- Vi kan tyckas bo i ett lugnt och tryggt område i världen. Samtidigt rustar Ryssland militärt och många nationer vill gärna lägga beslag på de gas- och oljefyndigheter som finns under Arktis smältande isar. Vi har sökt konstnärer som kan gestalta samtidsfrågor som är aktuella här uppe, men också hur det är att leva och verka som människa i denna region., säger Peter Sundström, informatör.

Han betonar att förvisso finns en del politisk samtidskonst. Konstnärerna Anders Sunna och Lena Stenberg tar exempelvis båda upp aktuella frågor utifrån sin samiska bakgrund i skuggan av gruvnäringens expansion i renbetesland.

- Medan andra har helt andra ingångsvinklar. Den finska konstnären Tuuli Mukka har sin utgångspunkt i individen. Hur det är att bo och leva här uppe, säger han.

Artikelbild

| Gratis glass. I projektet "Breaking the Ice" åkte konstnären Kjetil Berge tillsammans med kameramannen Andrei Kurochkin på en roadtrip från London till Kirkenes, via Danmark, Sverige, Estland och Ryssland. De bjöd på gratis glass i utbyte mot berättelser eller en sång. Det blev en film som visas under utställningen "Brännpunkt Barents" tillsammans med fem andra videoverk där även Jason Haoneraas medverkat.

Den norska konstnären Kjetil Berge håller vid Kurirens besök på att montera upp en installation som ingår i projektet Breaking the Ice. För två år sedan gjorde han en resa från London upp till Kirkenes, via Danmark, Sverige, Estland och Ryssland, där han bjöd på gratis glass i utbyte mot en berättelse eller en sång. En av frågeställningarna han hade med sig var hur människorna såg på klimatförändringarna.

- Den politiska aspekten var förvisso miljöspörsmål men kanske framför allt med vilken lättsam förgänglighet vi människor väljer att leva våra liv. Vi tar inte konsekvenserna av vårt handlade, menar han.

Resan gjordes under tre veckor i juletid som också blivit en film som visas på utställningen. Här får betraktaren se hur kalla glassar byts mot funderingar, vaggvisor och vacker stämsång men också berättelser om sorg och en hel del skatt. Och när resan avslutas i Nordnorge har betraktaren fått följa med på en resa där människor är mer lika än olika, och detsamma gäller de ingrepp som gjorts i landskapet på jakt efter råvaror.

- Nickelfabriken i norra Ryssland är ökänd, men det ser lika hemskt ut på norska sidan där man har ett dagbrott för utvinning av järnmalm, säger han.

Artikelbild

| Kamouflagemålningar. Ivan Galuzin ställer ut stora kamouflagemålningar inspirerade och i vissa fall kopierade av den avantgardistiske 1900-tals arkitekten och konstnären Yakon Chernikov. "Men jag har gjort dem större och använt moderna material som tusch och pastellfärg", säger han.

Konstnären Ivan Galuzin är ursprungligen från Murmansk men flydde över till norska Finnmark 1992 tillsammans med en kompis.

- Vi ville inte kriga i Tjetjenien, säger han.

Artikelbild

| Collage. Konstnären Tuuli Mukka bor och arbetar i Rovaniemi. I sina collage blandar hon stil och teknik och närmar sig utställningens tema genom främst enskilda människor.

Idag bor han i Oslo och delar sin tid mellan huvudstaden, Tromsö och Murmansk, bland annat för en vandringsutställning som han curerar. På Havremagasinet deltar han med stora kamouflagemålningar, inspirerade och delvis kopierade av den avantgardistiske ryske 1900-talsarkitekten Yakov Chernikov verk. Chernikov som misstroddes av regimen på grund av sina idéer med influenser från futurism och konstruktivism fick nästan aldrig sina byggnader uppförda.

- Han började med att formge städer och slutade med bokstävers fonter, säger Ivan Galuzin.

Artikelbild

| Jätte truck. Ulf B Jonsson har tagit porträtten till dessa enorma lastbilar för tunga transporter av järnmalmskoncentrat som kördes mellan från Northlands gruva till omlastning i Pitkäjärvi. I dag är gruvan nedlagd, men porträtten finns kvar.

Däremot fick Yakov Chernikov paradoxalt nog under andra världskriget i uppgift att skapa kamouflagemålningar som skulle spridas över Moskva för att förvilla angripare från luften.

- Då fick han plötsligt använda sina avantgardiska idéer. Mönster som jag utvecklat både till form men också material. Jag har exempelvis ritat med tusch och pastellfärger.

Tillsammans med de stora målningarna ställer han också ut serien My generation. Ett antal målningar i papier mache med ubåtar.

- Det finns många atomubåtar i Murmansk. Det som intresserar mig är dess instängdhet, långt ner under vattnet. Jag menar, atomubåtar är en bra symbol för samtiden. Snart är alla människor en egen ubåt där vi kommunicerar via pip till varandra.

Lena Stenberg å sin sida håller sig ovan jord i verket Mobilitet - hotad natur. Ett skulpturalt verk med klar referens till den samiska tältkåtan lavvun.

- Historiskt var lavvun lika med hem. Idag är alltfler bofasta, där vi fyller vardagsrum, kök och sovrum med möbler och andra ting. Det har jag funderat över, säger hon.

Men det handlar också om mobilitet i ett annat perspektiv. Lena Stenbergs sameby Laevas har under flera generationer påverkats av gruvnäringens expansion.

- Och nu tvingas till och med en hel stad att flytta på sig. Tidigare var det svenska staten som projekterade. I dag är hotbilden större eftersom privata intressenter från hela världen är intresserade av de fyndigheter som finns här uppe. Det är en katastrof för alla, även de bofasta, menar hon.

I tre års tid har frågeställningar och problematik runt markexploatering sysselsatt henne. Tillsammans med sex andra konstnärer undersöker de frågan i det pågående konstprojektet Markanvändning.

Och att arbeta med Barentsområdet är närmast hemmaplan.

- De nationella gränserna är en konstruktion. För oss som lever har upp finns många gemensamma nämnare, en annan problematik. Men visst, det är lika viktigt att rikta blicken söderut också.