Jan Troell, de maskulina kraftdådens store epiker och nestorn i svensk filmkonst, fyller faktiskt 80 år i sommar men ännu har inte åldern snörpt av hans arbetskapacitet. Guldbaggarna staplades på Maria Larssons eviga ögonblick, som även utsågs till Sveriges Oscarsbidrag.
Nu befinner han sig i Norrbotten för att spela in partier av Dom över död man som handlar om Torgny Segerstedt och den oförskräckta kamp som han på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning drev mot nazismen. Det är inte den norrbottniska naturen som lockar utan det generösa utrymmet i Studio Kronan. Den enda exteriören som filmats är strömvirvlarna på älven. Luleälven ska spela Klarälven: Torgny Segerstedt var ju värmlänning.
Sista filmen
Per-Erik Svensson på Filmpool Nord tror att detta mycket väl kan vara Troells sista film och gläds över att den store regissören kommit upp till Norrbotten eftersom det var här han började sin bana på 60-talet, med kortfilmen Uppehåll i Myrlandet och långfilmsdebuten Här har du ditt liv!.
Dom över död man är en skandinavisk samproduktion med en budget på 43 miljoner kronor, och beräknas ha premiär hösten 2012. Björn Granath är tidningens styrelseordförande och Pernilla August är Segerstedts älskarinna. Manuset, som Troell skrivit tillsammans med den danske författaren Klaus Rifjberg, är till stor del baserat på den omfångsrika biografi över Torgny Segerstedt som dennes sekreterare Estrid Ancker sammanställde. Hon gick grundligt till väga och intervjuade över 300 personer.
- Det har gett oss en fyllig bild, så nära man nu kommer en människa, man kommer inte innanför skalet naturligtvis, i synnerhet inte en på en sådan person som Torgny Segerstedt, men det är det som har drivit oss mest, säger regissören.
Estrid Anckers bok utgjorde ett fundament för Kenne Fants Segerstedt-biografi som kom häromåret, och det var ett telefonsamtal från Fant som fick Troell att intressera sig för filmprojektet. Men det dröjde innan han kunde hitta en bärande historia i boken, och "få tag i dramat". Han vill inte i detalj gå in på vad det nu är för ett slags drama han fått tag i, men antyder att han fastnat för paralleller mellan Segerstedts kamp mot nazismen och tidningsredaktörens kamp med sig själv.
Huvudrollen spelas av dansken Jesper Christensen, som hade en framträdande roll i Maria Larssons eviga ögonblick. Att en dansk spelar svensk är ingenting som bekymrar regissören. Däremot var Christensen själv rädd för att språket skulle ställa sig i vägen, men Troell övertalade honom genom att hänvisa till sin film om Hamsun, där Max von Sydow talar norsk svenska.
Det är klart man tänker på Max von Sydow. Han hade förstås varit perfekt för rollen - om han fått den för 20 år sedan. Jesper Christensen ligger närmare i åldern: han är 63. Han har hatt och vill inte yppa vad han själv tycker om den rollfigur han gestaltar.
- Om jag säger vad jag tycker om honom så institutionaliserar jag ett värdeomdöme som kommer att påverka hur publiken uppfattar min tolkning. Det förminskar upplevelsen.
Dansk mor
För att i någon mån förklara huvudpersonens danska brytning har han fått en dansk mor i manuset, och Troell betonar att det inte är någon dokumentärfilm han gör, men att han håller sig till sanningen där det är väsentligt. För att kunna återskapa de redaktionella miljöerna har de använt sig av stillbilder men också en skämtfilm som några chalmerister spelade in 1936 inför Segerstedts 60-årsdag. Där syns redaktören på sitt arbete, omgiven av medarbetare och sina stora hundar.
- Vi har faktiskt kommit väldigt nära, säger Troell.
Scenograferna har byggt upp en tidningsredaktion med murrigt möblemang och en fiskbensparkett som är så naturtrogen att man måste böja sig ner och ta på den för att upptäcka att den bara består av färg. En uråldrig sättmaskin tornar upp sig, med tillhörande sättare iklädd väst och ryggpuckel. Faksimiltryck av gamla tidningar ligger utspridda. Pennor. Tändstickor. På golvet i korridoren sitter en tejpbit med texten: Här ligger en hund.