Efter att vid flera olika tillfällen, under flera års tid, ha intervjuat Galleri Systers Sara Edström i det pyttelilla utrymmet som fick tjäna som galleri, mellan korridoren och kontoret i ateljéföreningen på Kronan, känns det onekligen storslaget när hon tar emot inne i Havremagasinet i Boden. Numera har Systerföreningen visserligen flyttat ihop med Teater Scratch i mer publika lokaler nere på stan. Men Havremagasinet är en institution. Och systrarna har utan att tveka tagit denna institution i sin besittning i höst.
– Mycket av det som arrangeras här i Norrbotten är konstnärsbaserat. Det präglar innehållet. Ute i Sverige ser man på Norrbotten som en kokande gryta. Både Riksutställningar och Kulturrådet har varit här för att se hur vi jobbar. Vi är kända för att ta tillvara varandras kompetenser och förmera det vi har genom att samverka, berättar hon.
Som alltid när det gäller systrarna, har de haft "genusglasögonen" på sig när de valt konstnärer.
– Det är konstnärer som undersöker genusnormer i kultur och samhälle. Men det är ingen plakatkonst, utan mer subtilt.
Ett tydligt exempel är fotografen Jill Peters, vars foton på albanska kvinnor nu pryder väggarna på övre plane. Kvinnorna har fötts i familjer där det saknats manliga arvtagare, men har fått möjlighet att ärva jorden, egendomen och alla privilegier av sina föräldrar. På ett villkor: Att de svär att leva som män och avlägga ett livslångt kyskhetslöfte.
– Det är intressant att se hur det har påverkat dem. Inte bara utseendet, utan även kroppsspråket är helt och hållet manligt, konstaterar Sara Edström.
I samma rum har Julia Bondesson från Kinnared hängt upp en installation med en docka, som hon kallar träskulptören, omgiven av en massa fåglar. Alla tillverkade av grovt tillyxade vedträn.
– Det handlar om att försöka identifiera sig med något annat och därigenom hitta sig själv, berättar hon.
På lördag lovar hon att framföra en sorts marionettdans med tre av sina dockor.
I källaren arbetar Elias Björn med en stor träkonstruktion. Det är en manskropp, förklarar han, och förlagan är hans egen kropp. Konstverket kommer inte att bli färdig till på lördag, men det är heller inte meningen. Besökarna som kommer ska få möjlighet att hjälpa till att sätta brädorna på plats för att färdigställa kroppen.
– Jag har länge intresserat mig för identitet och hur identitet skapas. Eller mer specifikt maskulinitet. Vad är det?
Det får besökarna på ett konkret sätt möjlighet att föra en dialog med honom om, när de hjälper till att bygga konstverket.