En stillsam manifestation för freden

De kommer att stå där, i gatukorsningen i Jerusalem, i dag också. Och nätverket av svartklädda fredsälskande kvinnor växer. I dag höjer ännu en sitt plakat i en stillsam önskan om fred. Det sker i Laestadiusparken, Vuollerim, och kvinnan i svart är konstnären Eva Stina Sandling. - Manifestationen bygger på att bara stå lugnt och stilla med sina plakat. Vilket krig, eller vilka konflikter eller oroligheter de riktar sin manifestation mot, beror på var i världen det sker. Nätverk över världen
Women in Black är ett löst nätverk för fred som finns på många håll i världen. Dess historia går tillbaka till förra seklets ungdom, men sitt moderna ursprung har rörelsen i just Jerusalem och konflikten mellan Israel och Palestina. På flera håll står israeliska och palestinska kvinnor tillsammans upp för freden. Eva Stina Sandling hade redan hört talas om dem när hon som internationellt ombud för Jokkmokks församling besökte länderna i november förra året. - Ett av de besök vi gjorde var just hos Women in Black. Vi stod tillsammans med dem under den där timmen en fredag. Vi var nog 20-30 personer, men annars verkar det vara en kärna av fem - sex kvinnor. En del av dem är 80-90 år gamla. Det är starka kvinnor. Det de gör väcker irritation, och de har blivit kallade för landsförrädare. Kvinnorna pratar och diskuterar med förbipasserande, men låter sig inte provoceras. De står upp för en tillvaro där israeler och palestinier lever i fred. Något som många faktiskt gör redan i dag, även om rapporterna från området antyder något annat. Politiken och folks vardag går inte alltid hand i hand. - Människor jobbar över gränserna, lär känna varandra och knyter personliga band. Jag tänkte ibland när jag såg de här unga soldaterna, hur det ska kännas att vara mamma eller pappa och se sina barn gå in i den här förnedringen. Under resan i Mellanöstern började Eva Stina Sandling och de andra att tala om att de borde göra något. När israeliska soldater i förra veckan så bordade förnödenhetskonvojen Ship to Gaza, kapade skeppen och tillfångatog och fängslade folk och dödade nio människor, bestämde sig Eva Stina definitivt för att bli en kvinna i svart. - Ship to Gaza satte fokus på så mycket. Jag blev chockad. Det var ju så extremt. Jag tycker man har en skyldighet att reagera mot det som pågår. Viktigt i världen
Det är, säger hon, något med konflikten mellan Israel och Palestina som gör den extra känslig. Troligen beror det på att världen inte har gjort upp med det som hände under och strax efter andra världskriget. Hon känner inte till någon annan Women in Black-grupp i Sverige, men vet att det finns i Köpenhamn. Kanske kommer någon, säger hon förhoppningsfullt, att ansluta till hennes manifestation. På sitt egenhändigt tillverkade plakat uppmanar hon Israel att häva blockaden av Gaza. Jag frågar om inte Kungsträdgården i Stockholm hade varit en bättre plats för att ge manifestationen uppmärksamhet, än Laestadiusparken i Vuollerim. - Det hade också varit bra. Men jag tror det är viktigt att visa att man kan ställning oavsett var man är. Att det här är viktigt också om man bor i Vuollerim, Nattavaara, Övre Soppero... Sedan tycker jag den här formen är så fin, ståtlig på något sätt. Inte bara kvinnor
220 kronor kostar det henne att stå i Laestadiusparken i dag. Hon har sökt tillstånd för manifestationer varje fredag resten av året. - Jag frågade hos polisen om jag måste betala 220 kronor för varje fredag, men de blev lite konfunderade och kunde inte svara riktigt på det. Trots nätverkets namn är det inte bara kvinnor inblandade i Women in Black. Överhuvudtaget, berättar Eva Stina Sandling, mötte hon under sin resa flera män som jobbar för en krigsfri värld. Men trots alla insatser för freden är foget för frågan om det någonsin kan bli fred i Mellanöstern uppenbar. Eva Stina Sandling hör till dem som ännu hoppas. - Jag tror många gånger det handlar om att riva mentala murar. Att omvärdera hur man ser på de människor som sägs vara fiender. Det är klart att man kan diskutera och bråka, men det gäller att stävja detta innan det tangerar gränsen till krig. Jag tror ju inte att människor vill kriga. Egentligen tror jag att människan är gjord för att sitta så här, och lyssna på fågelsången och titta på lövverket.

En stillsam manifestation för freden

Varje fredag vid samma tid står de där. Med beslutsamt lugn manifesterar kvinnor klädda i svart sitt missnöje med kriget, sin sympati med freden. Det har de gjort sedan 1988, när den första intifadan hade brutit ut.