Bilder som ljuder av musik
Mitt bland en massa människor sitter han och spelar på sin fiol - legenden Hjalmar Sandberg från Rosvik, som vanligt iförd reklamkeps från lastbilscentralen.
I dag öppnar fotografen Anders Alm en utställning på Norrbottens museum med sina bilder av spelmansstämman i Gammelstad som han följt sedan 1976. Inte varje år, men tillräckligt ofta för att få ihop till en utställning. Utställningen gjordes på beställning av Luleå hembygdsgille och har tidigare visats på Hägnan i samband med årets spelmansstämma. Med några undantag. - Ute på Hägnan lämnade jag tre ramar tomma för årets bilder. Det blev fem till slut, säger Anders Alm, vars bilder nu kan ses hela sommaren på museet. Musik i bild
Musiken har ofta tagit plats i hans bildvärld och i trapphuset hänger hans jazzbilder från den utställning han och fotografkollegan Curt Bröms hade på Konsthallen i samband med Swedish Jazz Celebration för ett par år sedan. Själv tycker han inte att det är något konstigt med det. Han som nästan alltid tar med sig kameran var han än går gillar musik, umgås i musikerkretsar och går ofta på konserter. - Ibland får jag frågan om det där med kameran, om varför jag alltid har den med mig, om jag verkligen upplever något när jag plåtar så mycket. Men för mig handlar fotograferandet mycket om att vara närvarande, jag tycker faktiskt att jag upplever mer när jag fotar. Då är jag liksom på tå, stannar upp, upplever ögonblicken, säger Anders Alm. Renlärig
När det kommer till tekniken kallar han sig för renlärig. Gillar inte att beskära bilder, den bild som kameran fångar är den som gäller. Arbetar fortfarande en del i mörkrummet - jazzbilderna i trapphuset är alla fotograferade med film och kopierade för hand. Undantag från principer
- Men nu har jag gjort ett avsteg från mina egna principer - folkmusikbilderna är alla utskrifter, oavsett om de är fotograferade på film eller digitalt. Dessutom har jag låtit göra svartvita bilder av färgbilder, det är också något nytt, säger Anders Alm vars negativpärmar fungerar som en slags dagbok för minnet. För några år sedan ställde han ut dessa sina minnen på Konstens hus i utställningen Enochenhalv sekund, en titel som utgick från tanken att det gått en miljard sekunder sedan han började fotografera där hemma i Kiruna som 12-åring. De bilder han då visade representerade ungefär 1,5 sekunder av den miljard som tickat fram, hade Anders Alm räknat ut. Han, som blev fotograf under en tid på 1970-talet då fotografiet upplevde ett slags renässans, har hunnit vara med om en paradoxal utveckling där bilden å ena sidan blir viktigare och viktigare, men där fotografens roll å den andra blivit allt mer vag. - I dag är alla fotografer, vem som helst kan med lite träning ta en tekniskt fullgod bild. Med kompositionen är det en annan sak, men om det talas det sällan, säger Anders Alm som funderar över om det fortfarande kommer att finnas några yrkesverksamma fotografer kvar om 50 år.
Så jobbar vi med nyheter