Paret Palmklints passion

Huset var skruttigt och bortglömt efter många år som uthyrningsbostad när Matz och Maria förbarmade sig över det. Utan att riktigt fatta vilket jätteprojekt, både arbetsmässigt och kostnadsmässigt, de gav sig in i kastade de sig genast över operation totalrenovering. - Vi lämnade barnen hos Marias föräldrar i Göteborg, tog med oss våra båda bröder och jobbade nästan dygnet runt i tio dagar. Små ljuskällor
El, vvs, kök, badrum, golv, tapeter, ja allt är utbytt eller uppfräschat. "Furuterrorn" är ett minne blott. Huset har dessutom byggts ut för att ge familjen en bättre hall och ett rejält badrum. Fasaden har fått en ny kulör och även bilen har fått ett eget krypin, carporten håller den fri från snö och lyses upp av effektfulla downlights. Maria och Matz är nämligen ljusdesigners till proffessionen och de har lagt extra tankemöda på just ljussättningen. Men till skillnad mot det "alla" tycks tro handlar det inte om ett superupplyst hem: - Nä, vi har sällan taklampan tänd överhuvudtaget, vi vill inte ha en stor ljusspegel i taket. Vi satsar på väldigt många, små ljuskällor istället. Och ljuskällor på låg nivå, under ögonhöjd. Vi skapar stämningar och lyser upp mörka vrår. Ljusslingor är en passion! Mjuk belysning
Ett mantra som paret gärna delar med sig av till andra är: dimra ner ljuset! - En dämpad belysning är mycket mjukare och behagligare. Har man öppen planlösning, som hos oss, blir det väldigt svart om man släcker ljuset i halva delen, men med en neddimrad belysning kommer hela utrymmet till sin rätt. Även om Maria och Matz förstås uppskattar bra funktion hos lampor så vill de också att armaturerna ska vara snygga. Som de självklart enkla och vackra Ingegerd Råmanlamporna som hänger på rad i hallfönstret. Paret har fler favoritlampor. Några sitter på väggen vid innertrappan och bär siffrorna 81 och 57. De satt från början som trapphusbelysning på några HSB-hus i Årsta, men räddades undan soptippsdöden när Maria och Matz fann "skrotlådan" med lamporna i husets källare. När flyttlasset gick upp till Luleå fick lamporna åka med. Öppna för omprövning
Matz, som är norrbottning från början, tog ett break från Norrbottensteatern och jobbade under fyra år i Stockholm på Cullbergbaletten och Riksteatern. Där träffade han lika ljustokiga Maria och tycke uppstod. Två barn senare (ja, de jobbade effektivt) bestämde de sig för att flytta till Luleå. De är vana att ljussätta scener för dansföreställningar och teateruppsättningar, de är vana vid att ljussättningen måste göras om flera gånger innan allt stämmer. - Därför är vi inte rädda för att göra om hemma heller. "Gör om, gör rätt" är ledord vi ständigt lever efter, och då vågar man testa! Inte bara när det gäller hemmets lampor, utan färgsättning och inredning överhuvudtaget. Att måla om när det blir fel är inte så dyrt, eller så himla jobbigt. Svulstig divan
Paret är nästan alltid överens om hur hemmet ska inredas. - Förvånansvärt överens, säger Matz. - Läskigt överens, säger Maria. Därför tog det dem bara en timme att bestämma sig för alla färger och tapeter till hela huset. Matz var i och för sig en smula skeptisk till den gröna hallfärg som Maria faktiskt propsade på, men tycker nu att nyansen är jättesnygg. Paret gillar 1950-talsmöbler och moderna snitt. Undantaget som bekräftar regeln är den kurviga, svulstiga divan som Maria hade med sig i boet när paret träffades. - Jag köpte den på Myrorna i Stockholm för flera år sedan och den kommer alltid att flytta med mig var jag än bor. Matz brukar säga att det är min gin- och tonicdivan. Haha.