Aron Rantatalo blev i fjol utnämnd till Luleå kommuns ateljéstipendiat. I det ingick att gratis få nyttja en ateljé på Kronan under ett år. I upplägget för stipendiet ingår också att konstnären ska visa upp sina verk på en utställning i Kulturens hus konsthall efter det gångna året.
I och med tillgången till ateljén har han målat ganska stora tavlor, berättar han. I utställningen, som han kallat Transition – det engelska ordet för övergång – ingår även verk från studietiden på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Flertalet av verken föreställer djur eller människor. Eller ett mellanting. Övergången mellan djur och människa.
– Jo, det är väl någonting som jag återkommer till ganska mycket i mitt konstnärskap. Det är också ganska mycket mörka saker. Död och sådant, berättar han.
På väggen hänger ett mellanting mellan en björn och en människa i naturlig storlek. Han förklarar att det är en monchichi – en blandning av en docka och ett gosedjur i form av en liten apa som var populär på 1970-talet. Samtidigt är det ett självporträtt. En avgjutning av honom själv.
– Jag är intresserad av att objektifiera mig själv som en stor leksak, förklarar han.
En liten pojke på en bilhuv målade efter att ha hittat ett gammalt foto på en yngre bror, som talade till honom.
I utställningen finns också en av hans egna sexårständer i glas och ram.
Och så har vi grisen i kistan längst bort i hörnet.
– Jag var i Budapest och gick in i en saluhall och så såg jag den där grisen, köpte den och smugglade med den hem på flyget.
Smugglade?
– Ja, jag tror inte att man får ta med en död gris på flyget.
Väl hemma gjorde han en avgjutning av grisen i plast och la den i en svart kista. Sedan tog han tillbaka den till Budapest och ställde ut den.
– Varför jag blev intresserad av den var för att den såg så hjälplös och skör ut, så jag ville hedra den genom den här handlingen.
Tycker du väldigt mycket om djur?
– Nja, det vet jag inte. Kanske inte mer än någon annan. Men jag är intresserad av animalisering. Jag g illar uttrycket som man kan få av att jobba med djur på olika sätt. Symboliken.
I och med utställningen är stipendiattiden är slut för Anton Rantatalos del.
– Nu blir det väl att skaffa en ny ateljé. Men jag stannar i Luleå. Jag flyttade upp med familjen från Umeå och vi trivs här.