Tala om snyfthistorier
Foto: ÅSA LINDSTRAND
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
näringen. Rennäringen visar tecken på att inte vara i kris genom att vara en minst sagt
högteknologisk näring i en del avseenden.Rickard Länta skriver om vajor som försvarar sin kalv mot rovdjursangrepp och hur vajan har ett känsloliv och sörjer kalven etcetera. Han skriver: "Sedan
älskar vi våra djur. Ingen människa som har djur vill väl se dessa skadade, jagade eller dräpta". Är det en renägare som skriver detta? "Jagade" blir renarna under märkningen och diverse samlingar under året av såväl motorcyklar som helikoptrar och hundar, som används som redskap för att samla ihop hjorden. "Dräpta" blir renarna innan de styckas och säljs till återförsäljare. "Skadade" blir många renar av bil- som tågtrafik men även av rovdjur. När det gäller det som Länta kallar "snyftfilmer" lyckas han själv ta första pris när han skriver "Sedan älskar vi våra djur" och beskriver
renens känsloliv.Jag får inte bilden av den naturnära samen att gå ihop med alla fyrhjulings- och tvåhjuliga motorcykelspår jag ser i fjällen sommartid. De områden som är fria från terrängfordon är om-
råden med förbud mot terrängfordon. Flera renägare nyttjar inhyrda helikoptrar och piloter flera veckor per år för att driva ihop ren-
hjordar. Hur går det ihop med de ekonomiskt hårt testade naturnära samerna? Läntas kritiska hållning till nyttjande av helikopter för rovdjursforskning rimmar illa med samers eget nyttjande av helikopter för renskötsel. Om vintern körs det snöskoter och bandvagn för att sköta renar. Finns det
dåligt vinterbete i fjällnära skog fraktas renar på lastbil till kusten för vinterbete. Även stödutfodring blir allt vanligare genom att de
milda vintrarna skapar en
isskorpa som gör det extra svårt för renar att finna föda i skogen. Sannolikt är mild-are vintrar ett stort hot mot renarnas möjligheter att
finna naturlig föda. Frågan är om framtidens renar
vintertid endast kommer fodras med stödfoder?När det gäller rovdjurens föda finns idag inget annat alternativ än att äta tamrenar och (vilda) älgar. Kring 1880 utrotades, efter intensiv och till beståndets storlek hänsynslös jakt, vildren i Sverige. Att vildren utrotades medförde givetvis att
inte mycket annat än tam-renar återstod för rovdjuren att äta i de svenska fjällen. Förfäder till dagens samer har bidragit till att rovdjuren inte har några vildrenar att äta. Historien går inte att ändra. Den ser ut som den gör. Vad gäller Läntas åsikt att björnar finns allmänt är det förvisso sant att björnstammen växer. Men att hävda att björnen är så allmän att "det är ju bara att
titta sig omkring" är att överdriva med skrämselpropaganda. Min egen erfarenhet av 25 års vandrande i skog och mark har hittills
resulterat i en morgon med björnspår.Jag ser gärna att renägare får ersättning för de rovdjur de har på sina marker. Dock ska detta ske på vetenskapligt byggda argument och inte med de snyfthistorier som till exempel Rickard Länta vill påverka rovdjursförvaltningen med.