Handens arbete går igen som en röd tråd hos samtliga utställare i Konsthallen.
I hall 1 huserar Helene Hortlund med textila arbeten. Hon kallar sin visning för Nerver och sfäriska tillstånd. Inte bara tematiskt utan även bokstavligt utgör tråden hennes medium. Mellan runda akrylglasskivor har hon monterat tunna bleka textilier på olika nivåer inte olikt ett hinterglasmalerei vilket skapar en viss djupverkan i bildplanet. Till detta har hon lagt in virkade partier och lösa trådar som löper som nerver sedda i ett mikroskop. Ibland får jag intrycket av uppförstorade petriskålar preparerade med agar agar där mögel växer eller där bakteriekulturer frodas. Oavsett det gruvliga som anfäktar en när man tänker på sådana naturens nedbrytande krafter finns där en stillsam sval skönhet, en balanserad harmoni.
I Hortlunds utställning ingår även ett par intressanta skulpturer som likaledes ger associationer till nervbanor eller rotsystem. Rotformerna är lindade med olikfärgade garner och har en glans som för tankarna till något färskt, organiskt och nydissekerat. En hänger på väggen, en annan står på golvet som en trebent hund.
Power of making, the importance of being skilled – styrkan i skapandet, vikten av att ha gott handlag, var en utställning som visades på Victoria & Albert museum i London 2011. Enligt konstkritikern Dennis Dahlqvist innebar den utställningen ett vägskäl. Ett förändrat fokus, från det ensidigt konceptuella i konsten mot mer av materialitet, objekt och form. Han skriver om detta i katalogen till utställningen Skills, titeln översatt från engelska betyder färdigheter, och är producerad av Nordnorsk Kunstnersenter och visas i konsthall 2 och 3. Underrubriken Thinking trough making – telling by hand pekar på något mycket centralt i vår varseblivning, vår föreställningsförmåga och vårt sätt att kommunicera med varandra. Filosofen Ludwig Wittgenstein menade att språket utgör tankens horisont. Språket, i vidaste mening, sätter gränserna för vad vi förmår att förstå, formulera och uttrycka. Handlag, som en av flera språkliga färdigheter, kan förvärvas och bli en förlängning av tänkandet och vår uppfattning av världen. Se bara på det växande barnet hur dess horisont vidgas i takt med motoriska, sociala och språkliga införlivanden. En annan sida av saken är det kommunikativa.
Handgjorda saker bär på något personligt. Vi har starkare känslomässiga band till det handgjorda än det industriellt framställda. En viktig hållbarhetsaspekt i det postindustriella samhälle vi har att vänta i framtiden. Handens färdigheter har även en förankring i en tradition där vi alla fick och kunde efter bästa förmåga fixa det mesta själva. Numera har vi med vårt konsumistiska tänkande fått ett alltmer alienerat förhållande till tingen omkring oss. Det moderna projektet har nått vägs ände. Det vi omger oss med blir ständigt mer utbytbart, till och med människor. Därför är utställningar som Skills och Power of making viktiga uttryck för ett nytt sätt att se på livet, konsten och designen.
I galleriet visar Luleå kommuns förra ateljéstipendiat Sarah Oja sin första separatutställning. Den består av foton på hår som hon kallar Det kroppsliga minnets bekännelser. Det är hårtestar arrangerade som kalligrafiska tecken i av konstnären egenhändigt tillverkade vitrinlådor. Även i Ojas utställning är fokus satt på materialitet och handlag. Det var så väl genomfört och med sån precision att jag vid första anblicken upplevde det som riktigt hår inklistrat i tittskåpen. Det visade sig vara fotoutskrifter. Hår, som material är laddat. I maten är det äckligt, på fel ställen på kroppen är det generande, i vattenlåset är det vidrigt men på kärestan huvud är det mysigt. Som företeelse är i det närmaste oförstörbart över tid och i håret kan man utläsa människors leverne.
Kraften i skapandet och vikten av att ha ett gott handlag är en bra sammanfattning av konsthallens utställningar. Vi anar en gryning över samtidsträsket.