Jojken är rena medicinen

Krister Stoor har precis kommit hem från en resa till USA. Sedan avhandlingen Jojkberättelser presenterades reser han runt i världen för att berätta om sin forskning. Han undervisar även regelbundet i samisk kultur som ingår i kursen Indigenous peoples globally vid Gustavus Adolphus College Minnesota, i norra USA. -Intresset för urbefolkningsfrågor i området är stort. I Minnesota gjordes många historiska avtal mellan den amerikanska regeringen och siouxindianerna. Att arbeta där är lärorikt även för mig. Under resorna till USA skapar Krister Stoor kontakter med siouxindianerna. -I reservatet utanför Minneapolis har indianerna många dåliga erfarenheter av antropologer som studerat deras kultur. Därför är de på sin vakt och tyvärr finns det fortfarande mycket rasism i området. Krister Stoor har fått fin kontakt med indianernas stamledare och planerar nu för ett nytt forskningsprojekt där den samiska trumman och den indianska trumman står i centrum. -Synen på världen, hela kosmologin, ligger mycket djupt i den. Men den samiska trumman, som varit belagd med tabu och synd, har varit borta i flera hundra år i officiella sammanhang. Förbud genom århundraden, från svenska staten och kyrkan, skapade traditionsbrott på 1900-talet när det gäller användandet av både jojken och trummorna. Detta innebär att vi inte riktigt vet hur trumman ska hanteras idag. I likhet med jojken måste trumman användas seriöst och med respekt. Det hoppas jag att min framtida forskning kan bidra till. Lektor i samiska studier
Krister Stoor är fjällsame, född i Gällivare och uppvuxen i Kiruna. Sedan 1983 är han bosatt i Umeå där han är lektor i samiska studier vid institutionen för språkstudier, Umeå universitet. I höstas presenterade han avhandlingen Jojkberättelser, en studie i den samiska jojkens narrativa egenskaper. -Tidigare forskning har fokuserat på musiken, men jag intresserar mig för vad det är man berättar om i jojken, vilket inte gjorts tidigare. Roligt att jojka
Under hans barn och ungdomsår i Kiruna var det inte alltid omgivningen tyckte att jojk var någonting att vara stolt över. -Icke samer tyckte att det lät illa och även bland samer blev man kritiserad. De som jojkade fick ofta stämpeln att "nu är han på fyllan igen", så många höll tyst, berättar Krister Stoor. Han hade dock en morbror och moster som var skickliga på att jojka. Och han lyssnade ofta på skivor med Lars Svomi. -Deras glädjefyllda framförande gjorde stort intryck och påverkade mig positivt. Det kändes helt enkelt roligt att jojka och detta har följt mig genom livet. Men vad är då jojk? -Det är ett sätt att uttrycka sig, i likhet med terapi eller som en bra medicin, säger Krister Stoor. Jojken är, i likhet med språket, dräkten och renarna ett av grundelementen i den samiska identiteten. De jojkar som Krister Stoor analyserat är insamlade under 1900-talets första hälft och finns nedskrivna och inspelade i svenska arkiv och museer. I jojkarna finns kunskaper om samernas samhälle som bevarats genom generationer. -Då jojkade man om människorna, djuren, miljön, precis som vi gör idag. Ett vanligt tema förr var frieri och det är ofta spännande historier, men man jojkade även om exempelvis Amerikaresande, ångfartyg och tåg. I dag kan man höra influenser från hårdrock, techno och rapp bland ungdomarna som jojkar. Det tycker jag är läckert, säger Krister Stoor. Han anser dock att det är viktigt att gammalt arkivmaterial används och inte glöms bort. -Om man anpassar musiken och jojken till det man tror att folk vill höra, är det lätt att glömma bort det traditionella sättet att jojka. En egen jojk
Jojken har även en minnesfunktion. -Om någon jojkar om dig kommer man ihåg dig. Varje människa har en egen jojk, men som jojkare måste man komma en person mycket nära för att kunna skapa en sådan. Enligt Krister Stoor var jojktraditionen oerhört stark och utvecklad speciellt i Arvidsjaur och Arjeplog. -Laestadianismens påverkan, att jojken i likhet med trumman var något syndigt, nådde inte dit på samma sätt. Under 1970-talet skedde ett etniskt samiskt uppvaknande. -Gröna vågen och folkmusiksvängen skapade en kulturrevolution. Tiden var lämplig för att manifistera identitet och etnicitet och vi surfade med på vågorna. I dag jojkar allt fler unga samer. -Att kunna jojka har betydelse för den egna identiteten. Dessutom har de inte samma respekt som vi hade för överhögheten, konstaterar Krister Stoor. Under Jokkmokks marknad, som startar i veckan, jojkar ett stort antal ungdomar som aldrig tidigare stått på en scen.

Jojken är rena medicinen

Att jojka är att leva, säger Krister Stoor som nyligen blev världens första doktor i jojkberättelser. Han är dessutom själv mästerlig jojkare i gruppen Trio Moivi. Idag, på Samernas nationaldag, presenterar han En jojkande föreläsning på Norrbottens museum.