Fint och många skratt

Repliken kunde ha varit hämtad ur Kvartetten men är det inte. Den kommer från ett verkligt samtal med en människa som delar Jean Hortons, Ronald Parsons, William Bonds och Cecily Ronsons erfarenhet av att inte längre stå på scenen. Hans är mer privat, medan deras fanns i operahusen. En gång gjorde de en fantastisk version av Verdis Rigoletto. Den som vill kan lyssna på en nyinspelning på cd. Inte alla av dem vill, för de flesta handlar det om att hantera nuet; Att vara gamla, att bo på äldreboendet, att inte minnas och upprepa sig. Försöka hålla skenet uppe, eller inse att något sken inte är värt att kämpa för. Det är då de blir så rara. Det är då man känner att Ronald Harwood, manusförfattare till filmer som The Pianist och The Dresser, har ett genuint intresse för de åldrande skådespelarnas tillvaro, och inte bara ser den som en möjlighet att göra en komedi där gamla med välutmejslade vanor och fixa idéer gör dem till krumelurer att skratta åt. I Kvartetten är deras sorti, de som levt av att exponeras, i stället en spegel för allas. Kvartetten är därför en mycket skrattvänlig pjäs om det djupt existentiella. Och Västerbottensteaterns ensemble gör, efter en lite lam inledning i äldreboendets dagrum omgivet av en lummig brittisk trädgård, de gamla operasångarna till människor att tycka mycket om. Mikael Lindgren som den lite krumme, stillsamme och intellektuelle Ron, men med en vass vrede lurande mot den kontrollerande sköterskan Anglique, och Göran Hansson, William, som ömsint buffel, är båda i grunden vänliga gamla män. Anja Langré, för inte så många år sen skådespelare på Norrbottensteatern - eller var det kanske så länge sen som tio?- med ordentligt magstöd gör prima donnan med scenskräck och en krampaktig ovilja att släppa masken. Krullhåriga Cissi, Margareta Niss, nu något senil tant, visar sig ha varit en mansslukerska utan riktigt god tur. Inte någon ska ha kunnat tillfredsställa henne. Men medan de repeterar Rigoletto för att, som man gör på detta hem för familjelösa och ofta fattiga scenkonstnärer, fira Verdis födelsedag öppnar de sig för varandra - och oss. Det är fint, och med många skratt. Fotnot: Föreställningen spelas även ikväll, lördag 4 april

Fint och många skratt

"Det är inte roligt att bli gammal. Man blir över, ingen frågar en längre om råd."