INSÄNDARE: Tanten Marit är redo igen

För tio år sedan packade jag kappsäcken och bytte gården i Yttermalung mot Europaparlamentet i Bryssel. Det var en spännande resa. Under min period som EU-parlamentariker stred jag för mina hjärtefrågor: Maten, djuren, skogen och folkhälsan. Genom att kavla upp ärmarna och inte ge mig lyckades jag få igenom flera förändringar. Nu är jag redo att göra resan igen. Med en glödande lust att förändra, 35 års erfarenhet av frågorna och fotriktiga skor så har jag en förhoppning om att kunna göra skillnad ännu en gång. Den här gången vill jag arbeta i jordbruksutskottet. Ett ganska tråkigt utskott kan man tycka, men det passar en tråkig tant som jag. Där får jag nämligen en chans att ändra dagens jordbrukspolitik som snedvrider konkurrensen, stänger ute fattiga länder och är oerhört dyr. Bland de största bidragstagarna hittar vi både multinationella företag och det engelska kungahuset. Jag vill befria de europeiska bönderna genom att avveckla produktionsstöden, men samtidigt öka insatserna för miljö och biologisk mångfald. Jag vill också slopa alla handelshinder, både inom jordbruket och på andra områden. Det handlar om solidaritet. Det behövs en helt ny syn på jordbrukspolitiken. Det handlar dels om att vi alla måste hjälpas åt att betala priset för att rena vår planet, men också om att vi måste få till en ordentlig kontroll av djurskyddet. Dagens lagar är hyfsat bra, men den senaste veckans rapporter visar tydligt att kontrollen brister, och att de som bryter mot lagarna alltför sällan ställs till svars. Pengarna som blir över när vi avskaffar produktionsstöden vill jag satsa på områden som rustar oss för framtiden. Det handlar bland annat om forskning, företagande och snabbtåg. Det är väl investerade pengar, både för vår framtida ekonomi och för miljön. En annan viktig Europafråga för mig är euron. Med euron som valuta ökar Sveriges inflytande i EU, och vi får vara med vid sammanträdesbordet även när avgörande
ekonomiska beslut fattas. Eurosamarbetet visade också sig vara mycket viktigt för att skapa stabilitet i höstens finanskris. Partierna på vänsterkanten brukar säga att de är rädda för lönedumpning i och med Lavaldomen. Jag är mer oroad över den reella lönedumpning som redan har ägt rum. I och med att den svenska kronan har sjunkit minskar köpkraften rejält för svenska löntagare. Frågan om euron avgörs visserligen inte i Europaparlamentet, men det är en viktig fråga för mig. Det handlar om hur vi ska förhålla oss till resten av Europa. Ska vi plocka russinen ur kakan - eller ska vi vara med i samarbetet fullt ut ..?

Insändare: Tanten Marit är redo igen