Det är en av orsakerna till att han bytte namn 2014 till Wilhelm von Kröckert.
– Jag ville förhålla mig fri till mig, men också undersöka betydelsen av hur starkt varumärke Ernst Billgren egentligen är, säger han.
”Ernst Billgren vs Wilhelm von Kröckert” heter utställningen som har vernissage på Konsthallen i Luleå på lördag. Där möts konst från 1980-talet signerat Ernst Billgren med konst från 2014 och framåt signerat Wilhelm von Kröckert.
– Jag upplever att Wilhelm von Kröckerts konst är annorlunda, mer dystopisk och som ett kinderägg. Det finns flera konstverk i ett , säger han själv.
Ett ganska rakt svar från konstnären Billgren/von Kröckert som egentligen mest är intresserad av frågor och den kedja av händelser som en frågeställning kan utlösa.
Namnbytet är bara en del i i hans strävan att sätta sitt eget Jag ur spel. Han bytte också lokal, arbetssätt, motiv och köpte bland annat sitt första staffli. Allt för att försöka lösa problemet att återkommande göra det han tänkt att göra, och därmed förvandlas till ”en robot”, som han själv uttrycker det.
Redan innan namnbytet hade han på försök under en semesterresa i Italien försökt sätta Jaget ur spel. Han valde andra rätter än de han brukade äta, köpte andra vykortsmotiv och besökte andra platser.
– Det blev ungefär samma upplevelse trots att jag inte levde mitt eget liv, säger han.
Byta tankar, menar han går, inte.
– Omständigheterna går dock att förändra. Det är det jag experimenterar med som Wilhelm von Kröckert.
Därför har hans filmkollega, regissören Tomas Alfredsson, fått regissera en av hans utställningar som slutligen blev till en film. Han har också låtit vänner beskriva drömmar som han avbildad.
– Allt för att slippa mitt eget jag, förklarar han.
Undersökandet går också som en röd tråd genom hans förklaringsmodeller till sitt konstnärskap, där en springande punkt har varit att utmana det konventionella tänkandet.
Redan under sin studenttid på Valands konsthögskola i Göteborg hade han gjort sig känd för sin egensinninga stil där han gränsöverskridande blandade natur och kultur med realism och abstraktion.
– Jag ifrågasatte redan då bildkonventionen. Alla på konsthögskolan uppmanades att utforska sitt eget Jag och förverkliga sig själv. Inte underligt att vi lever i en sådan egoistisk tid. Därför målade jag det vanligaste konstmotiven – djur och natur. Det fanns nämligen en uppdelning mellan högt och lågt på konstscenen. Direkt en kvinna i Örkelljunga gillade en tavla fanns en koncensus om att då var det inte konst – en tydlig uppdelning mellan ful och fin konst, jag aldrig förstått, menar han.
I stället har han utmanat gängse konstbegrepp i ett konstnärsskap som präglas av en stor mångfald. Han är målare, grafiker, skulptör och författare, debattör och film– och scenkonstnär. Hans konstnärliga produktion spänner över vitt skilda discipliner och omfattar allt ifrån måleri, skulptur, scenografi, möbeldesign till skönlitteratur, film och musik.
– Jag har ett, för att uttrycka det, träigt förhållande till konst. Jag ställer ett antal enkla frågor. Jobbar ofta utifrån en idé eller ett ord för att slippa bildkonventioner.
Han exemplifierar med konstverket ”Livsstil” från 1987.
– Jag skriver ofta meningar på lappar som jag använder i min konstnärliga process. I detta fall stod det ”Herregud, har du gjort den själv”.
Det blev en mosaikskulptur som för tankarna till den romerska riket och antikens grekland. Och vad sade den äldre mannen som besökte hans utställning i en källarlokal i Göteborg. Jo, mycket riktigt: ” Herregud, har du gjort den själv”.