Rovdjur kommer till oss - vi har maten, ren

Foto: Tor Lundberg

Norrbottens län2009-03-02 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har levt som ren-skötare sedan jag slutat skolan. Levt med renar i skog och fjäll i hela mitt liv och hade tänkt fortsätta med det. Renskötare är inte något man blir, det är något man föds till. Det är en livsstil precis som en bonde,
fiskare eller präst. Mina
förfäder har levt med det och jag hade önskat att mina barn och deras barn ska kunna fortsätta med det om de vill. Det ser inte så ljust ut med skogsavverkningar och svåra betesförhållanden om vintern men framförallt okunniga människor i
rovdjursfrågor. Två filmare kommer upp några svängar under ett par år och gör en film, Till minnet av Rapa. Björnhonan hade levt 23 år. Hon var så viktig och värdefull på alla sätt och vis, hade gett så mycket data och var verkligen deras
kelgris. Då ska ni veta att hon
hade vållat problem för oss i 22 år. Fött upp ungar, dragit upp brunstiga hannar till fjälls. Vad tror ni de äter när de kommer upp till fjällen i början av maj? Ja, inte är det då kråkbär, blåbär eller
några rötter. De kommer upp för en sak - renkalvar. De här filmarna som
låtsas vara några riktiga
tuffingar som ligger ute i fjäll och skog långa tider är bara en bluff. De är tydligt märkta av att vara beroende av forskare. För utan
forskarna med sina sändardjur hade de inte sett ett
enda djur. Jag är så less på
sådana här snyftfilmer. har ni sett en vaja förlora kalven? Har ni sett henne försvara kalven mot rovdjur och förlorat kampen och kanske mist sitt eget liv ..? Hur hon sörjer och vandrar fram och tillbaka på samma backe i flera dygn? Nej, förmodligen inte men det har jag alltför många gånger. Sedan att en polis i
Jokkmokk uttalar sig
negativt i frågan via datorn, utan att ha några fakta, gör att jag inte kan vara tyst. Vet svenska folket att järvstammen går framåt? Det finns idag 104 järvlyor i Sverige, med sex djur i varje lya där antalet ökar varje år. Vet ni att även lodjursstammen ökar. Det finns 33 loföryngringar i Norrbottens län. Att björnstammen ökar okontrollerat tror jag alla vet. Det är ju bara att titta sig omkring. Vargstammen ökar också. Så logiskt sett kan det ju inte vara sådan hemsk
tjuvjakt som dess okunniga människor (polismannen i Jokkmokk, filmarna och
forskarna) påstår. Det är bara fjällräven som inte ökar. En av orsakerna är rödräven som ökat markant i fjällen. till oss renskötare kommer alla dessa djur
inklusive örnar för vi har maten, ren. Den djurägare som inte skyddar sina djur finns inte och finns han eller hon ska dom skämmas. Det är inte bara känslor det handlar om. Även ekonomiskt drabbas vi hårt. Nu i höstskiljningen kom det vid ett tillfälle 30 av mina vajor med bara tre renkalvar. Tänk er om en skogsentreprenör mister diesel varje natt: han ringer och pratar med myndigheterna om detta men de svarar: vi förstår men du vet regeringen (eller ännu värre EU) har bestämt att ni ska ha det så. Så vad gör den drabbade? Ja, han/hon sätter sig och vaktar sitt diesel tills förövaren kommer. För han kan ju inte förlora ekonomiskt varje natt för att okunniga människor har
bestämt över honom. Myndigheter pratar så fint om att vi ska ha rovdjursstammar i vårt land. Visst ska vi ha det. Men är det vi renskötare som ska betala priset för detta?
Myndigheterna pratar om samarbete hit och sam-
arbete dit. Jag sitter som rovdjurs-
ansvarig för Jåhkågasska sameby sedan 1995. Så fort vi fått förtroende för någon myndighetsperson, som
Karina Lövgren och Jan-Olof Westerberg vid länsstyrelsen, så ser Naturvårdsverket och forskarna, även
länsstyrelsens eget folk, till att dom söker nya jobb. Samarbete bygger på förtroende. Just nu har vi noll förtroende. 90 procent av alla som vill ha rovdjur har aldrig sett exempelvis en järv eller lo, ännu mindre har de sett vad dessa djur gör för skada för oss. Hade vi renskötare velat utrota rovdjuren hade vi gjort det för länge sedan. För de kommer till oss, då vi har maten. Visst får vi en viss ekonomisk ersättning för att vi har rovdjur på våra marker. Men det räcker inte på långa vägar. Sedan älskar vi våra djur. Ingen människa som har djur vill väl se dessa skadade, jagade eller dräpta. Forskarna har nu forskat i 25 år och vet fortfarande ingenting. På våren flyger de nätterna igenom med
helikopter och radiomärker allt de bara hittar. De hade inte behövt
forska om dessa djur. Gå
bara till Sture Danielsson i Kvikkjokk så berättar han hur det ligger till med dessa djur. Men det är klart, de är väl rädda om sitt jobb så de blir aldrig färdiga. Det kommer bara nya forskare. Ju längre bort dessa forskare kommer ifrån, desto bättre är de, tycker de. Det är järologer och
doktorander av alla slag som kommer upp till oss och
berättar hur det är. Att det här lodjuret inte äter ren till exempel. Tänk vilken resurs länspolismästare Håkan Karlsson har i denna polis med
sina eldsjälar i Jokkmokk. Sätt honom på trafficking
eller narkotika och det
problemet skulle vara
minimalt.