Hockeybloggen

Välkommen till Norrbottens-Kurirens hockeyblogg. Här håller vi koll på SHL, SDHL och övriga hockeyvärlden. Diskutera också gärna med oss på twitter: @HockeybloggenNK.

Back-to-back

Luleå Det fortsätter att hända grejer kring Luleå där den största saken är Daniel Sondells återkomst till Sverige. Att han väljer Luleå går i linje med klubbens filosofi att minska på antalet importer och få fler svenska spelare. Niklas Olausson stämmer in på profilbeskrivningen och även Sondell gör det.

Fast en nybliven 33-åring från den österrikiska ligan låter kanske inte så spännande. Statistiken visar att Umeåsonen (med två säsonger i Skellefteå) har levererat bra med poäng de senaste åren. Samtidigt kan han ge lite bättre spets till lagets power play som inte imponerade under den gångna säsongen. Lägg därtill att Sondell troligen är en billigare pjäs jämfört med spelare som Ilari Melart och Craig Schira men med en tydligare roll än den senare. Då framstår värvningen som klok, trots det gråa i att plocka en spelare med begränsad utvecklingspotential.

 

Brendan Mikkelson, Daine Todd, Daniel Sondell, Christian Jaros, Oscar Engsund, Jan Sandström, Linus Nässén, Pontus Själin, Viktor Grahn, Kim Johansson.

Där har ni klubbens backbesättning till kommande säsong och med tanke på att Jaros antagligen försvinner till Nordamerika lär minst en spelare behöva värvas. Mikkelson och Todd vet vi vad de går för och Sondell tar en plats men frågan är om Jaros är kvar? Engsund och Sandström bör fungera som spelare som gör sitt jobb men känslan är att man chansar lite kring ungdomsgänget med Själin, Grahn, Nässén och Johansson.

 

Backarna

Brendan Mikkelson - Daine Todd

(Christian Jaros) - Daniel Sondell

Oscar Engsund - Jan Sandström

Pontus Själin - Viktor Grahn

Linus Nässén/Kim Johansson

 

 

 

Själin är den som presterat mest på SHL-nivå och Grahn visade potential under sina sista matcher. Nässén fick sina matcher när laget gick bra och Kim Johansson är fortfarande väldigt oprövad. Fast frågan är om någon av dessa kommer att ge laget den stadga som behövs under en hel säsong? Samtidigt gillar jag att klubben låter dessa få chansen att utvecklas men vi får inte glömma att samma klubb inför säsongen 2015-16 pratade guldsatsning. I detta läge känns det som väldigt långt tag sedan. 

 

/Konrad Olsson

 

Centerns återkomst

Luleå Fredagen bjöd på ett tidigt pressmeddelande från Luleå Hockey som skulle köra LHF Live för första gången på ett tag. Strax innan lunch var det dags och sporten fick rätt i sina spaningar då det offentliggjordes att Niklas Olausson återvänder till klubben på ett ettårskontrakt till nästa säsong.

En på alla sätt väntad värvning då smålänningen Olausson körde fast bland forwardsöverflödet i Kärpät. Trots att han tyckte sig leverera poäng blev det mycket bänk under en säsong där han också drogs med ryggproblem. Nu kan han alltså se fram emot en femte säsong i Luleåtröjan. Olausson har bott kvar i staden och tränade i somras med Luleås J20. Frågan är om han inte börjar bli en naturaliserad luleåbo, trots att de bästa brudarna är från Älmhult.

 

Tre år försmäktade Luleå utan Olausson och med facit i hand borde det bara ha varit två. Tim Kennedy och Kael Mouillierat levererade inte och där hade Olausson troligen gjort ett bättre jobb på Luleås centersida än på läktaren i Uleåborg. Folk tvekar säkert kring Olaussons skadeproblem, hans ålder och hur hans spelstil skulle lämpa sig under den förväntade nye tränaren (d.v.s. Bulan).

Han säger själv att han är piggare än någonsin då han i praktiken bara spelat en halv säsong. 31 år vid nedsläpp i höst är inte jättegammalt och Olausson har inte varit någon spelare som lever på den fart som i regel avtar i takt med att åldern stiger. Bulan och Olausson känner varandra efter tre säsonger tillsammans varpå den oron är nog inte är överdrivet befogad.

 

 

Klubben hann även med att presentera tre kontraktsförlängningar till ungdomstrion Viktor Grahn, Kim Johansson och Axel Levander. Johansson gjorde några matcher i höstas medan Grahn fanns med på slutet och ändå in i slutspelet. Forwarden Levander gjorde många poäng för J20 men fick inga SHL-matcher. Han lär säkerligen få debutera nästa säsong.

Grahn är den som känns mest etablerad plus att han har storleken med sig medan de andra två lär få spela desto mer med J20.

 

Sporten har även fått uppgifter om att Daniel Sondell är klar för klubben.

– Jag vill inte måla in mig i något hörn och säga något antal, utan ett lagbygge är ganska levande på det sättet. Men jag kan säga att vi har gjort klart med en back som fortfarande är i spel. Det kommer vi att presentera när han har spelat klart. Sen får vi se på backsidan hur vi går vidare, sa Stefan "Skuggan" Nilsson till kollega Stålnacke.

 

Umeåfostrade Sondell spelar med EC Salzburg i Österrike som blev tvåa i serien och möter Klagenfurt i semifinalen. Det är 2–2 i matcher där men "Skuggans" replik tyder på att Sondell är mannen i fråga. Värvningen i sig verkar kanske inte jättesexig men 33-åringen har ändå levererat bra med poäng i alla sina klubbar de senaste säsongerna. Senaste SHL-säsongen var 2013-14 med Örebro och spel i Sverige är ett snäpp upp jämfört med både Schweiz och Österrike.

 

/Konrad Olsson

EC Salzburg

Avskedssexan

Luleå Ni har säkert redan sett nyheten om att Luleåsextetten Craig Schira, Ilari Melart, Kael Mouillierat, Joakim Hillding, Bill Sweatt och Jacob Lagacé alla lämnar klubben. Lagacé hade redan berättat att han försvinner men de fem övrigas avsked var något nytt. Om vi ska ta det spelare för spelare då?

 

Craig Schira: Pålitlig back som sällan viker ner sig och kan gå in med vilken partner som helst för att göra ett fullgott jobb. Samtidigt är han en import och till den rollen är det inte omöjligt att hitta någon mer prisvärd. Fast Schira en spelare som håller högre kvalitet än några av sina kollegor. Att han försvinner förvånar mig inte jättemycket.

Ilari Melart: Hade bra kemi med Christian Jaros under hösten och uppskattas även av fansen. Just fansen hade säkerligen velat ha kvar honom i laget och ryktena om Skellefteå är inget som uppskattas på Sektion H. Melart var en spelare jag trodde kunde bli kvar då han gör sitt jobb oftast och även har utvecklat offensiven. Han sägs vilja stanna i Sverige och kan säkert få anbud.

Kael Mouillierat: En trög säsong för kanadicken som skulle vara en ledande center men inte levde upp till det. Mouillierat hade bara spelat i Nordamerika innan men hans första år i Europa lär knappast ha övertygat andra klubbar. Att Luleå släpper honom var högst väntat.

Joakim Hillding: Det var lite av en nödvärvning från Luleå att plocka in Hillding under säsongen från Växjö där han kört fast. I Luleå gick det ännu trögare när det gäller poäng och skåningens avsked var ännu mer väntat än Mouillierats.

Bill Sweatt: En av få bra forwards i Luleå under säsongen och amerikanen kunde faktiskt skapa saker på egen hand. Jag kan tänka mig att hans lön är relativt hög men samtidigt är det en spelare klubben vet vad man får av. En annan värvning blir alltid en chansning men av de indikationer vi fått talade en del för ett adjö.

Jacob Lagacé: Inget vidare andraår i SHL för Lagacé som letade efter form och spel under hösten. Fast på våren spelade han upp sig när det stod klart att han inte skulle vara kvar. Hans avsked var klart sedan innan men kom ändå väntat.

 

 

Christopher Mastomäki är ensam om att eventuellt bli kvar i klubben av spelarna med utgående kontrakt. Han hade precis som Lagacé ett svårare andraår men funkar ändå bra mellan Karl Fabricius och Johan Forsberg. Det ryktas att Masto vill ha en större roll men klubben vill nog inte gå långt. "Dörren är fortfarande lite öppen", säger Stefan "Skuggan" Nilsson i en intervju här. Mitt tips blir ändå att Mastomäki försvinner.

 

– Det finns egentligen kvalité i alla de här killarna men vi har ändå kommit fram till att det kan bli intressantare att bygga upp laget på ett lite annorlunda sätt. Sen har vi en ambition att kanske ha fler svenska spelare i truppen. Det är vår ambition, men även om vi älskar vår stad och tycker att den är fantastisk så har det sina utmaningar att locka duktiga svenska spelare till Luleå. Det är inte helt lätt, säger "Skuggan" i en annan text.

Fler svenskar är alltså en ambition och vi får invänta ett bokslut efter säsongen innan det går att spekulera mer. Fast först ska en ny tränare tillsättas och resten av lagen ska spela klart.

 

/Konrad Olsson

Avgångsbetygen

Luleå Tre dagar har förlupit sedan Luleå slogs ut ur slutspelet och till skillnad från Jesus har det kanske inte skett någon återuppståndelse på den tredje dagen. Jag gjorde en genomgång av spelarnas insatser i julas och därför är det dags att göra samma sak nu.

 

 

4 plus

Anton Hedman (F): 48 matcher, (8+14) 22 poäng, 22 utv, +8. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, -3.

Pålitlige Hedman fungerade bra som tredjelänk bredvid Falk och Emanuelsson. Kedjan tappade lite i slagkraft på våren men Hedman gjorde ändå sin kanske bästa SHL-säsong någonsin.

Petter Emanuelsson (F): 41 matcher, (15+5) 20 poäng, 8 utv, +5. Slutspel: 2 matcher, 2+0 2 poäng, 2 utv, -3.

Ett av få bra nyförvärv och han nosade på en landslagsplats i höstas innan skadan kom. Var inte lika vass efter det men kan ändå vara väldigt nöjd med återkomsten till Sverige.

Andreas Falk (F): 49 matcher (4+14) 18 poäng, 53 utv, +10. Slutspel: 2 matcher, (0+1) 1 poäng, 0 utv, -4.

Kloke Falk tillförde andra egenskaper än Jonathan Granström och levererade poäng över förväntan. Slutspelet däremot blev en besvikelse för Falks del.

Christian Jaros (D): 36 matcher, (5+8) 13 poäng, 22 utv, +8.

Unge Jaros tog flera kliv i utvecklingen och var lagets bäste spelare stundtals i höstas. Sedan tappade slovaken som dessutom missade flera matcher och slutspelet på grund av skadeproblem.

 

3 plus

Karl Fabricius (F): 52 matcher, (6+6) 12 poäng, 2 utv, -5. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, -2.

Den pålitlige K-Fab blir visserligen äldre men gnuggar ändå på och gör sällan bort sig. Är en bra rollspelare för laget och ger identitet till klubben.

Filip Gustavsson (G): 15 matcher, GAA: 2.00. Räddningsprocent: 91,2. Slutspel: 2 matcher, GAA: 3.53. Räddningsprocent: 88,5.

Gustavsson fick sina matcher då och då där han visade sin potential. Fortsätter hans utveckling kan han kanske utmana Lassinantti om förstaspaden snart.

Brendan Mikkelson (D): 42 matcher, (5+8) 13 poäng, 10 utv, +2.

Kanadensaren inledde säsongen starkt och matchades hårt. Även han tappade ju längre säsongen gick och kunde inte spela på slutet efter att ha fått ett skott på foten.

Joel Lassinantti (G): 39 matcher, GAA: 2.30. Räddningsprocent: 91,6. Slutspel: 2 matcher, GAA: 6.99. Räddningsprocent: 69,2.

Startade bra och fick även chansen i landslaget på hösten. Såg lite mer ordinär ut på våren och det svaga slutspelet drar ner helhetsintrycket. Annars är Lassinantti lagets kanske största nyckelspelare.

Jan Sandström (D): 48 matcher, (0+8) 8 poäng, 20 utv, -2. Slutspel: 2 matcher, (0+1) 1 poäng, 0 utv, -1.

Öjebysonen slog flera rekord under säsongen men fick aldrig hamna i målprotokollet. Var annars pålitlig och gick sällan bort sig.

Pontus Själin (D): 35 matcher, (1+0) 1 poäng, 4 utv, +4. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

Han märks inte alltför mycket men Själin är likt Sandström en spelare som levererar i det dolda. Fick inte lika mycket förtroende på slutet när Viktor Grahn kom in i laget.

Johan Forsberg (F): 52 matcher, (12+5) 17 poäng, 6 utv, -8. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, -2.

Bra poängleverans av Forsberg som var lagets tredje bäste målskytt. -8 drar ned intrycket en aning men Foppa gjorde en fin säsong.

Bill Sweatt (F): 49 matcher: (15+7) 22 poäng, 43 utv, +2. Slutspel: 2 matcher, 1+1 2 poäng, 0 utv, 0.

Lagets näst bäste poängplockare tillsammans med Hedman men Sweatt hade behövt en bättre omgivning för att kunna leverera mer. Var en av få som levererade under lagets svacka när trepoängarna uteblev.

Ilari Melart (D): 47 matcher, (6+10) 16 poäng, 32 utv, -4. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, -2.

Finländaren var en bra partner till den mer frejdige Jaros men efter dennes skadebekymmer stod Melart för mer poäng än väntat. Var lite skakigare under våren och frågan är han blir kvar i klubben?

Einar Emanuelsson (F): 34 matcher, (4+3) 7 poäng, 0 utv, -6. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, -1.

Junioren startade i J20 men slog sig sedan in i laget och klev fram i vissa matcher. Han fick förlängt kontrakt och vållade motståndarna problem med sin snabbhet.

Craig Schira (D): 42 matcher, (6+9) 15 poäng, 43 utv, +1. Slutspel: 2 matcher, (1+0) 1 poäng, 0 utv, -4.

Lagets näst poängbäste back tillsammans med Daine Todd och Schira gjorde sitt jobb oftast. Fast -4 i slutspelet var mindre bra och även där är det tveksamt om han blir kvar.

 

2 plus

Daine Todd (D): 36 matcher, (4+11) 15 poäng, 12 utv, -9. Slutspel: 2 matcher, (0+2) 2 poäng, 0 utv, -1.

Ytterligare en kanadensare som skulle ge laget spets men Todds säsong blev väldigt hattig på grund av skador. När han väl spelade glimtade han till stundtals men hade en del bekymmer i egen zon.

Jacob Lagacé (F): 49 matcher, (2+13) 15 poäng, 34 utv, 0. Slutspel: 2 matcher, (1+1) 2 poäng, 0 utv, +1.

Trög säsong för den pratglade Lagacé som gick igenom en årslång måltorka. När målet väl kom spelade han bättre och visade bra takter på slutet, trots att klubben aviserat att kontraktet inte förlängs. Noterbart är att Lagacé var ensam om att gå plus från slutspelet.

Kael Mouillierat (F): 47 matcher, (4+10) 14 poäng, 57 utv, -2. Slutspel: 1 match, 0 poäng, 2 utv, 0.

Nästa kanadensare som värvades och inte fick den där utväxlingen var Mouillierat. Han var tänkt som en ledande center men levde inte upp till de kraven utan gjorde i stället en rätt halvdan säsong.

Johan Harju (F): 52 matcher: (8+18) 26 poäng, 10 utv, -9. Slutspel: 2 matcher, (0+2) 2 poäng, 0 utv, -2.

Lagkapten Harju fick den rollen lite i brist på bättre och var visserligen lagets bästa poängplockare men hade likt Sweatt behövt en bättre omgivning för att leverera mer. Samtidigt har Harju gjort klart bättre säsonger tidigare i karriären, framförallt i Luleås tröja.

Julius Junttila (F): 35 matcher, (3+7) 10 poäng, 4 utv, -6. Slutspel: 2 matcher, (0+1) 1 poäng, 25 utv, 0.

Jobbig säsong för Junttila som kom från Finland och visade viss potential inledningsvis. Sedan åkte han på en skada och efter återkomsten från den var han oftast anonym i spelet. Det är inte otänkbart att han får en nytändning om Thomas "Bulan" Berglund tar över som tränare till nästa säsong.

Christopher Mastomäki (F): 43 matcher, (2+6) 8 poäng, 14 utv, -4. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 2 utv, -3.

Centern spelade mestadels med firma Forsberg/Fabricius men Mastomäki hade en tyngre säsong än den föregående. Det är inte något en ung spelare hoppas på och nu är hans framtid oklar. Mastomäki sägs vilja ha en större roll men frågan är om klubben vill ge honom det?

Oscar Engsund (D): 31 matcher, (1+3) 4 poäng, 16 utv, -6. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 2 utv, -3.

En lite oväntad värvning som plockades in från Frölunda mitt under säsongen. Smålänningen matchades oftast med Sandström och gjorde det okej men hade en del matcher när det såg lite ostabilt ut. Funkar ändå bra som truppspelare.
 
Linus Nässén (D): 21 matcher, (1+1) 2 poäng, 2 utv, -1.

Juniorback som fick många matcher under hösten men hamnade längre ner i hackordningen ju längre säsongen led. Nässén gjorde även fyra matcher på lån med AIK och kan säkert visa mer kommande säsong.

Gustav Rydahl (F): 25 matcher, (1+0) 1 poäng, 20 utv, -1

Svår säsong för den store forwarden som ofta var extraforward och hade svårt att få till flyt i sitt spel. Rydahl stördes även av en magmuskelskada och missade mer än hälften av matcherna.

Kim Johansson (D): 9 matcher, (0+1) 1 poäng, 2 utv, 0.

En av många juniorer som fick speltid och Kjell-Åke Johanssons son visade likt många junisar prov på bra högstanivå men stundtals även något tveksamt ingripande.

Viktor Grahn (D): 10 matcher, 0 poäng, 0 utv, -3. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

Den siste junioren att få speltid var den store Grahn som även fanns med i slutspelet där han matchades med Todd. Fick mycket speltid på slutet och har potential att bli en bra SHL-back.

Anton Toolanen (F): 16 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

Speedige Toolanen var oftast på gränsen till att få vara med A-laget och gjorde ofta bara ströbyten i matcherna. Då blir det svårt att prestera men nu får han kämpa vidare i J20-slutspelet.

Isac Lundeström (F): 45 matcher, (3+3) 6 poäng, 0 utv, -5. Slutspel: 1 match, 0 poäng, 0 utv, 0.

Klubbens största talang har två säsonger kvar som junior och fick bra med förtroende som han tackade för glimtvis. Är egentligen center men spelade främst ytterforward och kunde vara anonym i matcherna men har såklart potential att bli ännu bättre.

 

1 plus

Tim Kennedy (F): 18 matcher, (2+2) 4 poäng, 12 utv, -2.

Amerikanen kom till laget sent och blev både bänkad och skadad. Var bra i de två sista matcherna men då var det klart att han skulle lämna. Lär gå till historien som en av klubbens sämre värvningar.

Viktor Amnér (D): 4 matcher, 0 poäng,  0 utv, 0.

En något märklig värvning och Amnér fick bara chansen i fyra matcher. Försvann på lån först till Karlskrona och sedan även permanent till Mora.

Joakim Hillding (F): 20 matcher, (0+3) 3 poäng, 8 utv, -7. Slutspel: 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

Centern värvades från Växjö som ersättare till Tim Kennedy men hade svårt att göra något avtryck. De sista matcherna fick han inte ens spela och lär Hillding lär knappast bli kvar i klubben.

 

Bedöms ej på grund av för få matcher

Marcus Collin (F): 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

Livio Stadler (D): 2 matcher, 0 poäng, 0 utv, 0.

 

/Konrad Olsson

Eftertanke

Luleå Säsongen är över som ni nog alla vet. Petter Lasu Nilsson exploderade, sansade sig, bröt ihop och bekräftade sitt avsked dagen efter vad som verkade ha sagts i affekt. Mycket har sagts och skrivits om det där och då känns det inte så relevant att dra det igen. Min generella syn på saken är att det är uppfriskande med någon som kommer med vad som helst som är mer edgy än exempelvis vår sarg ut-spelande statsminister.

Intressant i fallet var främst Lasu Nilssons tvärsäkerhet att han skulle lämna tränaryrket på grund av ett tveksamt mål som trots allt tycks ha varit korrekt. Man undrar hur eftersnacket sett ut om Luleå vunnit och även tagit sig vidare till en kvartsfinal? Inte nu för att laget kan kan sägas ha gjort sig förtjänt av det, men tanken är intressant.

 

En annan intressant grej kring Lasu Nilsson är de intressanta grejerna han sa till tidningarna efter matchen.

– Vi är väldigt många följare i gruppen, det är få som leder gruppen. Om vi är lite oroliga i början av matchen och någon back slår ett felpass så blir alla oroliga. Vi följer efter. Vi hade behövt en Mark Messier, en ledare som säger "följ mig om ni vill vinna". Sen satt lagbygget ganska sent. Vi behövde få in två toppcentrar och det var kanske sent ute att värva center 1 och 2 i det läget. Kanske skulle man börja med det. Men geografiskt, och av andra anledningar, får vi inte hit de spelarna. Det blev inte de spelare vi hade hoppats på.

 

 

Jag var inne på det i blogginlägget inför gårdagens match att de där riktiga karaktärsspelarna saknats i truppen. Där finns inte nog med spelare som kan riva omklädningsrummet eller gå i ut i krig med känslorna utanpå kroppen. Samtidigt får både Tim Kennedy och Kael Mouillierat oväntat tydlig kritik för sina insatser. Kennedy har redan dragit och Mouillierat lär vi knappast se mer i SHL.

Annars kan man fråga sig vilka spelare som presterat och levererat över par, för att tala i golftermer? Petter Emanuelsson, Anton Hedman, Andreas Falk och Johan Forsberg är fyra spelare som gjort det. Bill Sweatt gjorde det stundtals och Christian Jaros presterade i höstas tillsammans med Brendan Mikkelson. Även Isac Lundeström och Einar Emanuelsson kan nämnas med tanke på deras ålder.

Annars har vi flera spelare som underpresterat. Daine Todd, Julius Junttila, Jacob Lagacé, Gustav Rydahl, Johan Harju, Kael Mouillierat, Joakim Hillding och Christopher Mastomäki lär knappast vara nöjda med hockeysäsongen 2016-17. Tim Kennedy behöver knappt nämnas och inte heller Viktor Amnér.

 

Värvningarna föll inte väl ut och där är det egentligen bara Andreas Falk och Petter Emanuelsson som varit riktigt lyckade. Fast Falk är en spelare som lett en tredjefemma och Petter Emanuelsson blev skadad när han var i sin kanske bästa form någonsin.

Valet att ge Stefan "Skuggan" Nilsson tränarjobbet kändes tveksamt på förhand och osade svågerpolitik. Samtidigt hade "Skuggan" väldigt lite erfarenhet som huvudtränare, inte bara sett till år utan även på toppnivå. Ta bara Joakim Fagervall som kört på i Hockeyallsvenskan i åratal innan han kom till SHL. Erfarenhet underskattas ofta när tränare ska rekryteras.

Lars "Osten" Bergström har gjort och gett mycket för Luleå men hans avskedssäsong blev inget att minnas. Laget gav visserligen chansen till en rad juniorer men till skillnad från Skellefteå under guldåren finns inte samma grundfundament för ynglingarna att vila sig mot och kunna utvecklas på samma sätt.

 

Det får komma en större genomgång av laget i framtiden och fram till dess får vi nöja oss med att även Luleå har en sommar dagar på sig att komma tillbaka. För en mycket träligare säsong än detta går väl knappt att prestera?

 

/Konrad Olsson

  • Twitter
  • Hockeybloggen

Redaktionella bloggar

Läsarbloggar