kyrkan eller ej. Och helt inne i tiden är väl ändå kärleken! Jag applåderar kärleken! Oavsett det handlar om religioner eller människor. Dessvärre så har ju religioner historiskt visat sig vara hårda när det gäller kärleken på jorden. Helt utan kärlek har religioner gång på gång störtat och skändat och utplånat fullständigt! Helt utan någon som helst tanke på kärlek har religioner missbrukat
kärlekens förtroende i oöverskådlig tid. Och jag som i skolan bara hörde talas om en Gud-varelse eller Gud-betraktelse i kärleks ljus, som ska strömma över alla
människor på jorden! Över alla varelser på jorden! Så har det ju alltid berättats! Jag känner äkta sorg över, när människor påvisar styvnackad envishet med sina sanningar, som bygger murar mellan sig och kärleken och ödmjukheten inför olikheter!
Äkta kärlek, äkta sorg, glädje och äkta ödmjukhet följer spåren empati och inlevelseförmåga. Att förblindas av egna förstelnade känslor visar brist på förmåga till förståelse. Alla levande varelser äger sin sanning, då det finns lika många sanningar som det finns människor. Skillnaden ligger bara i hur ödmjukt och i tillförsikt ... eller hur dogmatiskt sanningen framförs och indoktrineras i människor av människor med maktbehov. Och den senare kategorin kan omättligt gå genom eld och vatten för att driva sin åsikt intill absurdum. Vilket är så illojalt, så farligt och så helt enkelt dumt!
Oavsett tro, oavsett kön och oavsett kärlek mellan människor så kan jag, som vanlig normal människa inte fördöma eller förneka att allt som sker av äkta, varm och ärlig kärlek mellan människor aldrig kan skiljas ut från någon sorts kärlek till en Gud, som sägs ska vara allsmäktig. Att äga en allsmäktig position kräver en väl utvecklad förmåga av ansvar och tillmötesgående! Finns Gud som så kärleksfullt allsmäktig, överlämnar jag helt denna övergripande förmåga till honom/henne och inte till en fördomsfull och stelbent kategori av människor, som inget hellre vill än styra och ställa och kontrollera. Kontrollbehovav sådan dignitet som koniskt begränsar kärleken bottnar verkligen i ingenting annat än stelbenthet och knarrig stigmatism. Kärlek ska respekteras, inte förnekas och inte förvridas!