Folkförsvaret, och dess avveckling, är en. Alliansfriheten, och nej till Natoanslutning, är en annan. Värnplikt i någon form är en tredje.
Nästan alla författarna är män. En av få kvinnor är Norrländska Socialdemokratens förra politiska chefredaktör Lotta Gröning.
Hon skriver om rysskräcken, som hon anser fördummar. Den har hundraåriga anor, Ryssland är ju en klassisk fiende för Sverige. Rysslands ökade försvarsanslag är små jämfört med USAs och Kinas, framhåller Gröning och ifrågasätter rädslan för ryska upprustningen.
Gröning pläderar för alliansfrihet, folkförsvar, värnplikt och upprustning för att backa upp alliansfriheten.
Inte bara S-profiler finns bland författarna, som före detta ministern Thage G Peterson och redaktören Gunnar Fredriksson.
Ulf Wickbom, före detta politisk redaktör på moderata Barometern i Kalmar, har också ett bidrag, där han behandlar företeelsen försvarskultur. Varje medborgare har ansvar för nationens framtid och försvaret av nationen, enligt Wickbom.
En annan Wickbom, Jan, deltar också. Han har varit regementschef på I 19/P5 i Boden. Jan Wickboms bidrag är en utbildning om hur man bedriver krig, främst försvar. Mycket gås igenom. Av det som fastnar är att det är lättare att försvara än anfalla. Det senare kräver övertag i soldater på minst tre gånger mer än försvararen.
Det visar att det med små styrkor är möjligt att försvara ett territorium. Görs det uthålligt får en anfallare problem.
Det värnpliktsbaserade folkförsvaret gav ett invånarmässigt litet, men ytmässigt stort, land som vårt möjlighet att hålla sig med sådant försvar.
Carl Björeman går igenom tio överbefälhavare efter andra världskriget. Han delar in dem i tre kategorier.
Den första gäller de som låter särintressen påverka försvaret och vad det lägger anslag på. Den senare gäller de som inte gör det. Den tredje är de som undvikit att agera rörande detta.
Av de senaste ÖB:arna hamnar Owe Wictorin i första kategorin och Bengt Gustafsson i den senare. Johan Hederstedt, Håkan Syrén och Sverker Göransson förs till sista kategorin. Särintressen är försvarsindustrin, främst Jasprojektet på senare tid.
Trots det värnar flera uppsatsförfattare denna industri. När försvarsanslagen blivit små har dock Sverige mindre möjlighet att bära upp försvarsindustrin.
De små resurser som finns behövs ju för att bygga ett alliansfritt Sveriges folkförsvar med någon sorts värnplikt utöver en del yrkessoldater, är bokens röda tråd och råd.