Med energi i attackerna

Här finns en vurm för traditionen som ibland vetter åt det parodiska, men som när den balanseras rätt känns intressant och egen. Rus och inspiration är temat i det senaste numret. Som av en händelse utkommer det nästan samtidigt som tidskriften Gläntas stora nummer (2-3/2007) om droger och narkotikapolitik. I båda numren medverkar poeten Håkan Sandell. I Aorta med en underhållande artikel om sina erfarenheter av hallucinogener, som LSD, i sena tonåren. Att ämnet överhuvudtaget kan diskuteras utan skygglappar och självcensureringar känns befriande. Sandell skriver om upplevelsen: "Framför mig öppnade sig jord och vatten i växande ravindjupa sprickor under ett van Goghs-scenariums virvlande trädkronor, som när jorden öppnade sig under Persefones fot med Plutos grotta gapande. Under personlighetens lätta sommarjacka framträdde en varelse av långt högre ålder." Men avslutar med några ord från medelålderns tillkämpade vishet: "Till samtidens återigen lika unga litteraturstudenter vill jag så bara rikta ett kort tillägg; upplevelsen var mer obehaglig än behaglig, mer Eldsberget än Eden". Inte för inte användes LSD på 60-talet i medicinska experiment där amerikanska psykologer fick inblick i hur en psykos kunde upplevas för den drabbade. I övrigt skriver Jelena Selin lärt om kopplingen mellan vin och metafysik, medan redaktören Carl Forsberg ägnar sin text åt ett nyutgivet standardverk inom den psykedeliska litteraturen: Ernst Jüngers Psykonauterna. Och något utanför temat publiceras ett utdrag ur Charles Baudelaires elaka och roliga reseskildring Belgien avklätt. Ett sällsynt gormande utfall, där Belgien och belgarna får klä skott för allt ont som mänskligheten drabbats av: "Det är lika svårt att definiera den belgiska karaktären som det är att klassificera Belgaren på varelsernas skala. Han är en apa, men han är blötdjur." Men vilken energi i attackerna. Vilket gott humör i allt det hätska. Skrivandets rus.