Martin i Noréns grundmanus, har väckt inte bara mitt intresse. Uppsättningen har diskuterats på redaktionen med kollegor liksom på privata middagar.
Och det fanns många funderingar. Var det någon skillnad att spela en roll tänkt för en man? Hur har hennes förberedelser sett ut? Vad kan detta innebära för framtida teateruppsättningar, där så mycket dramatik är skrivna för stora mansroller? Och hur stor roll spelar egentligen kön?
Trovärdighet
Det var Margareta Gudmundson som på ett repertoarmöte där Lars Noréns Natten är dagens mor kom på tal, slängde ut idén om att det vore intressant att se vad som händer om man vänder på könsfördelningen i pjäsen.
Och hon fick gehör. Skådespelaren Maja Runeberg läste pjäsen, liksom Filip Tallhamn som i sin tur blev enormt engagerad.
- Och han gick ju egentligen miste om chansen att få spela en av sönerna i originalmanus, men han tände verkligen på idén. Sedan hakade Therése Lindberg också på.
Vid kommande repertoarmöte fick de i uppdrag att titta närmare på pjäsen. Hur långt kunde det hålla utan att tumma på trovärdigheten?
- Vi hittade stycken som inte höll, som nog skulle behöva göras om eller strykas. Exempelvis tyckte vi inte att äldsta dottern kunde vara militär.
Regissören Rasmus Lindberg lyssnade på en läsning och ville sätta upp pjäsen och gjorde också den slutgiltiga bearbetningen av texten. Det som saknades var klartecken från Lars Norén, vilket de senare fick, och resten är historia. Nu spelas pjäsen på Norrbottensteatern, och även om den stora publiken inte hittat dit, har recensionerna i huvudsak varit positiva, i vissa fall helt översvallande.
Rultig Julia
- Jag har många gånger tänkt, sedan jag gick scenskolan i Stockholm på 1970-talet, att teatrar kunde vara friare och våga mer vid rollbesättning.
- Barnteater är friare. Där kan vuxna spela hund, get eller en tall och barn köper att vuxna spelar barn, om det görs ärligt. Det är svårt att förstå varför vuxenteater ska vara så konventionell. Vi skulle troligen få en roligare, mer spännande teater om vi oftare vågade se skådespelare som aktörer, som kan gestalta vad som helst, oberoende av kön eller ålder. Tänk att få se en ful Fröken Julie och en vacker Kristin, en rultig Julia och en lång stör som Romeo ...
Samtidigt tror Margareta Gudmundson att de genusprojekt som genomförs på landets scenskolor har satt ljus på frågan. För den verklighet skådespelare möter är att dramatiken är fylld av stora, spännande mansroller och oändligt färre stora kvinnoroller, även om mycket hänt genom nya, inte minst kvinnliga, dramatiker. Därför är det bra att scenskolorna låter sina elever spela också det motsatta könet, menar hon.
Plockat pusselbitar
Margaretas egen gestaltning av Kerstin har växt fram, först genom en gedigen bakgrundberättelse hon skrev i somras, byggd på de fakta man får fram i pjästexten, men där också dramat Kaos är granne med Gud samt fakta om Lars Norén var till hjälp.
- Jag har plockat lite pusselbitar här och där, tills jag hade en trovärdig berättelse av Kerstins liv och klassresa.
Resten har fallit på plats under repetitionerna tillsammans med regissör och medspelare, ett oundvikligt samarbete under en lång process, där alla påverkar varandra i ett givande och tagande.
- Rasmus Lindberg menar att föreställningen står och faller med skådespeleriet, att det är vårt individuella arbete som gör föreställningen, att hans uppgift "bara" är att skapa bra förutsättningar för vårt arbete. Jag tycker han är lite väl ödmjuk, även om han inte styrt själva gestaltningsarbetet så mycket som andra regissörer kan göra.
Allmänmänskliga känslor
Margareta Gudmundson säger att hon haft nytta av att hon vid tre tidigare tillfällen spelat mansroller, samtidigt har hon aldrig haft svårt att uttala "Martins" repliker som Kerstin.
- Alla känslor finns inom alla människor. Det är inte konstigare med en kvinnlig alkis som blir arg, svär och slåss än en manlig alkis som gör detsamma. Det handlar om mänskliga känslor och en dysfunktionell familj. Det absolut svåraste var faktiskt att gestalta fyllans olika stadier på ett trovärdigt sätt. Kan man verkligen hinka i sig dessa mängder och fortfarande stå på benen.
Till sin hjälp har ensemblen haft en referensgrupp bestående av nyktra alkoholister, barn som vuxit upp med missbruk samt medberoende. De har också läst litteratur om hur familjen påverkas, exempelvis att det äldsta barnet ofta blir ansvarstagande.
- Det har varit otroligt värdefullt att jobba mot denna referensgrupp som vi spelat upp scener för under arbetets gång. De har bekräftat att precis så här kan det vara. Att den bild vi ger är trovärdig och inte en nidbild.
Bränner kalorier
Hur orkar hon då spela denna krävande roll kväll efter kväll. För hon medger att det handlar om att bränna många kalorier både fysiskt och mentalt.
- Jag måste läsa igenom hela manuset före varje föreställning fortfarande. Det handlar främst om att det är så mycket text och min roll är drivande i de flesta scener. Det gäller att hålla tempot och kastas mellan de olika sinnestämningarna. Så de dagar det är föreställning lägger jag upp på ett särskilt sätt.
Och när hon ger sig ut på turné med Nattens är dagens mor kan det vara den sista, på ganska länge. Till våren går hon i pension efter 37 år som skådespelare. En (liten) dörr hålls dock öppen några år till. Hon säger att hon vill trappa ned, inte vara med varje spelperiod, men inte släppa helt.
Och vad som än händer i framtiden kan man inte säga annat än att hon går med flaggan i topp. Gestaltningen av Kerstin har gett henne både respons och förtroenden. Många kommer att minnas långt efter att ridån gått ned för Natten är dagens mor.