Är Tom verkligen din vän?

En minut senare är jag inne i världens största skolfotokatalog. Sida upp och sida ner med bilder och listor över vänner. Jag är en del i ett enormt community, som det kallas, ett nätsamhälle. De största är bland annat Lunarstorm och YouTube. En av de mest populära är MySpace, där folk visar sina kreativa projekt, oftast musik. Den startades av två unga amerikaner, Tom Anderson och Chris de Wolfe som för drygt 4 miljarder kronor sålde sajten till en av de största ägarna i medievärlden, multimiljardären Rupert Murdoch. I hans bolag News Corporation ingår bland annat mer än 100 dagstidningar och TV-bolag som Sky och Fox. De samlade tillgångarna är värda minst 28 miljarder dollar. Vad ska han med ett community där folk spelar upp sin musik till? Ja, inte är det de låtarna eller hur fint det är att alla är vänner och friends som lockar. Och inte är det punkig kreativitet och viljan att sponsra den som gör att Google betalar 900 miljoner dollar för att ha sin sökruta på sidan. De miljoner användarna världen över, med noggrant ifyllda profiler med allt från ålder till favoritmat, är givetvis en guldgruva för en man som byggt ett imperium på att sälja annonser. En kanal för musiken
- Det är den kanal som står till buds. Så säger Stefan Sundström, vissångare. En väletablerad artist och en av dem som har en sida på MySpace. Han säger att han valt att finnas där för att han kände att han behövde en kanal för sin musik som inte är beroende av skivbolaget, även om han medger att ägarsituationen är problematisk. - Det är nerlusat med reklam och jag hatar det, säger Stefan Sundström. Men det är ju som att bestämma tid nere i köpcentrat och sedan inte gå dit för att man inte vill bli utsatt för H&Ms reklampelare. - Det kommer nog en dag när den här motsättningen ställs på sin spets. Men jag kör så länge jag får skriva och lira upp vad jag vill. - Det fina i kråksången är att vem som helst kan lägga upp fyra låtar där, säger han. Det skapar ju en slags punkgrej. Och så är det lockande med den där vi-känslan man får när man blir "kompis" med folk. För det är så det funkar. Man blir kompis, man länkar till varandra och hejar i gästböcker. Umgås. Och många när drömmen om att slå igenom, att bli den nya Lily Allen - den brittiska MySpace Askungen, en vanlig tjej som blev nedladdad miljoner gånger och sedan seglade upp som etta på topplistan. I Sverige är det Lykke Li, en 21-åring Stockholmstjej som är communityns älskling. Politiskt ställningstagande
Mikke Schirén är chef på Komika förlag, ett nystartat serieförlag. Han medger att han från början var nyfiken på hur han skulle kunna använda sig av MySpace för sitt företag, men på grund av att det är Murdoch som äger sidan är det för honom ett viktigt politiskt ställningstagande att inte finnas där. - Att annars vettiga människor ger bort sin upphovsrätt, vilket det handlar om då man lägger ut musik och bilder till ett av världens största medieföretag tycker jag är nästintill pinsamt, säger Mikke Schirén. Han tycker att det är synd att folk inte i stället ansluter sig till andra nätverk och inte till sådana som ägs av företag med politisk agenda. - Jag undrar om många aktiva feminister till exempel skulle ha valt att finnas på MySpace om de visste att det ägs av samme snubbe som uppfann Sidan Tre-tjejen i tidningen Sun. Maria-Pia Boëthius, journalist och författare - aktuell med sin senaste bok Mediatan, en uppgörelse med medievärlden - har i många år sysselsatt sig med att granska media. Hon reagerar på att medvetenheten om de stora mediekonglomeraten är så låg. Inte längre en rövarbaron
- Min erfarenhet är att om en människa samlar på sig tillräckligt mycket makt och pengar upphör en rövarbaron att kallas rövarbaron och börjar beundras i vår tid - särskilt i medierna. Inte förrän de unga begriper att de går in i Matrix när de låter sig slukas av Murdochmedia kommer det att bli en ändring, säger hon. Men medlemsantalet på de olika community-sidorna bara ökar. Lade du fem minuter på att läsa den här texten, så fick Facebook 347 nya medlemmar på den tiden. Hur många aktiva medlemmar det finns på MySpace är det ingen som riktigt vet. Men det är över 106 miljoner medlemskonton som har registrerats sedan starten i augusti 2003. Användare, som medan de lyssnar på den senaste musiken glatt katalogiserar in sig i målgrupper för riktad reklam, till salu för högstbjudande. Medlemmar som helt krasst inte alls är de producenter de känner sig som, knappt ens konsumenter - utan - själva varan. Hur det gick med Facebook? Efter en kvarts nyfiket snokande bland vänner och vänners vänner och en och annan halvkändis i media kände jag mig lika utlämnad som på högstadiedisco när det blev Scorpionsballad och alltså tryckardags. Outhärdligt. Deactivate, hette länken jag klickade på och snipp, snapp så flyttade jag ur communityn ut. Och rubrikens Tom? Ja, han är alltså en av MySpacegrundarna, Tom Andersson, och den som automatiskt blir din första vän när du skapar ett medlemskonto.

Är Tom verkligen din vän?

Jag vill vara din vän, mailar en kompis. Du är min vän, svarar jag. Aningen förvånat. - I ansiktsboken, Facebook, alltså, säger hon och jag letar upp sidan.