Jag blir ledsen och besviken
Foto: John Håkansson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EFTER MÅNGA ÅR som fritidspolitiker har jag full förståelse
för de förutsättningar som många av våra företrädare idag arbetar under. Ofta har man inte tid eller praktiska möjligheter att faktiskt sätta sig in i de frågor som påverkar och styr de många olika samhällsområden man har att förvalta. Som till exempel den av fp-politikerna så hårt kritiserade men långsiktiga och för verksamheten strategiska frågan om en särskild enhet för IT-utvecklingen. Fritidspolitikernas förutsättningar är också en av anledningarna till att jag engagerat mig i demokratiutskottets
arbete och där framför allt arbetar för att förbättra förutsättningarna för just denna för demokratin viktiga politikergrupp. Det är viktigt för
demokratin och för den enskilde politikern men också viktigt för politikens ansvar gentemot medborgarna att alla har möjlighet att få kunskap och insyn i de frågor man ska besluta om.Osanna påståenden
Som heltidspolitiker och ledande företrädare vet jag att man måste tåla kritik och även under heta debatter kunna fortsätta argumentera för det man tror
på. Fp-gruppens insändare kring debatten vid senaste fullmäktigemötet gör mig därför ledsen och besviken på ett personligt plan. Det här tonläget och debattklimatet slår ju obön
hörligt mot enskilda människor och skrämmer säkerligen bort många duktiga politiska företrädare från den allmänna debatten. Vilken fritidspolitiker ska våga yttra sig i debatten när svaret kan bli både personliga påhopp och osanna påståenden? Och vad får allmänheten - väljarna - för bild av politiken och deras företrädare? Förhoppningsvis var det här ett olycksfall i arbetet och strävan för ett öppet diskussionsklimat kan fortsätta gemensamt - både i demokratiutskottet och landstingsfullmäktige.