Eftersom inget parti har särskilt mycket att komma med uppstår något slags opartiskhet i slutändan. Inget riksdagsparti har några idéer som på något avgörande sätt skulle förändra livet för oss som bor utanför städerna, eller allra minst oss som bor norr om Dalälven. Samtliga partier ställer sig givetvis bakom den till intet förpliktigande parollen ”Hela Sverige ska leva”. Men vad betyder det ens. Vilken är den politiska definitionen av liv? Nuförtiden kan jag bli rörd av gatlyktorna fortfarande är tända när jag åker genom inlandsbyarna.
Politiskt sett har vi haft lite otur i norr. Regional- och jordbrukspolitiken har delegerats till ett EU där frågorna glömts bort av Sveriges representanter. Vi genomlever den kraftigaste urbaniseringsvågen sedan industrialismen, vilket innebär både folkomflyttningar och en kantring av mediafokus. Vi har haft en lång era där marknadsliberala tankegångar präglat både höger- och vänsterpolitik. Många politikområden har övergivits och det som tidigare betraktades som samhällsservice – infrastruktur, välfärd, postutdelning och kommunikationer – existerar allt mer på marknadens villkor. Det missgynnar alla geografiska områden där befolkningen är glest utspridd. Marknadslösningar fungerar mycket sällan i Norrland vilket apoteksreformen är ett lysande exempel på. Över 300 nya apotek har öppnats där det redan fanns apotek. På landsbygden har de blivit färre. Utan att vi ens diskuterade det har en solidarisk regionalpolitik bytts ut mot regionaldarwinism. Må bästa län vinna, liksom. SKL-upplagan av Hunger Games.
Om man skulle bortse ifrån alla andra frågor och bara rösta utifrån vad som skulle vara bra för Norrland står man framför en närmast omöjlig uppgift. Moderaterna är likgiltiga inför Sverige norr om Solna, FP likaså, KD har tokat till det med fastighetsskatten som gjorde det upp till 62 % dyrare att äga hus på landet och 42% billigare i Danderyd, C kommer dragandes med marknadsliberala lösningar på snart sagt varje tjälskott, S och V vill gärna driva landet Sverige som en storskaligt centraliserad industri, ägd av Wallenberg och organiserad av LO, och den industrin bör ligga i Södertälje. Miljöpartiet är svårt kluvna i sitt förhållande till urbanitet och landsbygd. SD drömmer om ett helvitt femtiotal som aldrig ägde rum och aldrig kommer åter.
Vad jag ska rösta på? De minst dåliga.
Po Tidholm är journalist, kulturkritiker och författare till boken Norrland .