På återbesök i Sune Jonssons Kukkola
Vid början av 60-talet inledde fotografen Sune Jonsson ett fotoprojekt som skulle få avgörande betydelse för sättet på vilket vi betraktar vår landsbygden. Dessa bilder har fått internationellt erkännande och räknas idag till hela Sveriges kulturhistoria.
KAFFE OCH FIKABRÖD. Hos Pesula bjuds man på traditionellt kaffe och nybakat.
Foto: Anders Alm
Sune Jonsson var inte bara en mästerlig fotograf rent tekniskt, han hade även den ovärderliga förmågan att med tillsynes minimala medel (i själva verket timmar av slit) ge ett ansikte åt den tysta massan. Alla som brukade och levde av jorden långt bortom Rosenbad och försåg stockholmarna med råvaror. Familjen Pesula i Övre Kukkola är en sådan familj. Sune Jonsson tog kontakt med dem 1964 för att under många år följa dem med sin kamera. Som brukligt satte han sig först på kökssoffan och väntade in en paus i böndernas arbete innan han presenterade sitt sällsynta ärende. - Han var alltid lugn och försynt. Lite tystlåten var han, berättar bondeänkan Eva Pesula. Eva föddes på en liten holme i Kukkolaforsen och har blivit kvar i trakten ända sedan dess. - Från Sunes första besök minns jag särskilt en liten manick, som han sedan alltid bar med sig runt halsen, och som jag var väldigt rädd för... - Ljusmätaren, sticker sonen Bengt in. - Ja, just det! Jag trodde att det var en mikrofon, och att han skulle spela in allt jag sa. Kom till Kukola
Sune Jonsson kom in i familjen, och verkade liksom lite vid sidan av. Han gick bredvid Pesulas traktor, han satt på harven och han klättrade upp på ladugårdstaket för att dokumentera deras arbete. Fotografen kom till Kukkola om sommaren, hösten, vintern och våren för att fotografera och intervjua. Det synbara resultatet blev ett tiotal fotografier, främst i Bilder från bondens år (1967) och sedan, efter ett återbesök på gården, i Jordgubbar med mjölk (1994). Originalframkallningar
Det opublicerade materialet växte sig vida större. På sitt vardagsrumsbord har Eva en pärm med originalframkallningar som Sune skickat upp allt eftersom. Den innehåller hundratals motiv man aldrig sett. - Sedan kom ett julkort varje år, berättar Eva, men de har jag nog kastat. Jag tror han trivdes väldigt bra här. - Mig gav han en kamera, berättar Bengt. En liten Instomatic 104. Så att jag skulle kunna följa med honom ut och fota. Bengt, i dag busschaufför, och hans bror Per, som nu driver gården, är den tredje generationen Pesula i Kukkola. På Sune Jonssons bilder är de bara småpojkar. De springer runt på gården och gör vad sådana sysslar med som mest: bus, lek, skidåkning. - När man ser bilderna kommer man ihåg alltsammans, säger de - uppenbart berörda. Med åren blev Sune Jonssons fotoprognoser allt dystrare. Mer och mer kom fokus att läggas på utflyttningen från landsbygden, och om hur bondelivet försvårades i det moderna samhället. Men tiden är också ett förunderligt ting. Pesulas gård har levt kvar oberörd av dess gång. Den har faktiskt vuxit sig större. Eva har gått i tre olika ladugårdar, i tre väderriktningar och hela tiden sett bruket blomstra. Trots att hon nått en respektabel ålder kliver hon fortfarande upp tidigt för att sköta om småkalvarna. - Jag är på dagen lika gammal som Torbjörn Fälldin och jag är moster åt Kjell Sundvall, så då förstår ni att jag inte är ung längre, skrattar hon. Ärvde gården
Evas svärföräldrarna hade åtta kor. När hon och hennes man Anders ärvde gården blev de snart 24 kossor. I dag har sonen Per 70 båsplatser. Det är lika många kor som det en gång fanns i hela byn. - Då stod det ändå kor på varje gård, berättar Eva. Det är förändring jag fått uppleva. Besked kring Sune
I Umeå har Eva en svägerska som haft på sin lott att hela tiden lämna besked kring Sune, skicka tidningklipp och sedermera rapportera om hans allt sämre hälsa. När han till sist gick bort fick familjen beskedet genom henne. - Man önskar att man skulle fått träffa honom en gång till. Han hade nog tyckt om att se hur gott vi fortfarande har det. Eva Pesula tror också att det hade varit värdefullt för barnbarnen att träfffa Sune Jonsson. Han hade, kanske bättre än någon annan, kunnat visa att deras plats på jorden inte alltid varit någon självklarhet. Genom de befintliga fotografierna kan de åtminstone lära sig att det alltid varit med hårt slit och stor glädje familjen valt att besitta den.
Så jobbar vi med nyheter