längre privat, skriver Elin Nordén.