”Min snart femtioettåriga man lägger genast beslag på boken som förlaget har skickat. Kanske är det omslaget som lockar, kanske baksidestexten. Böcker som inte fångar hans intresse under de första tio sidorna slutar han att läsa och letar istället upp något annat. Den här boken sväljer han i en tugga. Det är ett mycket gott betyg.”
Så skulle en bokrecension aldrig börja. Aldrig. Men byt ut femtioettårig och man mot nioårig och dotter, så har du mönstret för oroväckande många recensioner av barnböcker.
Inte sällan skrivs den typen av recensioner av litteraturkritiker som aldrig tidigare skrivit om barnböcker. Men nu har redaktören fått ett problem, den förra barnbokskritikern har slutat och hur ska det då gå? Men vänta, Anna har ju barn i den där åldern, hon har förstås kolla på vad ungar gillar och inte, och en barnboksrecension slänger man väl ihop på en pisskvart, det blir ju skitbra.
Så redaktören glömmer – alternativt har aldrig tänkt på – att också barnboksrecensioner handlar om att bedöma ett konstnärligt verk utifrån form och innehåll kopplat till såväl det övriga författarskapet och genre som till annan utgivning och samhället i stort.
Och kritikern glömmer att hon är en seriös skribent och blir förtjust av tanken på att dela uppgiften med sin dotter och dessutom få nämna henne och deras relation i på tidningssidan.
Men det måste väl vara intressant för en barnboksförfattare att få veta vad barnen själv tycker, invänder någon.
Jo, men det finns en massa olika barn som tycker en massa olika saker. Och för både många av oss som skriver och många av oss som läser är det värdefullt att litteratur tas på största allvar, att kunniga och erfarna människor reflekterar och analyserar, problematiserar och formulerar. Gilla-knappar är en sak. Ingående och nyanserade resonemang är en annan.
Tänk er Fotbollskväll på SVT utan experter, med bara vem som helst. Någon som aldrig varit på en match, som inte känner till spelarna, tränarna, laguppställningarna, reglerna, som inte kan blicka bakåt i historien eller ut i världen, som inte känner till skador, avstängningar, spelarköp. Någon som bara: ”Jag och min man tyckte att det var kul och ser fram emot att gå på nästa match.”
Jaha, och?