Rädda människor är farliga människor
Foto: Roland S Lundström
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
månaderna, berättat om hur de upplevt kränkningar och dåligt bemötande från
chefer vid Luleå kommun, och i synnerhet socialförvaltningen. Även andra
förvaltningars personal har visat på samma brister. Ute i olika verksamheter pågår dessa kränkningar dagligen, i stor omfattning. De flesta vågar inte berätta. De är rädda att bli sanktionerade på olika sätt, rädda att mista sitt arbete och sin
inkomst. Rädda att få en "stämpel" av att vara den
besvärlige medarbetaren,
en sådan som arbetsgivaren Luleå kommun inte vill ha. Jag har pratat med flertalet personer ur olika förvaltningar, och bilden är för mig väldigt tydlig.Luleå kommun har, som jag ser det, en strävan efter att anställa med-
arbetare och chefer som går
under benämningen ja-
sägare. En ja-sägare ifrågasätter inte, utan tackar, bockar och bugar. Sedan
genomför denne person sitt uppdrag, oavsett innebörden av uppdraget. Ja-sägaren är en "bra" person att anställa därför att denne aldrig kommer att gå emot högre chefers önskemål. Denna person kommer aldrig att värna om den enskilde medarbetaren, eller en hel
arbetsgrupp, utan det egna behovet av bekräftelse och av karriär är viktigare än
vissa ideal och ett eget
kritiskt tänkande. En ja-sägare kan bli en farlig person, därför att
rädsla styr denna persons agerande. Rädsla att säga stopp, rädsla att våga
stampa ned foten, rädsla att ej bli accepterad i den
gemenskap man så gärna vill tillhöra. Rädda män-
niskor är farliga människor. Det Luleå kommun dock inte förstår, eller har kunskap om, är att det faktiskt finns behov av det motsatta. Nämligen de så kallade nej-sägarna. Det är nej-sägaren som gör att någonting förändras och att våra arbetsplatser, och hela samhället faktiskt, utvecklas. En nej-sägare ifrågasätter och
granskar kritiskt, har ett
högre mål eller syfte än ja- sägaren. Ja-sägaren styrs av rädsla. Det gör däremot inte nej-sägaren. Luleå kommuns samtliga chefer och politiker bör ta den kritik som visat sig den senaste tiden på största
allvar och sluta blunda för denna. Min uppmaning åt hela kommunledningen är att se det som en utmaning, att våga se den och göra
något bra av den. De kan om de bara vågar. Öppna
sinnena och släpp rädslorna, be om ursäkt för alla människor som kränkts
genom åren.Visa vägen för ett nytt och modigare ledarskap. Ett
ledarskap som har rättvisa, allas lika värde och medmänsklighet som värdegrund. Sedan bör de tacka alla människor som vågar tycka till och kritiskt
granska dem. För utan dessa personer kommer ingenting förändras eller utvecklas till det bättre.en uppmaning till alla som drabbats på olika sätt. Anslut er till gemenskapen. Tillsammans kan vi för-
ändra. Anhöriga, vänner och alla som vill bidra till mänskligare arbetsplatser, skolor och samhälle, gör era röster hörda! Det viktiga är att små steg tas i rätt riktning. Till den som inte orkar, som mår
dåligt och kanske knappt
orkar ta hand om sig själv vill jag säga: Det finns de som bryr sig och du är inte ensam, om än det känns så ibland.http://www.
foreningenstopp.se/ är en länk till en rikstäckande
organisation som nyligen bildat en lokal förening i Norrbotten. Denna förening arbetar aktivt mot kränk-
ande särbehandling och mobbning. Hjärtans tack alla som
visar stöd, som ringer mig, som berättar för mig, som skriver insändare öppet
eller anonymt. Det värmer i hjärtat.