Två världsfotografer visar sitt Värmland i ny bok

De associationer som Värmland ger mig är något som är rejält, rent och prydligt och lite svenskt tråkigt. Ni vet, "Sola i Karlstad". Detta är naturligtvis fördomar framvuxna av de ögonblicksbilder som media förmedlar. Robert Gustavssons värmländska dansbandsstjärna Roland Järverup har väl också en fot i detta klaver. Nu har två av Sveriges internationellt mest kända fotografer gjort en bok tillsammans om detta ursvenska landskap. Anders Petersen (AP) tillbringade några av sina tonår där och JH Engström är född och uppvuxen i Hagfors. Med stöd av Värmlands Museum har de under några år jobbat med både en utställning och denna bok. Av mina fördomars Värmland hittar jag ... AP, Anders Petersen, har fotograferat i Karlstad och i "raggarnas och dansbandens norra Värmland". AP:s anslag känner man lätt igen. Man ser, precis som han själv brukar säga, att han tar samma bild om och om igen. Det är frustande, vitalt, livsbejakande och i allra högsta grad mänskligt. Jag hittar snapshotsliknande bilder, som påminner om bilderna från Fängelse från 1984. De unga och finniga studenterna som tror att det är nu friheten tar sin början och raggarna för vilka friheten är en amerikansk bil. Det finns också bilder som påminner om AP:s senaste bilder från Frankrike. Mörkare, råare och samtidigt intimare. En kvinna med håriga skor som lyfter upp kjolen och visar sina små trosor, en äldre man med djupt uppknäppt skjorta och plåster på näsan som sorgset och tomt stirrar framför sig. Vart tog drömmarna vägen? Djur dök för första gången upp på allvar i boken Nära avstånd och återfinns numera frekvent bland AP:s bilder. Han har även blivit landskapsfotograf på gamla dagar. En häst är ingen travhäst utan en medeltida riddarhäst och en ko är ingen bregottko som myser utan en ko som bara vill ut ur hagen, oavsett alla hinder. Landskapen är inga romantiska och oproblematiska landskap. Det är alltid något som gnager. Solen fräter mer än den skiner, förgängligheten och det ofullbordade är alltid närvarande. Bilderna gör mig intresserad av Värmland eller egentligen är det nog livet som intresserar mig. Dessa bilder skulle egentligen kunna vara fotograferade var som helst i Sverige eller kanske någon helt annan stans i världen. Som det sägs i progglåten: Det är mer som för oss samman än som skiljer oss åt. JH. Första bilden, JH kliver naken in i sin barndoms landskap? Och än mer naket blir det. Vad är det som gör att man attraheras av en människa? En blick, en gest eller ett stort lockigt hår och man kan vara såld för livet. På samma sätt är det med bilder. Det måste vara något som direkt griper tag i en för att man ska komma vidare. Ett ljus, en komposition eller en stämning. Det finns ingenting av duktighet i JH:s bilder. Det är fult och oskarpt och konstiga färger och blixt rakt på och där finns egentligen alla fel som en amatör bara kan drömma om. Färg, svartvitt, människor, flygbilder, landskap och collage blandas på sidorna. JH kastar sig naken utan skyddsnät ut i det fotografiska moraset. Det är alltså som det brukar vara. Detta provocerar mig och gör mig osäker. Är det kejsarens nya kläder i fotografisk tappning? Det är som om JH:s människor inte finns. De blir klippdockor utan annan mening än att klä på och klä av och visa upp för sina kompisar. Titta vilken säckig t-shirt och vilken ful träningsoverallsjacka. Flygbilderna är svartvita och grovkorniga och jag får en känsla av att jag sett dem förut. Det känns som en introduktion till en film noir eller som att en smart bomb just ska leta sig in i ett hus någonstans i Värmland. I JH.s blekta ödsliga stadslandskap hittar jag den ogripbara stämningen som griper tag i mig. Det visuella får mig att ta ett steg djupare in i bilden. Ett steg in i husen. Då fungerar det. Men bäst gillar jag collagen, där kommer JH.s opretentiösa och spretiga bildstil till sin rätt. Ett plus ett blir tre. Där hittar jag också de enskilt starkaste bilderna. Var för sig har de gjort en bok tillsammans. De har fotograferat det vi alla fotograferar, människor djur och natur. Det blev en bok som fick utmärkelsen The Rencontres d’Arles Author Book Award 2009 under fotofestivalen i sydfranska Arles. Ett av världen främsta fotobokspriser. Fotnot: Utställningen From Back Home som visas på Värmlands museum i Karlstad pågår till 16 augusti.

Två världsfotografer visar sitt Värmland i ny bok

Jag har varit i Värmland en gång, då på genomresa till västkusten. Vi sov en natt i Ekshärad och besökte kyrkogården med sina berömda järnkors. På väg söderut besökte vi Mårbacka. Så jag har knappt några egna erfarenheter av detta landskap.