Konstnären David Hockney som gjorde dokumentären The secret knowledge för BBC beskrev det ofta förekommande bruket av camera obscura i den äldre konsten, då konstnären bokstavligt talat målade inne i kameran. Filmens credo var att det kemiska fotot har monopoliserat verklighetsbeskrivningarna under 170 år. Men nu har ett nytt verktyg sett dagen ljus, nämligen datorn som tillåter konstnärerna att återigen använda handen i bildskapandet och med det återknyta till konstens gamla hantverkstraditioner.
Sarah Cooper och Nina Gorfer har inte bara tagit det nya hantverket till sig utan även de berättade historierna samt den politiska och den visuella historien. De har rest runt i Kirgizistan och lyssnat till människors sägner, gamla myter och traditioner. Cooper och Gorfer har fotograferat människor, djur och landskap, skrivit ner sina iakttagelser och satt sig med tusentals foton framför datorn och komponerat ihop bilder som bygger på vad de fått höra. De har kryddat det hela med egna intryck och historiska händelser och har med digital teknik skapat mångbottnade, fantastiska och gripande bilder. Utgångspunkten bygger på att tillvaron vi alla delar, i smått som stort, är summan av våra egna och andras berättelser om oss.
Fotografierna har bearbetats digitalt med inklonade collagefragment. Ofta har de försetts med nya texturer, som vore de penntecknade. Tidvis är de helt obearbetade. Alla har de emellertid en bruntonad clair obscure sfumatokaraktär som för tankarna till 1600-talsmåleri. Det vill säga att linjer och gränser suddas ut och ger mjuka övergångar mellan ljus och skugga. Det vilar ett slags skymningsljus över alla bilder.
Själva säger Cooper och Gorfer i en kommentar till arbetsmetodiken: "Liksom som bilden av Dorian Grey i Oscar Wildes roman Dorian Greys porträtt, visar våra bilder mer än bara en objektiv syn på de personer som porträtteras. I stället skildrar de även något som vi inte kan se, det förflutna, de obetydliga och de immateriella, där livet och känslan av den fotograferade personen vävs samman med vår uppfattning och våra erfarenheter. I slutänden blir våra bilder det vackra som återstår av historien."
De skriver vidare att 80 procent av de kvinnor de mötte under sin resa i Kirgisistan 2006 hade utsatts för enlevering, brudrov. En tradition som förbjöds i lag i början av 1990-talet men som efter Sovjetunionens fall åter kommit i bruk. Den tragiska berättelsen om Akmöör och Bolot är ett av tusentals äldre tiders öden. Den vackra Sholas öde är ett annat, fast i nutid. Vi möter henne i bilden Shola and the Cat. Hon läste matematik som 20-åring på universitet i Bishkek. En dag kidnappades hon och tvingades gifta sig med en okänd man. Hon fick två barn och när hon ville läsa färdigt på sin utbildning vägrade mannen tillåta detta. För att ge eftertryck åt detta misshandlade han henne tills hon flydde och nu bor hos sina föräldrar till skam och vanära för dem.
Shola tjänar som modell i många av de berättelser Cooper och Gorfer iscensätter och visualiserar. I bilden The White Shola Under the Tree förkroppsligar hon legenden om Hjortkvinnan, en berättelse om främlingskap. Hon som en gång var en hind och när hennes make dödades förvandlades till människa. Hon tvingades att gifta sig med Alsaid, en släkting till den man som dödade hennes make. När Alsaid bröt ett äktenskapslöfte dog hon och förvandlades åter till en hind och försvann från människornas värld.
Ajar och vargarna är en annan berättelse som handlar om då tsarryssland under första världskriget behövde kanonmat till fronten och tvångsrekryterade soldater till armén med massförintelser som resultat. Så väver Cooper och Gorfer ihop samtid med dåtid, myt och fakta. Deras bilder är som isberg där det visuella utgör tio procent synligt för blotta ögat medan 90 procent utgörs av underliggande berättelser, traditioner och föreställningar. De är mästerligt genomförda bilder som berör. De visar även med önskvärd tydlighet hur mycket ett gott hantverk betyder för uttrycket. Det gäller all konst, även samtidskonsten.
Ska man enbart se en enda utställning i år så måste det bli denna!