KJELL-ARNE JOHANSSON skriver den 2 februari att Miriam Mozel Öström med flera sprider en felaktig bild av
Luleå vad gäller den inställda minnesgudstjänsten och det årliga fackeltåget som infaller på den internationella minnesdagen för Förintelsen den 27 januari. Men jag undrar hur man kan kalla det en nidbild i ljuset av de oacceptabla demonstrationer som rasat inte bara i Luleå men runt om i hela Sverige och världen i stort. Demonstrationer där man gett våldet och hatet ett ansikte i modern tid. Ett
ansikte som definitivt andas den nya tidens antisemitism i det man även i Luleå använt sig av absolut oacceptabla slagord som ”död åt Israel” och värre än så.
DET ÄR BARA att läsa och
studera det nyhetsmaterial som ligger ute på internet och därmed också bättre få ett perspektiv över saker och ting.
Kjell-Arne Johansson
anser att Miriam och dem som hjälpt och stöttat henne
sprider en nidbild av Luleå och jag måste fråga Kjell-
Arne Johansson om han tycker illa om det faktum att det som skedde i Luleå inte kunde tystas ned, och att minnesmanifestationen trots allt kom till stånd?
Kjell-Arne Johansson
undrar om Miriam tror att chefen för invandrarservice bluffar. Och jag vill i all vänlighet få upplysa Kjell-Arne om att detta inte är att betrakta som ett oskyldigt nöje i det vi spelar ett parti poker. Vem som i sig bär ansvar och hur det hela beslutades
kommer tiden säkert att
utvisa i alla fall.
SIST MEN INTE MINST
skriver Kjell-Arne Johansson att han inte kan minnas att han stött på en enda som
uttryckt hat mot – alla judar. Och jag känner mig vare sig övertygad eller vidare tröstad av hans ord!
Jag tycker det är olyckligt att Kjell-Arne Johansson är besviken på att den fredliga minnesmanifestationen trots allt kom till stånd med så kort varsel och inte minst med så många deltagare som förstår andemeningen av att högtidlighålla den internationella minnesdagen för Förintelsen. Jag blir dessutom bekymrad då jag läser att han i detta sammanhang skriver att vi i Luleå ska vara stolta över att vi har så lite
rasism ute på våra gator och att det är något som vi
lulebor ska vara stolta över.
MED TANKE PÅ vad som skett inte bara i de demonstrationer som varit men inte minst med tanke på att man ville ställa in minneshögtiden i Luleå, så undrar jag vilket priset var och är för detta?
Ska en del människor fritt få utnyttja sina rättigheter i det de kränker andra
människor på ett oacceptabelt sätt? Och är det meningen att alla andra ska vara
tysta och tiga, för att det är enklast så eller kanske till och med säkrare så?
Är det så Kjell-Arne
Johansson ser på saken i det han tar parti för endast en
sida och därmed förblindas för allt annat?
Nej säger jag, vi mindes
inte bara i Luleå i det vi tände våra ljus. Vi stod även upp och försvarade den demokrati som vi i Sverige sedan länge tagit för given.
Och det är jag stolt över!
Ylva Mjärdell, Luleå
en av dem som stöttade
och hjälpte Miriam