Logga in
Logga ut

Skidbloggen

Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Sofia Henriksson, Jennie Öberg, Ylva Stålnacke, Kristoffer Jakobsen, Gustav Lundbäck, Hannes Grym, Hanna Öberg, Anna Magnusson, Ingela Andersson med flera. Ja, som ni ser så finns det få län som motsvarar Norrbotten i antalet elitåkare. Jag som ska följa deras framfart lite extra noga heter Håkan Svensson, som med penna i hand stått längs skidspåren i fem decennier. Jag kommer att följa OS och VM, världscuptävlingar och allt där emellan på längdsidan, men även rapportera och reflektera över länsåkare i andra sporter med skidor på fötterna. Tipsa gärna eller kom med synpunkter. Då mejlar ni till hakan.svensson@kuriren.com.

En mäktig skidhelg

Piteå Pust, vilken skidhelg..! Egen skidåkning på havet hemmavid, och många timmar framför Vinterstudions ingående och utmärkta TV-rapportering från de stora skidslagen.

Det har varit mycket att glädjas över i helgen. Dubbla VM-guld för skicrossessen Sandra Näslund och Viktor Öhrling Norberg, världscupseger i sprint för Stina NIlsson, och en pallpats som trea i dagens avslutande jaktstart i minitouren i kanadensiska Quebec.

Och alldeles nyss seger i världscupfinalen i slalom i Aspen för André Myhrer. Precis som i fjol..! Helt klart blir Myhrer , om han får ordning på en krånglande rygg och lite annat, en het medaljkandidat till OS nästa vinter.

Länshoppen Marcus Hellner och Charlotte Kalla har också skött sig med den äran borta i Kanada.  Marcus allra bäst med sin sjätteplats totalt i touren, och mest glädjande av allt  att han vann den avslutande jaktstartsetappen 15 km fritt, och därmed tar sin första världscupseger individuellt på flera år. Marcus avrundar en stabil säsong med sin tredje pallplats. och det är bra. Han hade inte rätta flytet på VM, men vem minns inte hans magnifika stafettsträcka på VM..?

Hellner blir glödhet på OS nästa år ach det blir också Charlotte Kalla som inte kunde vara med och kriga om pallplatserna i Kanada, men visade fortsatt stabil form.

Håkan Svensson

Min syn på OS-äventyret

OS i PyeongChang  Håkan Svensson

KRÖNIKA av Håkan Svensson när OS i PyeongChang närmar sig slutet.

 

Den olympiska festen  som jag haft förmånen att följa på plats i PyeongChang, Sydkorea närmar sig nu sitt slut, med  bara damernas curlingfinal, ishockeyfinalen mellan skrällaget Tyskland och OAR, tremilen med Charlotte Kalla, och en garanterat pampig avslutningsceremoni i den olympiska parken kvar på programmet.

Därmed är också tiden inne för att här på Skidbloggen sammanfatta och spegla de olympiska dagarna. Här har ni mina reflexioner i stort och smått,  vid sidan av det rent sportsliga som finns längre ner i bloggen.

 X x x

Charlotte Kalla

Hanna Öberg

Länets guldtjejer vid OS i PyeongChang, Charlotte Kalla och Hanna Öberg. Foto: Håkan Svensson

Först och främst vill jag uttrycka min stora glädje över att fått vara med på ett OS som givit fantastiska sportsliga framgångar för Sverige, och framförallt för våra norrbottniska OS-deltagare som givetvis varit mitt huvudfokus här på Skidbloggen.

Jag tänker förstås på Tärendötjejen och Piteå Elits Charlotte Kallas magnifika OS, och jag tänker på lyckan över att ha varit på plats när unga pitetjejen Hanna Öberg över en natt blev en världsstjärna med sitt OS-guld i distansloppet.

Ett guld som sedan följdes upp av hennes bragdlopp på slutsträckan i skidskyttestafetten som gav silver till det unga svenska tjejlaget , där även en annan Piteåtjej, Anna Magnusson gjorde en strålande insats.  Snacka om att sätta Piteå på världskarten inom idrotten! Jag gläds även åt ett internationellt genombrott för vårt alpina ess från Boden,  Kristoffer Jakobsen, som blev sjua i slalom och nu spås en lysande framtid i sporten.

Självklart imponeras jag också över de svenska alpina gulden för Frida Hansdotter och  André Myhrer, Stina Nilssons sprintguld, och det sensationella guldet för de svenska herrarna i skidskyttestafetten. Ett historiskt drama som för alltid kommer att inta en topplats på min personliga lista över häftiga idrottsögonblick.

Händelserna här ovan är  idrottsliga höjdpunkter som jag för kommer att bära nära hjärtat efter mer än ett halvt decennium som idrottsreporter.

Anna

Piteåtjejen Anna Magnusson gjorde en stark tredjesträcka i skidskyttestafetten och bäddade för Hanna Öberg i stafetten som gav Sverige silver. Foto: Håkan Svensson

X x x

För Sverige är OS i PyeongChang 2018 ett mästerskap att vara stolta över, med ett garanterat medaljfacit på minst tretton medaljer, eftersom det svenska damlaget i curling, lag Hasselborg, spelar final i natt och minst tar ett silver. Men jag tror också att den förnämliga skörden kommer att utökas till 14 medaljer när Charlotte Kalla brakar loss på den klassiska tremilen sista OS-dagen.

Medaljtotalen når inte upp till rekordet från Sotji 2014, då Sverige tog 15 medaljer. Men nära är det, trots att några ”givna medaljörer”, som Sandra Näslund i skicross och hockeylandslaget Tre Kronor oväntat missat pallen. För att inte tala om åkare i snowboardgrenarna som inte lyckades leva upp till högt ställda förväntningar.

X x x

Höjdarna har förstås varit gulden för Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Hanna Öberg, Frida Hansdotter, André Myhrer och herrarnas stafettlag i skidskyttet. Insatser som naturligtvis är bästa tänkbara PR  för alpina VM nästa år i Åre, och skidskytte-VM i Östersund.

Sex guld i dagsläget. Det kan bli sju eller åtta om damcurlinglaget , eller vårt länshopp Charlotte Kalla får till en ny magisk skiddag på den avslutande tremilen. Tärendös stolthet laddar maximalt för ännu en ny drömdag, och kan om hon lyckas ta medalj bli den svenska olympier genom tiderna som tagit flest medaljer i en och samma olympiad.

X x x

Charlotte Kalla gör sin sista OS-utmaning  i de olympiska spåren uppe i ”blåshålet” Alpensia, där längdåkningen och skidskyttet håller till. Arenorna ligger alldeles intill varandra, och det var där jag tillbringade mina flesta OS-dagar. En plats som sommartid är en spektakulär golfbana, och vad jag förstår en ruskigt jobbig sådan att vandra runt på… Bara den sega utgångsbacken ut ur längdstadion är krävande. Det kände jag själv när jag några gånger traskade upp för den backen för att söka en kameraposition.

X x x

öystein

Öystein Braaten, en av Norges glada guldvinnare. Vann slopestyle. Foto: Håkan Svensson

Norge gör  ett fantastiskt OS och har redan när en dag återstår slagit det norska rekordet i medaljer. Norge är överlägset bästa nation i OS 2018, och är när detta skrivs uppe i rekordsiffran 38 medaljer varav 13 guld, 14 silver och 11 brons. Mycket talar för att totalsiffran stiger efter skidornas tremil i morgon. En av de norska guldmedaljörerna mötte jag för övrigt på flygplatsen och tog en bild av. Det var den glade gutten Öystein Braaten som vann guldet i slopestyle. Träffade också en av hans kvinnliga kamrater i slopestylelaget som brett leende förklarade att: ” Huvudsaken är inte att vinna, utan att slå Sverige..”

X x x.

Lag Hasselborg

Det svenska curlinglaget, lag Hasselborg har OS-guld i sikte den sista dagen.

Givetvis har jag försökt titta in på så många arenor som möjligt i olympiaområdet under mina fjorton dagar i PyeongChang. Det är ju det man vill göra på en olympisk resa. Tyvärr har jag inte kunnat se allt jag velat, mest beroende på de tidskrävande bussresorna från mitt hotellboende i Sokcho. Den staden ligger bara tre mil (!) från gränsen till Nordkorea, och vi åkte buss via det olympiska centrat vid kusten ( Gangneung) till olympiaområdet i bergen ( PyeongChang, Alpensia, Yongpyong).  Det handlade om minst fem-sex timmar sittande i buss varje dag för att följa mästerskapet, och då har det som ni förstår blivit lite sömn eftersom jag också velat hinna med att förmedla mina intryck på Skidbloggen varje dag. Så är det, men det var jag medveten om på förväg och klagar inte. Många timmar i buss hör till ett olympiskt besök. Men visst hade jag hellre använt dessa busstimmar till att följa olympiska tävlingar eller ströva runt bland folk och orterna i OS-området. Som den dag då jag vandrade runt och snackade med gemytliga, jordnära yrkesfiskare i hamnen utanför Sokcho.

Fiskare

Flitiga yrkesfiskare i hamnen i Sokcho jobbar med sina nät. Foto: Håkan Svensson

X x x

Logistiken för resorna var noggrant planerade, och i det stora hela fungerade det bra med transporten till en central busssamlingsplats nära Olympic Park i PyeongChang. På den platsen, som vi kallade ” blåsiga stället” för att det var så vindutsatt, bytte vi buss till en ringlinje som passerade olika arenor och hotell i olympiaområdet. Bussarna gick exakt i tid, men vissa dagar blev det stillastående köer. Koreanerna verkar dock obekymrade av köer. De är faktiskt bättre på att köa än vi svenskar, och vi anses ju disciplinerade i det avseendet.

Köer

Köer, köer. En vanlig syn på väg till de olika OS-arenorna.

X x x

Resorna har varit riktigt krävande , men jag har bott kungligt på ett nybyggt hotell, Sokcho Resort,  under OS-dagarna. Tillsammans med det härliga Tärendögänget med bland andra resefixaren och idrottsfantasten Leif Pekkari, samt världens populäraste pappa, Per-Erik Kalla, som följer sin fantastiska dotter på alla stora mästerskap. Samvaron med alla elva i det trevliga resesällskapet har givit en extra dimension åt den olympiska festen, inte minst under spännande diskussioner kring de olympiska evenemangen. Ni förstår väl också att gänget haft stor anledning att hela tiden fira de olympiska framgångarna..!

Pekkari

Idrottsentusiasten. Leif Pekkari visar upp alla OS-biljetter han köpt till olika tävlingar under OS i PyeongChang. Foto: Håkan Svensson

X x x

Naturen och samhällsbygget i Sydkorea bjuder på stor variation mellan stad och land. I alla städer, främst Seoul med 20 miljoner människor i närområdet, står skyskraporna tätt. Så blir det i ett land med mycket folk och dyrbar tomtmark. Vackrast i landet var kustområdet med långa härliga sandstränder, och bergen som reser sig höga bara en knapp mil från kusten. När jag åkte med den inför OS nybyggda expresstågbanan KTX tvärs över landet fick jag en bild av inlandet i Korea, och ett bestående intryck var mängden av växthus där den omfattande  livsmedelsproduktionen till det folkrika landet sker. Men där låg också massor av låga, enkla bostadshus, tillsammans med höghus, där miljontals hårt jobbade koreaner bor.

 X x x

Givetvis är det en kulturkrock för oss från Europa att komma till Korea. Bara det faktum att nästan alla skyltar är oläsbara och  bara på koreanska. Det gällde alltså att fråga sig fram trots språkförbistringen. Jag vill dock betona att det var ett otroligt vänligt folk jag mötte i Korea. De skrattade, och försökte vänligt lösa alla problem.  Så fort jag stod där i röran mellan bussar, gator och annat, och kanske såg lite vilsen ut kom det alltid fram en korean, ung eller gammal, som ville hjälpa till. Och låg platsen jag sökte långt bort, så gjorde de mig alltid sällskap dit..! Så storartat, och något vi aldrig får uppleva här i Europa eller Sverige. Med en bugning och ett leende var det alltid lätt att få kontakt i Korea.

X x x

Kalla och grillen

En vanlig lunch i Korea. Charlotte Kallas pappa Per-Erik sköter grillen i sällskap med Göran Mörtlund och Gunnar Sandqvist.

Maten då? Ja, den var på gott och ont. Jag har, som alltid på mina resor tagit seden dit jag kommer, och slukat lokala rätter. Allt från grönsaker och frukt, till kött, fisk och skaldjur. Jag fattade tycke för den koreanska nationalrätten, kimchi som är en kryddstark fermenterad rätt baserad på kinakål. Jag har hittat mycket att glädjas över , och inte haft minsta problem med magen under OS-dagarna. Trevligt i Korea har varit att det på restauranger ofta erbjudits möjlighet att själv grilla sin mat på stekplattor infällda i borden. Grönsaker och frukt har varit ljuvligt fräscha, och på hotellfrukosten gjorde kockarna en underbar omelett helt enligt mina önskemål innehållsmässigt. Jag åt också varje dag en hel box med världens godaste jordgubbar. Så söta och så välsmakande..!

X x x

Var maten bra på hotellet och i städer, så fanns stora brister på OS-arenorna. Det fanns för lite mat, för lite personal, och en bristfällig utrustning för att snabbt servera mat.  Det skapade irritation bland tillresta OS-besökare och även bland oss i media. Där lär nog IOK komma med kritik mot OS-arrangörerna i efterhand. Jag har svårt att förstå varför koreanerna, som noga planerat allt annat i OS-arrangemanget in i minsta detalj, missat den så viktiga matdetaljen på arenorna.

 X x x

 Prisnivån i Korea? Det var ganska billigt att handla mat, och äta på restaurang. Däremot var överraskande nog inte elektronik särskilt billigt. Där låg priserna på svensk nivå.

X x x

skridsko

Full fart i skridskoarenan. Foto: Håkan Svensson

Det var spännande att besöka arenorna för de mindre OS-sporterna, exempelvis skridskoovalen i Gangneung. Det var också idrotter som koreanerna verkade ha god kunskap om, och stämningen i inomhushallen låg på kokpunkten. Fort gick det också på isen, runt 34 sekunder på 500 meter. Förr i tiden när Hasse Börjes och andra av våra gamla svenska skridskofavoriter härjade som mest var 38-39 sekunder en drömtid.

X x x

Det var alltså liv i luckan i skridskoovalen när jag var där, men publikt var det glest på många arenor. Inte minst skidarenorna i bergen vissa dagar. Det blev bättre på slutet när koreanerna hade helgdagar och var lediga från jobben, men absolut ingen publikscuccé. Tror också att många inte riktigt förstod skidsporten, exempelvis på spríntdagen då folket gick efter prologen..! Då var det intressantare att ta selfies och andra bilder med hela familjen tillsammans med OS-maskotarna.

 X x x

Att Korea är ett högteknologiskt land är det ingen tvekan om. De har världsföretag som dominerar tillvaron, som Samsung och Kia. Alla människor, ung och gammal, borrar hela tiden ner ansiktet i sina smarta mobiler. Lite skrattretande för mig var när jag första dagen klev in på hotelltoaletten och möttes av en varm toalettsits med allehanda knappar för att rensa baken efter besöket. Styrningen av värme och lyse i rummet var också raffinerad.

X x x

En verklighet som koreanerna verkar få leva med är risken för jordbävningar, och hela tiden kom det varningar på min mobil om att det var risk för jordbävning. En av dagarna kom en varning för en jordbävning som varit i havet utanför Taiwan mitt i natten, vilket föranledde flera i mitt sällskap att oroligt störta ner till hotellreceptionen för att kolla läget. Med dagarna vande vi oss, men det är förstås en risk med det också.  När det verkligen är krisläge känns det farligt att ha blivit blasé på alla mobilvarningar.

X x x

Sydkorea har all anledning att vara stolta över sitt OS-arrangemang, men jag är helt övertygad om att det kommer att bli en stor ekonomisk baksmälla för spelen. Den baksmällan kommer att drabba de mindre bemedlade i det folkrika landet åratal framåt. Förklaringen är att alla anläggningar, vägar ,expressjärnvägar med mera byggts nytt i snabb takt med statliga miljarder i botten. I själva olympiaområdet kommer dessutom vissa arenor som kostat miljardbelopp att rivas efter OS , bara efter att ha använts några gånger..! Så är det med invignings och avslutningsarenan där jag upplevde en häftig kväll vid OS-invigningen. Det var ett tjusigt, men ett galet spektakel till enorma kostnader. Den fråga man ställer sig är om det är rätt av Internationella Olympiska Kommittén , IOK att ge olympiader till små länder i framtiden?

 X x x

En sportslig framgång som kanske kommit lite i skymundan är den finska bronsmedaljen i damhockeyturneringen som erövrades efter seger i bronsmatchen mot OAR. I laget ingick flera Luleå Hockey-spelare, Jenni Hiirikoski, Ronja Savolainen, Michelle Karvinen och Noora Tulus. Hiirikoski utsågs också till OS bäste back, och det är bara att buga för den prestationen. I Kanada spelade Luleå Hockey/MSSK:s nyförvärv Meaghan Mikkelson och Jennifer Wakefield  i laget som föll i rysarfinalen mot USA.

 X x x

På hemvägen till Sverige via Kina, Mongoliet, Bajkalsjön , Archangelsk, Helsingfors passerade vi Peking i Kina så nära som 36 km ganska snabbt efter att Finnair-planet lyft från den sydkoreanska huvudstaden Seoul. I Peking avgörs nästa olympiska vinterspel 2022, och den jättestaden välkomnar världen till Kina i samband med avslutningsceremonin i morgon.

Håkan Svensson

Snacka om finsk sisu

OS i PyeongChang  

Niskanen

Finsk lycka. Livo Niskanen nådde sitt mål och vann femmilsguldet i OS.

Jag fick Johan Olsson och Val di Fiemme-vibbar när jag såg finländaren och Uleåborgssonen Livo Niskanen speedade upp tempot, och spräckte fältet tillsammans med kazaken  Alexey Poltoranin.

Skillnaden var att även i fältet bakom dessa båda giganter och förhandsfavoriter blev det stora avstånd mellan löparna. I Johan Olssons magiska VM-guldlopp i Val di Fiemme var det en stor samlad grupp bakom den ensamt bortflyende svensken.

I dagens OS-femmil kom svenskarna Daniel Richardsson och Jens Burman snabbt långt efter, och Calle Halfvarsson bröt efter ett par mil.

Nej, det är inget att hymla om, de svenska herråkarna räcker inte till i konkurrensen i detta OS, och krävs en ingående analys om det bakslaget efter OS.

Bakom de starka klassiska åkarna Niskanen och Poltoranin åkte också unge ryssen Alexander Bolshunov, 21 år, att åka bra och närmade sig tätduon före tre mil och hann även upp Poltoranin medan Livo Niskanen malde på ensam i ledningen länge.

Den långe finländaren imponerade verkligen i sin tuffa satsning, och han hade också bra skidor, och lika fint gick dessa efter skidbytena.

Vid 37,5 km  var ändå Bolshunov ikapp Niskanen och bakom var det sensationellt stora differenser och det säger en hel del om den krävande banan.

Skönt för Niskanen som åkt ensam i täten att få lägga sig bakom Bolshunov och ”vila”…

På slutmilen var hårdingen från Uleåborg Livo Niskanen den starkaste. Avgörandet kom 1 km från målet när Livo flög förbi i stakningen med urkraft och ett bättre glid.

Bolshunov fick lida för att han inte hade bytt skidor vid den sista möjligheten till det, där Niskanen klokt nog bytte.

Det känns så bra, och så rättvist, att Livo Niskanen nu fick ta guldet. Han var mannen som gjorde OS-femmilen med sin tuffhet, och han är sedan flera år världens bästa klassiska åkare. Det var också en efterlängtad finsk triumf eftersom det är  Finlands första guld i OS, och att det är hela 58 år sedan senast en finländare vann OS-guld på femmilen.

Nu kommer guldhjälten Niskanen säkert att hyllas som en kung i hemlandet, och belönas med hus och annat som traditionen är i vårt östra grannland efter de stora idrottstriumfen.

Daniel Richardsson gjorde en fin avslutning, och efter ett tid legat runt 20 så avancerade han på slutet av loppet. När han på tok för sent fick bättre skidor,körde han på bra och slutade sjua.

Det jag undrar över varför han kom så långt efter i början. Det kan handla om en ny miss i vallningen, vilket oroar mig lite inför tremilen med Charlotte Kalla i morgon.

X x x

Niklas Edin

Niklas Edin i aktion i OS-finalen där det blev silver

Tyvärr missade Sveriges duktiga curlinglag sin guldchans.

Lag Edin som spelat på topp i grundspelet  hittade inte det spelet i finalen. . Niklas Edin och kompani får nu nöja sig med silver efter finalförlust mot ett storspelande USA. Finalen avgjordes i den åttonde omgången vid ställningen 5 - 5 när de svenska spelarna började visa lite nervositet och gjorde enkla misstag , samtidigt som USA fick till en riktig supersten fram till 10 - 5. Därefter bevakade USA sin ledning och vann med 10 - 7. En historisk medalj för jänkarna som tidigare har ett OS-brons från Turin 2006 som bäst. Lag Edin var besvikna, men med lite distans till finalen lär de nog uppskatta silvermedaljen också.

Håkan Svensson

Den största skrällen

PyeongChang Fredrik

Guldet i hamn. En lycklig Fredrik Lindström jublar över mållinjen.

Jaaa, det är helt otroligt..! De svenska gulden bara rasar in vid OS i PyeongChang.

Jag har kommit hem från OS-äventyret nu och står upp i vardagsrummet och vrålar ut min glädje framför teven när Fredrik Lindström, som varit med så länge, med en liten svensk flagga i hand avslutar en makalös svensk stafettviktoria och guldbragd.

Samtliga guldgossar, Peppe Femling, Jesper Nelin, Sebastian Samuelsson och Fredrik Lindström krigade på toppen av sin förmåga och presterade ett fenomenalt skytte , samtidigt som en rad världsstjärnor sköt bort sig.

Kvartetten vinner OS-guldet i herrstafetten, något som aldrig hänt tidigare.

Och det handlade till och med om ren och skär utklassning.

Norge var hela 55,5 sekunder efter på andra plats när Emil Hegle Svendsen gled över mållinjen efter att ha darrat rejält på sista stå och fått en straffrunda.

Det var så imponerande , och att slå Norge i stafett är som alltid en riktig höjdare. Både i längdåkning och skidskytte.

Svenskt skidskytte står idag på toppen av sin historia , och nu ser vi verkligen att talesättet ”framgång föder framgång” har substans.

Efter Hanna Öbergs guld på distansen,och  de svenska tjejernas stafettsilver igår så ville inte de svenska herrlaget vara sämre, och i ren och skär inspiration tog de guldet.

Visst var Hanna Öbergs guld en skräll , men jag skulle ändå vilja påstå att dagens guld för det svenska herrstafettlaget är en väl så stor skräll. Visst har de svenska herrarna varit med och nosat på en stor framgång tidigare i världscupen, men jag hade inte alls vågat tro på att laget var kapabelt att ta ett OS-guld. Det kändes för svårt, och för tidigt, för det unga laget där exempelvis Sebastian Samuelsson fortfarande bara är junior. "Sebbe", som nu i sitt första OS både tagit guld i stafett, ett individuellt silver, och goda placeringar.

De svenska guldgossarna hade alla sin bästa dag och överpresterade. När samtliga de stora skidskytteländernas åkare tvingades in i straffrundan klarade sig Sverige med sju extraskott totalt i stafetten, och inte en enda straffrunda.

De forsade också fram på flygande skidor. Fredrik Lindström var snabbast av alla på slutsträckan, Nelin och Samuelsson trea på sina sträckor, och Femling femma.

Kort och gott: Det var en grym laginsats när det gällde som mest i den största tävlingen av alla. Nu lämnar skidskyttet OS i Pyeongchang med två guld, två silver och hela sju topp-10-placeringar.

Det är ett galet fint facit satt i perspektiv till snacket före OS, då tipsen handlade om att Sverige i bästa fall kanske kunde ta en en medalj i damstafetten.

Strax före målgången för Fredrik Lindström såg jag också att det svenska vallateamet stod och gjorde vågen, och det var underbart att skåda. Samtidigt vet jag att vallateamet, där det finns norrbottningar som jobbar, har mycket stor del i den olympiska succén.

Och vi fick se guldkyssen när länets guldtjej från Svensbyn, Hanna Öberg glädjestrålande kysste sin sambo Jesper Nelin, som gjorde en så fantastisk insats på den andra sträckan i guldstafetten.

Givetvis är också skidskytteframgångarna i OS bästa tänkbara PR för nästa års VM i skidskytte på hemmaplan i Östersund. Nu talar mycket för att läktarna blir välfyllda i Storsjöns pärla nästa vinter.

Precis som de svenska alpina åkarna, Frida Hansdotter och André Myhrer,  med sina guldmedaljer på samma vis trissat upp intresset till max inför VM i Åre nästa vinter.

Sverige är nu uppe i sex guld totalt i detta succé-OS, och fler kan väntas när curlinglagen och Charlotte Kalla ska avsluta den olympiska kampen lördag och söndag. De har båda goda guldchanser. Blågult har också fem silver i skrivande stund och ligger sexa i medaljligan.

Klarar Charlotte Kalla att ta medalj på tremilen blir hon den första svensk i historien som tar fem medaljer i ett och samma OS. Det är riktigt stort.

X x x

För att ytterligare blicka framåt kommer också femmilen för herrar, där det sannolikt blir svårt att ta medalj, men varför inte..? I detta OS verkar ingenting vara omöjligt. Kanske Daniel Richardsson kan tända till och överraska även han, inspirerad av alla framgångar. Om han får bättre skidor än han hade på stafettens andra sträcka, förstås...

Jag var för övrigt förvånad över att Marcus Hellner valde att avstå lördagens femmil, men nu kryper sanningen fram kring det, och då förstår jag läget bättre.. Sanningen är att Marcus själv har avstått sin givna plats i femmilslaget till 21-årige OS-debutanten Viktor Thorn, som är riktigt sugen på att åka.

Det tycker jag är stort av Marcus Hellner, när han själv känner att han inte har så mycket att hämta i det avslutande OS-loppet efter flera olympiska lopp. Han har också vunnit flera OS-guld och medaljer i sin fantastiska karriär, och vill nu ge en ung talang från södra delen av landet, där Marcus själv också vuxit upp (Lerdala i Västergötland), en olympisk chans.

Håkan Svensson

Piteå hjältarnas stad

OS i PyeongChang Silvergänget.

Skidskyttetjejernas silvervrål. Fr.v: Piteåtjejerna Hanna Öberg och Anna Magnusson samt Mona Brorsson och Linn Persson.

Nu är det bara att börja planera för den stora välkommen-hem-festen i Piteå.

Det måste bli någonting alldeles extra på Byxtorget, eller nån annanstans i Piteå, efter stadens idrottares obegripliga OS-framgångar i PyeongChang.

Tidigare har Charlotte Kalla, Piteå Elit,radat upp guld och silver i den olympiska festen, och efter unga Hanna Öbergs guld på distansen i skidskytte kom idag ett magnifikt lagsilver i skidskyttestafetten med Anna Magnusson och Hanna Öberg i matchvinnande roller.

Hittills har Piteå-idrottarna tagit två OS-guld och fem silvermedaljer  i Sydkorea, och det är förstås ett helt makalöst facit .

Självklart ska den formidabla succén firas, och det rejält.

På den punkten är jag inte det minsta orolig. Piteås festfixare brukar  verkligen kunna konsten att skapa en Fest med stort F när något extra ska firas.

Det som hänt i PyeongChang är så stort att det knappast går att sätta ord på, och ett firande även på hemmaplan hos idrottarna hör givetvis till, även om det nog också blir ett nationellt firande i Stockholm när OS-truppen kommer hem till Sverige.

Att ta olympiska guld hör inte till vanligheterna, och jag är så gammal att jag mycket väl minns när skidlegendaren Sven-Åke Lundbäck vunnit OS-guld på 15 km i Sapporo 1972, och kom hem till Luleå.

Han möttes den gången av både flyg och publikmassor. Han lagerkransades och  fick färdas i rissla i en triumffärd efter häst till ljuset av ungdomars facklor genom staden. Och han tog emot folkets  jubel vinkande från Stadshotellets balkong.

Så firades Sven-Åkes guld den gången. Nu ska det bli spännande att se vad  Piteå kan hitta på för att hylla sina två guldhjältar från Sydkorea, Hanna Öberg och Charlotte Kalla tillsammans med dagens stafettsilvertjej, Anna Magnusson.

Så långt mina tankar just nu  i den saken denna magiska OS-dag med André Myhrers OS-guld i morse, bodensaren Kristoffer Jakobsens alpina genombrott, och det senaste, OS-silvret för den svenska skidskyttekvartetten Linn Persson – Mona Brorsson – Anna Magnusson och Hanna Öberg.

Myhrer och Jakobsen har jag skrivit om i ett tidigare inlägg i dag.

André Myhrers så välförtjänta guld i hans sista OS var en bragd, men det var nog en ännu större skräll att skidskyttetjejerna orkade köra hem OS-silvret i stafetten efter att ha varit uträknade efter de två första sträckorna.

Då klev Piteåtjejerna Anna Magnusson och Hanna Öberg in i bilden, och svarade för en av de mest klassiska vändningarna i svensk idrottshistoria.

När Anna Magnusson åkte ut på tredje sträckan låg hon hela 1,30 efter täten, men hon åkte bra. Fick bruka extraskott i blåsten vid det liggande skyttet , men fortsatte med att imponerande skjuta fullt i stående.

Vips var Sverige med i matchen igen. När guldtjejen på distansen Hanna Öberg tog över på sista var det 59 sekunder fram till täten.

Hoppet tändes , men var det verkligen möjligt att nå en pallplats..?

Ja, allt är möjligt för 22-åriga Hanna Öberg som åkte fort och kom in till både det liggande och stående skyttet och utan pardon snabbt pangade in alla skotten.

Det ser så  enkelt ut när Hanna gör det , trots att en rad andra världsstjärnor hade problem och fick nyttja både reservskott och drabbas av straffrundor.

I mål var Hanna och Sverige bara elva sekunder efter segrande Vitryssland med Darya Domracheva som avslutare.

En helt galen bragd..!

Hanna Öberg förde Sverige till silver, men triumfen är en seger för ett svenskt lag med en sagolik lagkänsla, som känns unik.

Jag blir så rörd när jag ser och hör hur tjejerna talar om och ser på varandra, och jag förstår verkligen det otroliga arbete de lagt ner tillsammans för att nå dit. Stöttad av fenomenale tränaren Wolgang Pichler och hela skidskyttegruppens alla aktiva och ledare. Pichler var rörd och tyckte att just den här dagens framgång var den bästa medalj han varit med om att vinna.

Pichler

En stor dag för en rörd tränare, Wolfgang Pichler.

Det var ju den här dagen, och damstafetten, som i förväg bedömdes som den allra största medaljmöjligheten. Nu levde tjejerna och laget upp till förväntningarna efter en motig start, och plötsligt är svenskt skidskytte en stormakt inom sporten. Med guld för Hanna Öberg och silver för Sebastian Samuelsson och dagens härliga silvertjejer på den olympiska prispallen.

Dessutom har också de svenska herrarna i skidskyttestafetten en chans att skrälla i morgon, inspirerad av tjejernas succé.

Vem trodde det inför säsongen..?

Till sist: Hanna Öbergs resultatserie i detta OS: 7-5-1-5-bra sträcka i mixedstafetten - 2, är en makalös bragd, som jag tror saknar motstycke historiskt av en OS-debutant.

Håkan Svensson

En magisk guldmorgon

OS i PyeongChang Myhrer

André Myhrer är olympisk mästare i slalom.

Favoriterna Marcel Hirscher och Henrik Kristoffersen laddade hårt och körde ur.  Men Andre Myhrer stod pall för trycket.  Den 35-årige veteranen från Bergsjö i Hälsingland gör sitt fjärde och sista OS, och tog chansen när det gällde som mest. Han krönte sin långa karriär med det finaste av allt:  OS-GULD

Kan det bli härligare.

Jag blir tårögd av lycka denna underbara morgon då bodensaren Kristoffer Jakobsen också skrällde med en stilig sjundepalts från 35:e startposition..!

Min två veckor långa OS-resa tog slut ett par dagar för tidigt, annars hade jag garanterat varit på plats i backen där borta i  Yongpyong också.

Det svider förstås, men det har även varit skönt att vara uppe hela natten här hemma och se på teve, jetlaggad som jag är efter hemresan från PyeongChang.

Precis som med Frida Hansdotter så är helyllekillen André Myhrer verkligen en idrottare som jag  unnar all tänkbar framgång. Jag har intervjuat honom många gånger, både i samband med träningsläger och tävlingar, och alltid uppskattat hans ödmjukhet och lugna, trygga, framtoning.

Givetvis är det också egenskaper som starkt bidragit till att han nu står där som en synnerligen värdig olympisk mästare.

En nivå som gör honom till en av de största, för det är ju så att ingen svensk man har vunnit OS-guld i slalom sedan 1980 i Lake Placid , USA, då giganten Ingemar Stenmark vann både slalom och storslalom.

Fenomenet Ingemar, som också var med i OS-studion från Stockholm, och då hyllade dagens mästare och främst pekade på Myhrers  enorma styrka i branten för dagen. Sedan tidigare visste vi att han är mästerlig i de flacka partierna av slalompisterna.

Guldet var Sveriges femte i denna olympiad efter Charlotte Kalla, Stina Nilsson, Hanna Öberg, Frida Hansdotter tidigare fått kliva högst på pallen.

Självaste kung Carl Gustaf log på läktaren medan André Myhrer själv var chockad över sin framgång.

­-- Det är så sjukt.. Jag har inte landat i det som hänt. Att vinna OS-guld har varit min dröm hela livet, och nu har jag lyckats, funderade han i teverutan efter guldet.

André själv berättade om hur han i motsats till många lyckats hitta det rätta skidmaterialet på den speciella snön och vågat byta skidor inför guldracet. Senare beskrev han ingående sin resa mot guldet, och vad Gällivaresonen Thomas Fogdö betytt för honom. "Thomas har alltid varit en stor idol för mig, och har hjälpt mig jättemycket hela vägenhit"

Samtidigt kan jag konstatera att också världsettan Marcel Hirscher trodde mest på Myhrer, efter att själv ha kört ur i första åket.

Till den häftiga drömfullträffen kom alltså även genombrottet i mästerskapssammang för länets alpina OS-hopp Kristoffer Jakobsen. Perfekt att SOK i sista stund gav honom en olympisk biljett.

Först klev han in som alpin reserv för paralellslalomen , sedan fick han köra storslalom, och nu slalom som varit hans bästa gren denna säsong.

Tog sig in från en 35:e startposition till 10 i första åket i en olympisk slalom.  En helt fantastisk prestation bara det.

Kristoffer Jakobsen, 23, peppade sig själv som aldrig förr inför det första åket i sin OS-slalomdebut. Han gick runt och svor för sig själv, spände sig och försökte göra allt för få fart på kroppen .

Krille” Jakobsen till och med skallade till ett tält vid starten innan han drog ut i startgrinden och brakade i väg i första åket.

I andra åket samma visa. Kristoffer Jakobsen är verkligen inte grabben som håller igen. Han gick tight på käpp och sträckte armarna i luften av lycka över mållinjen, och gjorde även tummen upp för sin insats i målfållan.

Det gjorde han helt rätt i när han kom i mål som tvåa, 28 hundradelar efter österrikaren Michael Matt, som då satt i ledarstolen.

Efter många urkörningar under säsongen körde han nu stabilt och säkert ,och var aldrig nära att köra ur i sitt andra åk, när det gällde som mest för honom

Helt klart är det Jakobsens internationella genombrott på mästerskapsnivån. I världscupen har han visat goda takter vid ett par tillfällen, men aldrig varit bättre än tolva i Levi 2016.

Jag är är så impad och glad över hans insats. De norrbottniska OS-deltagarna sköter sig verkligen strålande i den olympiska striden.

Det var också så häftigt att höra de hyllningar han fick av självaste Ingemar Stenmark i tevesändningen, där han spådde ”Krille” en lysande framtid nu när han kommer att få bättre startnummer i världscupen och i mästerskap.

Det var också så skönt att höra Kristoffer Jakobsens egen analys om sin dag.

En dag då han främst ville prata om lyckan att få vara med om landslagskompisen André Myhrers guld, istället för sin egen insats.

­-- André är kung. Jag lär mig så mycket, och jag är så lycklig över  att få vara med honom här, sa Kristoffer som också utlovade tårtfirande i afton.

När han till slut kom till sitt eget race så gladdes han mest över att han vågade gå för en topplacering, och inte fega ur när han fått sin chans.

Där tycker jag också att han slog huvudet på spiken, och framöver tror jag att vi i honom har en värdig efterträdare till Thomas Fogdö på toppnivå som företrädare för norrbottnisk alpin sport. ”Krille” kommer att köra lagtävlingen i OS och han kommer att plocka fina resultat i världscupen i fortsättningen av säsongen, och naturligtvis bli ett hett namn vid VM i Åre nästa år. Där givetvis de svenska guldmedaljörerna Frida Hansdotter och André Myhrer blir glödheta affischnamn.

Kristoffer Jakobsen. Foto: Håkan Svensson

Kristoffer Jakobsen, Storklintens Alpina, finfin sjua i den olympiska slalomtävlingen. Vilken storartad prestation! Foto: Håkan Svensson

En annan bodensare i grunden, den alpine chefen Tommy Eliasson Winter var naturligtvis också rörd över den stora olympiska gulddagen .

- Det är magiskt, en saga, och han berättade om snacket på morgonen före Myhrers guld.

- Då bestämde vi oss för att vi inte är här för att ta medalj, utan vinna guld.., sa Tommy Eliasson Winter.

Han fick rätt, och visst är det makalöst kul.

Tommy Eliasson Winter känner förstås också mycket väl till Kristoffer Jakobsens kapacitet, som en av hans tidigare klubbledare.  Den kapaciteten berättade också guldgossen André Myhrer om i en teveintervju där han avslöjade att han oftast får stryk av "Krille" Jakobsen på träning.

Till sist vill jag också ge en egen guldmedalj till programledaren Jonas Karlsson för hans sätt att med kunskap och spännande frågor leda sändningarna i morgonsstudion i teve.

Håkan Svensson

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar