Friskola kommunal livboj i Luleå?
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
Skolchefen Sture Bryggman sa häromkvällen i Nordnytt att man skulle använda skohorn för att se till att de 150 eleverna skulle kunna tryckas in i Ormbergsskolan och på Björkskataskolan. Den senare har dock föreslagits bli en sex-nio-skola. "Det blir mycket trångt och ingen optimal studiemiljö", enligt Bryggman. Ja, Mats Wikström och andra i ledningen för Norrskenet lär inte gråta över den fantastiska marknadsföringen … Vem vill ha elever i sådana skolor? Det är bara för Wikström att skicka ut ansökningslappar och räkna svaren. Sanningen är att om Boskataskolan stängs så väntar långa resvägar för 150 elever samtidigt som Norrskenets friskola centralt på Björkskatan har tillstånd att ta emot ytterligare 150 elever … Man behöver inte vara något matematiskt geni för att räkna ut hur den ekvationen slutar. Har inga pengarna
Samtidigt är det hela logiskt. Kommunen har inte råd att driva alla skolor i dag utan måste prioritera. Mindre årskullar och friskolor leder till att elevunderlaget successivt krymper. Förvaltningen står under stark ekonomisk press och måste agera. Jag är övertygad om att förvaltningsledningen kallt räknat med att en hel del föräldrar och elever vid Boskataskolan kommer att välja friskolan Norrskenet. Och ser det som alternativet. Inklusive skolchefen Sture Bryggman även om han slingrat sig och pratat om att trycka in eleverna i två andra skolor. Norrskenet är också en bra lösning för alla inblandade. Eleverna får vara kvar i närområdet, skolförvaltningen slipper ett svårlöst problem, Norrskenet kan fylla upp till de 400 elever man har tillstånd för. Och inte minst vid Ormberget och Björkskataskolan slipper nuvarande elever att man "med skohorn" trycker in kamrater från Boskataskolan vilket naturligtvis skulle påverka studiemiljön högst negativt för alla. Elever i sardinburkar?
Nu är det förstås politikerna som avgör den här frågan i sista hand. Men även de måste se till realiteter. Inklusive BUN-ordföranden Ingrid Norberg (s) som ju tillhör sossarnas förening på Björkskatan. Att välja mellan att trycka in 150 elever extra i skolor som kan svälja högst ett 40-tal till tillsammans och att acceptera att många väljer den närliggande friskolan borde inte vara särskilt svårt. I alla fall inte för den som tänker på elevernas bästa. Och det gör väl både skolpolitiker och de flesta andra? Att sedan den numera maktlöse Börje Lööw (v) gör ett förtvivlat försök att armbåga sig in i debatten genom att försöka skapa en missnöjesvåg är förstås bara vad man kan vänta sig. Han har ju helt försvunnit ur händelsernas centrum till bakre ståplatserna sedan kommunalrådet Karl Petersen (s) pekade på dörren efter valet och tackade för den tid som varit. Det är inget att uppröras över att en områdeschef försynt påpekar att det inte finns plats för de 150 eleverna i kommunal skola på Björkskatan, men att det finns en friskola också. Varför ska man blunda för verkligheten? Tramsigt, även om skolchefen Sture Bryggman slänger ur sig ett förslag att packa ihop elever som i sardinburkar. Det kan aldrig vara vad gruppen kommit fram till! Måste skräddas om
Det lär inte vara så lätt längre att skrämma folk för friskolor. Inte ens i Luleå där de ledande socialdemokraterna ansåg det var stört otänkbart med sådana så sent om under 2000. I dag är bilden en annan. Nya Läroverket och Norrskenet, NTI-gymnasiet och nyligen invigda entreprenörgymnasiet som sluppit det kommunala ok som man bar inledningsvis. Och flera knackar som bekant på dörren. Tänk vilken scenförändring som skett bara under de sju år jag jobbat för Kuriren. När friskolorna drar till sig hundratals elever så är det inte heller särskilt märkligt att man måste skicka den kommunala kostymen till skräddare. Och på skolförvaltningen har man klippt, använt nål och tråd och har ett förslag på förändringar. Det innebär att den kommunala kostymen krymper något och att friskolornas blir något större. Det är logiskt. Sedan kan man naturligtvis diskutera var man ska strama åt. I midjan eller på längden. Om man å andra sidan inte gör något så blir det som att sätta en kostym i storlek 56 på den som passar bäst i storlek 48. I den utstyrseln vinner man inga modevisningar … Sedan är jag inte imponerad av sättet att spara på skollokaler och fösa in dem i en lokalbank. De pengar som skolan sparar är ju inget kommunen sparar i slutänden utan bara Kalle Anka-pengar, låtsaspengar alltså.