– Våra utställningar har tidigare ofta varit politiska laddade. "Chita Tann" och "Metanoia" berör på ett mer känslomässigt plan - det som pågår inom oss människor, säger Ricky Sandberg, konsthallchef på Havremagasinet.
Å andra sidan kan det också vara politik. Den turkiska konstnären Yaşam Şaşmazers utställning "Metanoia" bygger förvisso på en psykoanalytisk analys men hon kommer också från Turkiet och delar sin tid mellan Istanbul och Berlin.
– Det är svårt för alla intellektuell, konstnärer och journalister i Turkiet. Istanbul höll på att bygga upp en internationellt erkänd konstscen under tidigt 2000-tal. Nu är det inte lätt. Konstscenen är klart påverkad av den politiska och ekonomiska situationen i dagens Turkiet, säger hon.
Även utställningen "Chita Tann" kan tolkas politiskt, för den som önskar. Den brittiska fotografen Leah Gordon och den haitiske skulptören André Eugène är ett par och ställer ut för första gången tillsammans. "Chita Tann" betyder ordagrant "sitta och vänta" och används på Haiti som en signal för att vi ska ta det lugnt, vänta in och närma oss varandra och världen med respekt. I André Eugène skulpturer är vodoun betydelsebärande, lika mycket som hans val av material – skrot och bildelar – är en klar återspegling av Haitis sönderfallande ekonomi. Som förgrundsfigur i konstnärskollektivet Atis Rezistans i Port-au-Prince, som återfinns i ett distrikt för provisoriska bilreparationer, återanvänder kollektivets konstnärer bilmotorer, navkapslar och radiatorer till nyskapande skulpturer.
– Det speglar den miljö jag kommer ifrån. Vi återanvänder, säger han.
Ett bra exempel är att han använt bildäck när han gestaltat hela samhället med alla dess personligheter där anden Bosou, väktaren för hela samhället, står vakt.
Hans två skulpturer föreställande vodouns andar Bawon Samedi, väktare av begravningsplatsen och Gran Brigit, den vita kvinnan står placerad i förgrunden för Leah Gordons fotoprojekt "Kast" där hon undersökt bruket med gradering av hudfärg från svart till vitt i 1700-talets koloniala Saint Domingue (nuvarande Haiti).
– Jag kom till Haiti för första gången 1991 på uppdrag av BBC och hade blivit varnad för dess militär, döden och vodoun. Men jag blev betagen, kär i landet och sade upp mig från mitt jobb, säger hon.
Sedan dess har hon i olika konstprojekt sökt förstå vad hennes kärlek till landet innebär.
– Jag, som vit kvinna från England, är ju också en del av kolonisationen, säger hon.
Hon beskriver sig själv som internationalist och menar därför att historien inte går att tolkas på något annat sätt än att vi alla är en del av en gemensam global historieskrivning.
– Det finns många förbindelser mellan Haiti och England. Inte minst att en brittisk diplomat stal Haitis självständighetsförklaring från ett arkiv i England och tog det till Jamaica.
Det arkivet finns med på en av de filmer hon producerat och återfinns på utställningen, liksom flera av hennes fotoprojekt.
Men åter till konstnären Yaşam Şaşmazers och hennes utställning "Metanoia" som kommer från grekiskan och betyder förändring av ens själ har använts inom psykologin länge för att beskriva en fundamental förändring av den mänskliga personligheten.
– Jag använder Carl Jungs metafor skuggan och är ett tema jag burit på länge, säger Yaşam Şaşmazer.
Utställningen, som visats i Istanbul, Berlin och Los Angeles, innan den nu visas på Havremagasinet består av sex träskulpturer i fullformat. Kvinnor och män som på olika sätt förhåller sig till sina demoner och mörkaste inre platser.
– En sorts arketyper. Det kan handla om skuggor i vårt inre men mörkret finns alltid i relation till vårt samhälle. Mitt nästa projekt kommer att beröra människor i relation till vår miljö, egentligen kultur vs natur, säger Yaşam Şaşmazer.