Hemmavid: Annas intresse går igen i hela huset

Ska man snacka personligt hem så ska man snacka Anna Westlunds hem. Konceptlösningar med möbelvaruhusets färdiga paket göre sig icke besvär här. Det mesta i Annas hem är av äldre snitt eller helt enkelt byggt av henne själv.
För Anna är det naturligare att ta till verktygen än att leta i möbelvaruhuset när hon drömmer om en möbel. Köksbord och stolar i ek, sängram och vägghylla – allt är designat och tillverkat av henne själv. Hon inspirerades redan i unga år av farfar snickaren och har ännu kvar den piedestal hon som barn gjorde i hans snickeri.
Garaget blev snickarverkstad
Nu har intresset vuxit sig så stort att familjens stora garage är ombyggt till snickarverkstad och ett av sovrummen fungerar som tapetseri.
– När vår dotter flyttade hemifrån passade jag på att lägga beslag på sovrummet, säger Anna och visar sitt arbetsrum där tygproverna hänger i en lång rad och där renoveringen av en fåtölj är i full gång.
Anna drömmer om att ta sitt skapande ett steg vidare, genom att designa soffor och fåtöljer som hon ska tillverka med gammaldags hantverkstraditioner och material.
Ny riktning i arbetslivet
Snickrat och målat har hon alltid gjort och efter tolv år på resebyrån kände Anna att det var dags för yrkeslivet att ta en ny riktning, hon ville ta fasta på sitt stora möbelintresse och förverkliga drömmen om att leva av hantverket.
Hon hade redan gått en snickerikurs på fritiden i flera års tid, nu valde hon att utbilda sig till tapetserare och möbelrenoverare vid Älvsby folkhögskola. Det är ett val hon aldrig ångrat.
Numera hinner hon dock sällan fixa med det egna hemmet eller de egna renoveringsprojekten men under den första tiden som familjen bodde i Älvsbyhuset i Gammelstad hann det få en rejäl uppfräschning.
Köket genomgick exempelvis en light-renovering för några år sedan, då vita, spårfrästa köksluckor i 80-talslook fick en rejäl omgång slätspackel, röd färg och nya knoppar.
Arbetsrummet kommer förmodligen aldrig att göras om igen, då den läckra väggen faktiskt är handmålad av Anna själv.
De dekorerade väggarna kom till sedan hon inspirerats av en 1950-talstapet hon sett på nätet. Efter ett helt års slit var rummet färdigt:
– Jag började med att måla den grå bakgrundsfärgen, när den torkat målade jag alla vita fält, sedan fortsatte jag med att lägga på färg efter färg.
Resultatet är enastående, man måste gå riktigt nära och KÄNNA på väggen för att
förstå att det faktiskt inte är en retrotapet.