Arbetarlitteraturen är över 100 år gammal – och mår i dag bättre än på länge. Det konstaterades på ett seminarium på Lillan i lördags.
Den svenska arbetarlitteraturen befinner sig i ett uppsving. Det slog litteraturprofessorn Magnus Nilsson fast under seminariet i regi av tidskriftsföreningen Poetens klagan är sällan utan anledning.
– Den här perioden påminner om högperioderna på 30- och 70-talen, sa Magnus Nilsson.
Han pekade bland annat på Föreningen arbetarskrivares tidning Klass, vars första nummer snabbt sålde slut 2015.
– Väldigt få kulturtidskrifter säljer slut och måste trycka nytt, men det händer en tidskrift om arbetarlitteratur i dag, sa Magnus Nilsson.
I stället för berättelser om statare och industrier handlar nya skildringar ofta om otrygg anställning och jobb inom reproduktion och service. De speglar också feminiseringen av arbetarklassen, liksom dess förändrade etniska sammansättning.
Jenny Wrangborg debuterade 2010 med kritikerrosade diktsamlingen Kallskänken, om livsmedelsbranschen. Hon inspirerades bland annat av arbetarklassiker som Stig Sjödins Sotfragment.
– Det är skrämmande att man kan stå i ett kök på 2000-talet och känna igen sig i en arbetarskildring från 1940-talet, men det kan man tydligen, sa Jenny Wrangborg.
Framtiden då? Magnus Nilsson pekade på tecknade serier, film och internet som tre potentiella utvecklingsområden, medan Jenny Wrangborg funderade över vem som skapar berättelserna.
– Jag hoppas på fler skildringar från migrantarbetare och papperslösa, så att arbetarlitteraturen fortsätter ge en röst till de som sällan hörts, sa Jenny Wrangborg.