Lener landade i Luleå inför säsongen 2005/2006 och då var han en av de mest meriterade coacherna som tränat ett lag i Sverige. Det skulle bli två säsonger som etsat sig kvar i Slavomir Leners minne.
– Jag har mycket minnen från min karriär, men det är inte många som är lika värdefulla som de från Luleå. Människorna, supportrarna, laget och alla andra i föreningen var fantastiska, säger Slavomir Lener.
Lener kom från ett år som tränare i Sparta Prag. De två åren innan det så var han huvudansvarig för det Tjeckiska landslaget och han erkänner att det fanns mycket tvivel till hans val.
– Jag kommer ihåg att många ställde sig frågande hur jag kunde flytta till Luleå. Det var allt från att det skulle vara jättekallt till att det alltid var mörkt. Under hela min tid i Luleå så tänkte jag aldrig på de detaljerna. Det var bara perfekt tyckte jag.
Redan när han landade för första gången i Luleå så kom många av farhågorna, som andra hade om det svenska folket uppe i norr, på skam.
– Vi hade fantastiska grannar i Luleå. Redan när jag kom till mitt hus den första dagen så kom de ut och presenterade sig. De sa att om jag behövde hjälp med något så var det bara att säga till. En granne till och med skottade min gård när jag var ute och reste.
Var du orolig innan du kom till Luleå?
– Jag hade läst i böcker att människorna så långt norrut inte är så roliga eller inte så gästvänliga kanske, men det var helt fel. Min uppfattning redan efter två, tre dagar var att alla människor var varma och vänliga, säger Lener.
Vad minns du bäst från tiden i Luleå?
– Jag minns hur jag gick längst isvägen och det var solsken och alldeles vit snö. Alla människor jag träffade där på isen var glada och trevliga och det är sådana saker som jag har kvar i minnet från Luleå, säger Lener och fortsätter:
– Det är sådana saker som värmer mitt hjärta när jag tänker tillbaka. Det var en fantastisk stad för mig och min familj.
Trots alla år i yrket som tränare så var det en speciell sak som Slavomir Lener kommer ihåg från tiden i Luleå. Det var intresset för vad som hände Coop Arena.
– Hockey, hockey och åter hockey var jag än gick så ville folk prata hockey. Det är fantastiskt att så många bryr sig och det ska man vara rädd om.
När Norrbottens-Kuriren var i Uleåborg för att träffa Luleå Hockeys nyförvärv Julius Junttila så dök den förre Luleå Hockey-tränaren upp i hotellobbyn. Där den nuvarande general managern för Tjeckien stötte på Luleå Hockeys dito.
– Det är alltid trevligt att träffa "Osten" (Lars Bergström, general manager i Luleå Hockey). Samtidigt så känns det alltid trevligt att träffa människor från Luleå oavsett vem det är, säger han och skrattar.
– Luleå var min första stad i Sverige och det finns inget negativt att säga om stan. Det var som om att tillhörde en enda stor familj.
Har du någon kontakt med några luleåbor fortfarande?
– Roger Rönnberg som nu tränar Frölunda var min assisterande tränare då och Jens Hellgren som jag pratade med för någon månad sedan.
Lener ser nu fram mot att få besöka sin gamla hemstad Luleå av två orsaker.
– Jag har varit till Luleå en gång sedan jag lämnade Luleå Hockey, men nu vill jag tillbaka i augusti eller något liknande. Jag vill titta på hur de förbereder de unga spelarna för sina säsonger.
– Sedan så skulle det vara skönt att få se Luleå under sommaren.
Efter sina två år i Luleås SHL-konkurrenter Linköping så valde Lener att lägga klubbkarriären på hyllan. Orsaken till det var att han oroade sig för hemlandets kräftgång internationellt.
– Jag kände att det var dags att jag skulle göra ett försök att hjälpa främst ungdomshockeyn i Tjeckien, säger Lener och fortsätter:
– Det var riktig utförsbacke och vi tappade fart mot Sverige, Finland och de transatlantiska lagen. Det jag gjorde från början var att starta akademier ungefär som era hockeygymnasier i Sverige. Vi började med fem stycken för fyra år sedan och nu har vi 14 stycken.
Hur ser satsningen ut ekonomiskt?
– Till en början var det bara tre tränare nu är det över 100 stycken som alla är avlönade av det Tjeckiska förbundet. Alla pengar vi tjänar just nu går tillbaka till ungdomshockey.
Var det något ni tvingades göra?
– Det var absolut en "måstegöra"-sak för vi var på väg att försvinna från hockeykartan, säger Lener allvarligt.
Satsningen som tvingades fram är i stora drag något som det Tjeckiska förbundet gör med utgång från klubbhockey, men som i förlängningen ska ge landet dess storhet åter.
– Vi försöker att ge fart åt hockeyn längst ner. Vi ger stöd till de små klubbarna på landsbygden som alltid har kunnat leverera stora spelare som till exempel Jaromir Jagr. Vi vände upp och ned på satsningen för att vi genom satsningen på de fattiga skulle bli rika i landslagen. Jag ville att vi skulle bli stadiga på att placera oss topp sex i alla mästerskap i lagen från U16 och upp till J20.
Vad säger de rika klubbarna om att ni hjälper de fattiga?
– De måste förstå. De har själv nog med pengar för att klara av sin verksamhet själv. Målet är att vi i framtiden har nog med pengar för att hjälpa alla klubbar till att ha en bra ungdomsverksamhet, men de måste de rikare klubbarna vänta på.
Men det handlar inte bara om att det saknades ungdomsspelare. Tjeckien som hockeyland utarmades på grund av ekonomiska bekymmer som också visade sig i antalet ishallar i landet.
– Tidigare så hade vi 160 arenor i landet, men när jag tillträdde så fanns det bara 120 stycken. Vi brukade ha runt 60 000 unga spelare mellan 5-19 år. Den siffran är i dag 17 000 så därför tvingas vi göra detta.
Vad är orsaken till problemen?
– Vi vann för mycket och det gjorde oss bekväma. Jag tror att känslan var att vi kunde och visste allt bäst själv. Då glömde vi att det låg ett hårt arbete bakom framgångarna och när vi slutade jobba hårt så försvann också framgångarna, säger Lener och fyller på med:
– Tåget gick snabbt och vi stod kvar på perrongen.