Peter Hermansson har forslat ett par blodröda hoprullade mattor till Konsthallen. Det rör sig inte om några textilkonstverk, de ska tjäna som underlag till podierna som ska uppbära hans glas. Den röda färgen korresponderar med ett par målningar som hänger på väggen. Att Peter Hermansson ställer i ordning lokalen på det sättet beror på att han har ledsnat på så kallade podieutställningar, det vill säga utställningar där hans alster utplaceras på intetsägande podier för allmän beskådan.
- Det är så att de ska bli lite spänning i rummet, och inte bara vita podier, säger han.
En återkoppling
Längs konsthallens vägg står en lång rad med vaser, skålar, pokaler, krukor och fat. De har alla upptänkliga former, storlekar och kulörer: det är som att den ena inte vill vara lik den andra. På flertalet finns figurer eller ansikten. Bildspråket skvallrar om att Peter Hermansson inledde sin konstnärliga bana som graffitimålare. Som en återkoppling till denna bakgrund har han döpt utställningen till The new old school. Namnet syftar på sprejburksmåleriet men också på glashyttornas hantverkskonst.
- Glaset är traditionsenligt utfört, det är gamla tekniker, old school-tekniker, hundra år gamla, som jag har uppdaterat.
Det är dels graalglasteknik, där man jobbar i olika färgskikt, dels arielteknik, med luftbubblor inneslutna i glaset. Peter Hermansson lockas av att förena dessa gamla svenska tekniker med sitt eget formspråk som är knutet till en modern och urban tidsålder.
Hur kommer det sig att en gammal graffitimålare börjar hålla på med glas?
- Det vet jag faktiskt inte riktigt. Jag hade aldrig varit i en hytta innan jag började. Ibland får man ju infall som man följer i livet, så jag flyttade till Småland, på vinst eller förlust, eftersom jag ville börja med glas.
Ett hus inköptes i Småland och Peter Hermansson började på Riksglasskolan i Orrefors. I och med detta kom han i kontakt med flera hantverkare och förstod snart att han kunde realisera sitt bildspråk i glas.
- Problemet är att det är så svårt att utföra, rent tekniskt.
Arbetet utför han i en hytta tillsammans med en glasblåsarmästare. Han talar om för glasblåsaren hur ämnet ska se ut, vilka färger som ska ingå i de olika skikten. När mästaren blåst och glaset svalnat bygger Peter Hermansson upp sina bilder genom att blästra sig fram genom de olika färglagren. Därefter hettas ämnet upp till femhundra grader och plockas ut på en glasblåsarpipa, som ger glaset sin slutgiltiga form. Han tilltalas av motsatserna i framställningsprocessen, att det svettiga och omständliga kroppsarbetet leder fram till så vackra och unika objekt, som först är levande och formbara men sedan stelnar och kan existera i tusen år - kontrasten mellan det flyktiga och det beständiga.
Men det är svårt, det är mycket att lära.
- Glas är kemi, så alla färger reagerar olika med varandra, så det är mycket erfarenhet, man måste veta vilka färger som passar ihop, de kan bryta igenom så blir det bara skit av en färgkombination, man måste hela tiden ta reda på vad som funkar, säger han.
Vad gör man om det blir fel?
- Det är bara glas, då kastar man det, så gör man en ny. Eller så säljer man det till nån dum tysk turist som tycker att det är skitcoolt. Skämt åsido, man tappar respekten för det, som med allt annat när man håller på med det mycket.
Berätta en historia
Det Peter Hermansson framför allt strävar efter är att berätta en historia i glaset. Han ser det som ett slags måleri, och avlägsnar sig därmed från det konventionella glashantverket som i hög grad handlar om yta.
- Jag minns när jag kom till Småland och åkte runt på alla glasbruk så blev jag så jävla oimponerad, det är bara yta, det är bara glitter, allt ska vara så fint. Så man får gå tillbaka. Det finns några guldkorn i historien, säger han och nämner glaskonstnärer som Edward Hald och Simon Gate som verkade under tjugotalet och kunde berätta något med sitt glas.
Det är inte bara berättelser som Peter Hermansson fäster på sina skapelser, där finns budskap också, exempelvis politiska sådana. En glassamlare som kom på besök i hyttan tyckte rentav att han stod inför det första, riktigt politiska konstglaset. Inför valet 2006 gjorde Peter Hermansson en sjöman med texten "Håll babord!" på bröstet.
På en vas som konstintendent Eva Gun Jensen håller upp står det "Vote red".
- Den här ska jag visa för vårt kommunalråd, han kommer på vernissagen.
- Är han moderat? frågar Peter Hermansson.
- Nä, han är sosse. Han kommer att gilla det här.