Albert Bonniers förlag lanserade för en tid sedan ett par nya hemsidor: Bonnier Lyrik och Bonnier Video. Den ena en multimedial samlingsplats för den poesi som kommer ut på Bonnierförlagen, den andra en plattform för videointervjuer med författarna. Båda delar lovvärda satsningar, men någonstans anas också att man vill putsa upp en något skamfilad framtoning. För många kokböcker och deckare står en snart i halsen, även om det klirrar behagligt i den egna förlagskassan. Bonniers har inte kvar sin forna plats i det intellektuella samtalet. De har på något decennium skurit ner kraftigt på lyrikutgivningen, skrotat sin essäserie och lagt ner flaggskeppet Bonniers Litterära Magasin. En hel del kulturellt kapital har gått till spillo. Jag har detta i tankarna när jag läser senaste numret av norska litteraturtidskriften Vinduet, som ges ut av norskdanska förlagsjätten Gyldendal. Ett sådant gediget och påkostat projekt, omsorgsfullt redigerat och vackert utformat. Sverige har ett antal läsvärda nischade kulturtidskrifter, men varför har vi inte längre en motsvarighet till detta? Det vill säga en i bästa mening bred litteraturtidskrift. Svaret står antagligen att finna i vår förlagsstruktur, där man inte längre tror sig om att få igen på gungorna vad man förlorar på karusellen, utan kräver vinst på båda delar. I Vinduet: essäer om Sun Ra, Roberto Bolaño och César Vallejo. Norsk 50-tals-sci-fi. Reportage om hjärnorna bakom den amerikanska tidskriften n+1. Här finns också en lång och ingående intervju med rumänen Mircea Cartarescu, i höst aktuell på svenska med både en diktsamling och en roman. Missa inte heller samtalet med Killinggängets Martin Luuk, som lite i skymundan har kommit ut med fyra små egensinniga böcker på förlaget Loyal Press. Ett original, både som person och som författare. Hans inställning till litteratur kännetecknas inte av den gamla vanliga och till intet förpliktande kärleken, utan av ett provocerande tvivel: "Stig Larsson, Willy Kyrklund och Märta Tikkanen är de tre författare som givit mig mest. Men även om jag har sympati för dem tycker jag det är svårt att läsa deras texter färdigt. Jag vill kunna läsa allt i ett sträck. Jag vill inte att det ska hålla på och hålla på. Jag blir snabbt less. Förstår inte vitsen." Svordomar i kyrkan.
