Fria ord: Det behövs många fler som Maria
Maria Andersson Marchesoni sjuksköterska, Luleå kommuns socialförvaltning
Foto:
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
socialförvaltning som inget
"vi kan hylla eller beundra". Den uppfattningen delar hon alldeles säkert med hundratusentals andra anställda inom vård och omsorg i Sveriges långa land. Hon skriver vidare: "Om ledningen inom Luleå kommuns socialförvaltning anser att de har rätt att bemöta sina medarbetare på detta sätt kan jag konstatera att det strider mot våra grundläggande rättigheter." Läsare av debattartikeln
undrar nog vilka mobbningsmetoder Maria Andersson
Marchesoni själv utsatts för och vilka slags repressalier som nu kommer att följa. Möjligen får vi så småningom veta. "Saknar befogenheter"
En sak kan vi vara övertygade om. Ingen ansvarig politiker (eller i opposition) kommer att bemöta artikeln, än mindre
utlova åtgärder. Orsaken är antingen att man utgör en integrerad del av mobbarkulturen eller själv är rädd att drabbas av den. Vid eventuell kritik för underlåtenhet
hävdar man korrekt att man saknar befogenheter. Ändå är Andersson
Marchesonis artikel långt ifrån
meningslös. Den utgör ännu en liten del av den stora berättelsen om Välfärdssverige. Den berättelse som i medier än så länge mest berättas på debattsidor och nästan inte alls i
redaktionellt material. Samma sanning här ...
Jämför till exempel mediers nyligen stort uppslagna artiklar om hur uppskattad äldrevården ändå är bland de flesta så
kallade vårdtagare (vad säger man i beroendeställning i en mobbarkultur?) När Roberto Saviano tillsammans med Salman Rushdie besökte Svenska Akademien
nyligen, påpekade Rushdie apropå Savianos bok om
Neapels organiserade brottslighet, hur varje kriminell eller på annat sätt illegitim organisations viktigaste överlevnadsmetod, är att döda berättelserna om dess metoder. Den sanningen är lika giltig här. Därför behövs många fler
Maria Andersson Marchesoni.Anders Mansten (fp), Kalix