Teaterpremiär
Föreställningen, gjord av Lule stassteater, utspelar sig under en dag i slutet av sommarlovet, fyra dagar innan skolan börjar igen för de tre ungdomarna. Hillevi vill komma in i Ofelia och Martins värld. Ett centralt tema i pjäsen är makt.
– Föräldrarna är inte med i föreställningen, men det är egentligen de som har mest makt. Ungdomarna pratar mycket om föräldrarna och känner sig lämnade av dem. I den maktlöshet som ungdomarna känner försöker de ta makt över varandra, säger Klara Bendz, ansvarig för regi.
I Och någon blev inte knivhuggen står dialogen och texten i centrum. Scenografin är minimalistisk och sparsmakad. Föreställningen avslutas med att en person blir knivhuggen och dör.
– När vi spelar pjäsen i sin helhet blir jag väldigt berörd efteråt. Det känns som att gå på en begravning. Och det kommer nog ungdomarna nog också känna, säger Björn Sällqvist, som spelar Martin.
Dimen Abdulla har skrivit manus till föreställningen, som har premiär på Blackis klockan 19:00 på fredag kväll, och har under arbetet med texten besökt skolor i Gällivare och Luleå. Men den utspelar sig inte i Norrbotten utan på obestämd plats i Sverige. Christine Hemdal, producent, tror att ungdomar runt om i Sverige kan dela samma känsla av rastlöshet och vilja att flytta ifrån den staden de växt upp i.
– Först hade vi en idé om att ha ett Norrbottniskt perspektiv, men det kanske inte finns något gemensamt bland ungdomar specifikt i Norrbotten än bara på ytan, säger Christine Hemdal.
Och någon blev inte knivhuggen ska spelas upp på gymnasie- och högstadieskolor i de fyra nordligaste länen i vår med fortsättning till hösten. Tanken är att ungdomarna efteråt ska diskutera föreställningen.
– Jag tycker att all bra konst ska göra publiken mer empatisk. Att träna ungdomarna i empati, att de får prata med varandra om vad det innebär att ha makt eller känna sig maktlös. Jag vill sätta igång det samtalet hos dem, säger Klara Bendz.
Alla har i stort sett likadana kläder på sig. Tanken är att karaktärerna inte ska gå att placera i ett stilmässigt fack med hjälp av klädseln och på sätt ska det bli lättare för publiken att identifiera sig med dem.
– Man ska kunna få en känsla av att det inte är på grund av deras utseende som han eller hon hamnar där. Det som sker skulle kunna hända vem som helst. Vi kan alla få makt, säger Klara Bendz.
De är iklädda shorts med leggings, silvriga skor, blommig tröja och i Ofelia och Martins fall också en blommig spetsrock.
– Ofta är det neutrala manlig klädsel och vi har försökt att göra det lite mer feminint. Om vi ska försöka ha samma kläder – varför ska då normen vara manlig? säger Björn Sällqvist.