Maken Patrik Engström som nyss dragit upp fisknäten håller med.
- Det är rofyllt och härligt att vara här, säger han.
Barnen på ön, Viggo Heinonen och Ronya Cebe båda 5 år och Linus Engström, 7 år, sitter på bryggan. De är glada och pratsamma.
Vad gör barn på Malören?
- Går till kyrkan, säger Ronya.
- Har möte och en gång har jag fiskat med nät, men det gick inte så bra, vi fick bara tre fiskar, berättar Viggo.
- Jag brukar åka ut med flotten, säger Linus.
- Man betalar med riktiga pengar eller chips för att få åka med flotten, tillägger Ronya.
Hanna Heinonen, mamma till Viggo, berättar att barnen blir väldigt kreativa när de är på Malören. De leker ute, har fri tillgång till verktyg och bygger mycket.
- De kommer bort från TV-spel och sådant.
Bröderna Per och Karl-Erik Wikström anländer tillsammans i båten med samma namn som ön. De har tidigare verkat som lots respektive båtsman på Malören.
- Man är närapå född på sjön, skrattar Per.
Han kom hit första gången som sexåring 1928. Karl-Erik har hunnit tillbringa 76 av sina 78 somrar på Malören. De berättar att förr stannade lotsarna på Malören från islossningen på våren och fram till i december.
- Som värst arbetade elva lotsar här, säger Per.
Grannar
I dag bor bröderna grannar på ön. Per huserar i den stuga farfadern byggde i slutet av 1800-talet och har bevarat inredningen i ursprungligt skick. Faderns och farbroderns gustavianska sängar står på samma plats i köket som de alltid gjort. Under sommarhalvåret tillbringar bröderna sin mesta tid ute på Malören.
- Vi är in någon dag och så åker vi tillbaka hit.
Längre upp på ön har Susanne Blombäck och Anders Lindvall varsin stuga. Anders och hans fru Mona har tagit över Anders fars stuga. Susannes stuga har funnits i maken Ulfs släkt. I båda familjerna har förfäderna tjänat som lotsar.
Några veckor
Anders Lindvall och hustrun som är bosatta i Göteborg, tillbringar några sommarveckor varje år på Malören.
Susanne Blombäck tillbringar nästan all ledighet på ön, sommar som vinter.
- 1982 var jag här första gången och då blev jag såld, säger hon.
Hon har knappt varit in till Kalix sedan sommarlovet började. Det är möjligt eftersom stugägarna hjälper varandra med inköp. Och så äter hon fisk.
- Jag lagar halstrad, rökt och smörstekt sik, wokar fisk och gör fisksoppa, säger hon.
Det bästa med Malören?
- Horisonten, man kommer bort från civilisationen, det är oftast fint väder här och man får mycket fisk, säger Susanne Blombäck.
- Det är dålig mobiltäckning och det kan man också säga är ett plus, tillägger Anders Lindvall med ett leende.
Att befinna sig på en ö långt från fastlandet gör människor mer beroende av varandra än annars.
- Tillvaron här förutsätter samarbete om det blir dåligt väder. Om någon får väldigt mycket fisk då får hela öns befolkning hjälpa till att rensa, säger Anders Lindvall.
Susanne Blombäck var på Malören när det blåste upp till storm strax före midsommar i år.
- Då vaktar man båtar, räddar trädgårdsmöbler och kollar varandras grejor, säger hon.
Hamnen behöver muddras
Anders Lindvall och Susanne Blombäck ser att Malörens hamn behöver muddras och den höga bryggan renoveras. Seglare kan inte gå i land och de som har försökt har gått på grund.
- Vi har fått bogsera ut dem, berättar Susanne Blombäck.
Malörens kyrkhelg har ställts in de senaste fyra åren på grund av att det varit båsigt.
- Prästen har inte kunnat komma i land. Privata båtar har inte heller kunnat gå i land, berättar Susanne Blombäck.
Hon och Anders Lindvall är kritiska till hur Statens fastighetsverk och Kalix kommun tar hand om Malören.
- En normal god hamn är ett elementärt krav. Det handlar om sjösäkerhet, säger Anders Lindvall.